SKOGSBRANDEN - ETT ÅR SENARE
***
Igår gjorde jag , faktiskt för första gången, en tur in i det område som eldhärjades av den stora skogsbranden förra sommaren, för snart ett år sen. Från Norberg mot Sala, därefter västerut på vägen mot Ängelsberg och Wirsbo. Det är väl inte mer än två mil drygt från Korsheden men det har ändå inte blivit av.
*
Trots att jag bara passerade den norra delen av brandområdet är det svårt att inte ta intryck av hur stora ytor det gäller. Och vilka mängder av skog som brunnit. Men också av de mängder nedtagen skog som lagts upp i väntan på att tas om hand. Hur detta virke ska användas vet jag inte, knappast fullgott virke för att sågas upp men antagligen ok för pappersmassa - säkert någon som vet här på bloggen.
*
*
Hela området med steniga öppna ytor utan skog känns starkt ödesmättade, och även om enstaka partierna med brända stammar står vackert i profil mot eftermiddagshimlen som förebådar dagens regn ger det mig en stämning av holocaust och förintelse. En bitande kall vind häruppe på höjderna bidrar till känslan.
*
*
Den känslan bara förstärks när jag är där av den bleka månen som utan att sprida egen värme snart kastar sitt ljus över den förbrända marken och de svarta stammarna
*
*
Så när jag efter kanske en halvmil åter ser den ljusgröna björkskogen på andra sidan sjön känns det riktigt bra
*
***
Jag beundrar alla dom, som på olika sätt kämpade med att få denna katastrof under kontroll. Själv kände jag mig bara liten och så sårbar
// Marianne
Hälsn!
Hälsn!
Väldigt intressant med alla de arter som är beroende av bränder för att föra livet vidare