EFTER FYRA ÅR - HÄLLESKOGSBRÄNNAN

***

Det är nu fyra år sen den stora skogsbranden i Västmanland, Hälleskogsbrännan, inträffade. Inte var det många som trodde att vi  bara fyra år senare skulle få uppleva ännu mer omfattande skogsbränder. Årets skogsbränder har ju totalt omfattat ca 25 000 hektar varav de fyra största omfattade 20 000. Hälleskogsbrännan är dock fortfarande det största sammanhängande brandområdet i modern tid i Sverige, 14 000 hektar. Jag brukar åka dit någon gång per år men det har inte blivit av tidigare i sommar så jag passade på i går. 

*

Upplevelsen skiljer sig från tidigare år då jag varit där under högsommaren. Då har späd grönska och mjölke stått vackert mot det myckna svarta. I går fanns nästan inget grönt, däremot mkt gult, framförallt från allt björksly. Jag upplevde också att det svarta nästan försvunnit och ersatts av mer normal markfärg - brun - grå -svart. 

*

*

*

*

*

*

***

HÄLLESKOGSBRÄNNAN IDAG

***

Marianne frågade mig häromsistens om jag varit till Hälleskogsbrännan nyligen. Det är vackert, sa hon. Eftersom jag inte varit där tidigare i år stack jag dit i dag. Jag blev inte besviken, tvärtom. 

*

Grönt gräs och mjölke ger en fantastisk kontrast till dom brända träden och mörka marken

*

Molnen gav också effektfull bakgrund som underströk det dramatiska i landskapet

*

Men just mjölken och det gröna var en fröjd att se

*

Förstorar ni den här ser ni hur vackert också gräset är...

*

.....och också här

*

Medan jag är där samlar sig molnen i mörkare åskmoln

*

Prästkragarna trivdes också förträffligt på den gamla brända marken

*

Så är naturen på gång igen.....

*

....medan himlen mörknar betydligt

*

Det mullrar runt om när jag går tillbaka till bilen

*

Jag var dår mitt på dagen och det var varmt och skönt, nästan för varmt. Men precis som molnen skvallrat om bestod resten av dagen av regn och åska, först nu i kväll har det klarnat och dimman kom krypande men dom bilderna får anstå tills imorgon. Godnatt!

***

MAN FÅR VÄL VARA GLAD PÅ FS?

***

Nånstans på vägen har jag kommit underfund med att jag mår bättre av att fokusera på det som är positivt, ger tillfredsställelse och sinnesro och det som är vackert i stället för att göra tvärtom. Ibland när jag bläddrar bland bloggarna här på FS känns det som det har blivit populärt att vara desillusionerad,  besviken på livet eller upprörd över människans ondska. Det är inte svårt att förstå, det finns många goda skäl både att bli besviken och upprörd. Och det är självklart ok att uttrycka det på FS. Och jag ser, hör, läser om allt detta också. Men jag tror också att det vi säger, skriver och framförallt gör sprider ringar omkring oss hela tiden. Och jag tror att jag gör större nytta för fattigdomen genom att ge en tiokrona eller ibland en hundralapp till hon som ofta sitter utanför ICA i Söderbärke än att ondgöra mig över fattigdomen i världen i en blogg. Bara för att förklara hur jag tänker och känner, inte för att kritisera hur någon annan gör.

*

Häromdagen åkte jag till skogsbrandsområdet igen. Hade otur med vädret, gråmulet med duggregn och ganska stark vind. Och första intrycket är fortfarande det livlösa, det sterila, det sönderbrända 

* 

Typiskt vy inom skogsbrandsområdet

*

Otroliga mängder travat virke ligger fortfarande och väntar på att bli omhändertaget

Travat virke i väntan på att bli omhändertaget

*

Och omkullvälta, sönderbrända rotvältor bildar dramatiska mönster

Sönderbränd rotvälta

*

Men när jag började se mig närmare omkring var det mycket att glädjas åt

Vackert  klockbestånd intill den brända stubben

*

Gräs och andra enkla växter ökar snabbt sin areal och börjar förta det sterila intrycket

Friskt, grönt gräs

*

Jag klättrade aldrig upp för att kolla, men nog ser det ut som det finns liv i dom här annars ganska brända björkarna? Gruppvis har dom börjat bilda löv igen

Björkar med grupper av nybildade löv

*

Och inte minst ormbunkarna sprider sköna färger som skvallrar om liv....

Ormbunkar

*

Det var lätt att hitta mycket att glädja mig åt!

***

SKOGSBRANDEN - ETT ÅR SENARE

***

Igår gjorde jag , faktiskt för första gången, en tur in i det område som eldhärjades av den stora skogsbranden förra sommaren, för snart ett år sen. Från Norberg mot Sala, därefter västerut på vägen mot Ängelsberg och Wirsbo. Det är väl inte mer än två mil drygt från Korsheden men det har ändå inte blivit av.

*

Trots att jag bara passerade den norra delen av brandområdet är det svårt att inte ta intryck av hur stora ytor det gäller. Och vilka mängder av skog som brunnit. Men också av de mängder nedtagen skog som lagts upp i väntan på att tas om hand. Hur detta virke ska användas vet jag inte, knappast fullgott virke för att sågas upp men antagligen ok för pappersmassa - säkert någon som vet här på bloggen. 

*

*

Hela området med steniga öppna ytor utan skog känns starkt ödesmättade, och även om enstaka partierna med brända stammar står vackert i profil mot eftermiddagshimlen som förebådar dagens regn ger det mig en stämning av holocaust och förintelse. En bitande kall vind häruppe på höjderna bidrar till känslan.

*

*

Den känslan bara förstärks när jag är där av den bleka månen som utan att sprida egen värme snart kastar sitt ljus över den förbrända marken och de svarta stammarna

*

*

Så när jag efter kanske en halvmil åter ser den ljusgröna björkskogen på andra sidan sjön känns det riktigt bra

*

***

APOKALYPS NU - SKOGSBRANDEN? - NEJ RAGNARÖK!

*

Är det så här det kommer att se ut? Efteråt, efter den stora katastrofen

Den som vi hoppas aldrig sker

Det är inte så svårt att låta tankarna rinna iväg

De flesta bilder från skogsbranden för några veckor sen visar skogen, eller resterna av den

Själv rörde jag mig bara i området i närheten, aldrig där det brann, eller nu har brunnit

Samtidigt gjorde just det att jag rörde mig i landskap och orter jag kände väl att det kändes otäckt

Tiotals mil med tät brandrök och lukt, den satt kvar i bilen flera dagar efteråt

Här kommer ett antal bilder, landsbygd blandat med tätort

Bara enstaka människor

En ensam polisbil

Ingen fågellåt

Nästan tyst

*

Förstorade bilder ger mer känsla!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*