SMEDJAN, ERIK OCH BRÖDERNA

***

Nä, det är ingen gammal bild från något fotoalbum även om smedjan har en historia på 150 år eller mer. Bilden tog jag för någon vecka sen i Korsheden med min mobil. Smedjan ligger mitt inne i skogen, 300 m från vårt hus. Tittar man noga ser man spåren av en gammal körväg intill. Där har nog inga bilar kört, men säkert ett och annat hästekipage. Och då var det alldeles säkert ingen skog här utan åker och äng. Jag kände förre ägaren, Erik,  ganska väl. Han hade väl sin gård och skogen som nu hör till i kanske 50 år, och smedjan, men den har han nog aldrig själv använt som smedja

*

Erik hade sin egen historia. Jag säger hade för han lever inte längre, kanske var det 15 år sen han dog.

 Erik föddes i Gläfse, några mil bort mot Norn, i något av dom kanske tre eller fem husen som ligger där mitt i storskogen. Och det blev en stor familj, typ fyra eller fem bröder och kanske tre systrar, jag minns inte exakt. Erik arbetade i skogen i hela sitt liv. Och kunde tillsammans med några av sina syskon så småningom köpa den här gården . När svärfar byggde fritidshuset vi bor i 1965, samma år I och jag gifte oss, var dom tre ogifta bröder och någon av de äldsta systrarna som bodde där. Dom fyra yngsta bröderna minns jag väl - yngst Åke som då var gift, så Erik, Edvin och Werner som alla tre förblev ogifta. Så småningom gifte sig också systern som bodde på gården och kvar var dom tre bröderna som skaffade hushållerska. Äldst var Werner, han hade pondus och honom hade alla stor respekt för, särskilt Edvin och Erik. Så småningom blev dom två bröder kvar då Werner gick. Jag kommer ihåg många somrar då Edvin och Erik slog ängen sin med den gamla traktorn och lät sen höet torka på backen men vände det då och då förstås. Så hässjade dom höet, på hässjor som stod där dom brukade och byggda med hässjestörarna de förvarade i utladan.

När höet var bärgat slog dom kanterna på åkern och dikesrenarna på bäcken för hand med lie - varje år. Dom två bröderna arbetade utan att säga så mycket. Tempot var inte så högt, kanske minns jag dom bäst som 60-70 år, men dom tog nästan aldrig paus innan jobbet var gjort. Nu växer mycket igen. Förutom gården med hästar hund och kattor skötte Erik just den tillhörande skogen. Han körde länge sina nordsvenskar, gallrade skogen träd för träd och tog rätt på alla vindfällen. Så är det inte längre.

*

Ja ni hör ju att det här inte är någon historia egentligen, det finns ingen HISTORIA att berätta. Men jag har suttit i deras kök många gånger, fått en bulle och en skvätt kaffe och tiden stod still. Katten låg i  fönstret vid pelargonerna, moraklockan tickade, men tiden, den stod stilla. Utanför stod den gamla älghunden Issen och skällde, han var ute året runt men hade hundkoja. Jag är glad att jag träffat dom, live så att säga. Dom hörde till en tid som inte längre finns . 

*

***

2016-09-27 00:25   GunnarW

Visst är det en historia. Eller flera. Mycket din. Sen brottstycken av deras som jag fyller ut med egna erfarenheter. Jag kommer att tänka på en släkting som inte direkt men ändå ganska väl passar in i bilden av syskonskaran. Sen tänker jag på ett brödrapar, verkligen orginal, som bl.a. åkte taxi och jag har skjutsat dem minst en gång den tid jag knäckte extra med det i Ume' En tur gick hem till deras ... hus, koja ... nåt sånt. Inrökt, obehandlad masonit som väggbeklädnad inne. Patinerad. Stämningsfull kanske. Mycket speciell upplevelse. Jo, jag kom med in för att få betalt, så måste det ha varit. Om det inte var stampat jordgolv så var det åtminstone stampat plankgolv.
Kanske inte historier det heller. Också.
Minnen.

Besvara

Svar från Khalad 2016-09-27 11:35

Hej Gunnar, tack för trevlig kommentar. Vill bara lägga till att det är smedjan du ser på bilden, deras boningshus var snyggt och prydligt , precis som allt annat på deras gård. Två gamla pv fanns och el förstås tom TV så småningom. Det jag kommer ihåg och först nu börjar förstå är saktmodet, tempot, vardagligheten och självklarheten som fanns i allt dom gjorde. Ingen sökte upplevelser eller häftighet eller självförverkligande, dom bara var, levde sin stund på jorden. Hälsningar/ Björn

Svara

2016-09-27 00:27   Erik Madsen

Hej Björn - det var en fin beretning fra en svunden tid at gå i seng på. Billedet har også den rette stemning.
Hilsen og god nat fra Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2016-09-27 11:36

Tack Erik, hoppas du sov gott!/ Björn T

Svara

2016-09-27 10:01   ajoe

Ett sådant vackert vemod.

Tror inte vi är lyckligare nu, vi som nördar över tokskarpa asfäriska linser i objektiven och diskuterar vilken 85 mm som har böst "Bokeh". Blähh!

Har träffat Amishbönder i Västergötland. I år allstå. Det är faktiskt möjligt att leva på annat vis.

Tack för text och bild.

Besvara

Svar från Khalad 2016-09-27 11:38

Tack Anders! Och visst finns det vemod när jag tänker på då samtidigt som jag inte vill hålla mot att världen ändras/ Björn T

Svara

2016-09-27 10:32   Mats Erikson

Fin berättelse och fin bild. Skulle passa i någon tidnings lördagsbilaga el. Dyl

Besvara

Svar från Khalad 2016-09-27 11:39

Tack Mats, glädjer mig åt din fina kommentar!/ Björn T

Svara

2016-09-27 11:41   syntax

De egna upplevelsen gör ju att det finns en historia - en historia som delas med många från den tiden. Det blir till en slags "smak" av gången tid. Fin bild.

Besvara

Svar från Khalad 2016-09-27 17:42

Hej Peter, visst är det så! Och även om det är den yttre verkligheten jag mest skriver om är det ju mera förhållningssättet till tillvaron som jag känner var så annorlunda/ Björn T

Svara

2016-09-27 18:08   Lena Holm

Min spontana kommentar är precis som Gunnars. Visst är det en historia ! I synnerhet kan jag se scenen i köket med katten bland pelargonier, hunden utanför, moraklockan mm. Stället hade säkert en speciell doft. Nordsvenskar i skogen passar också väl in när man ser din bild.
Hälsningar Lena

Besvara