Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

Projekt I SJÄL OCH HJÄRTA - HJÄRTATS ORO

Och mitt i all rymd och ljus och skönhet

gör sig hjärtats oro ändå hörd

Varför jagar molnen evigt,

varför slutar inte vågorna

att slå?

Varför tystnar inte frågorna,

jag vet ju redan,

svar går ej att få?

Aldrig kommer hjärtat

någonsin till ro

Tvivel och osäkerhet

har följt mig så länge jag minns

och mycket har jag avundats dom

som verkat så säkra.

Idag är jag mest glad

för att tvivel och osäkerhet

fortfarande följer mig,

då jag så småningom har funnit

att det är en kanal till mitt inre jag,

till mitt inre, levande jag.

Mina tvivel och min osäkerhet

är också en hjälp

att hitta just min väg

istället för att följa andras.

Men det är klart,

att rotad som den här

det är jag ju inte

och att önska att så vore

är ju att inte acceptera det som är.

Men det är klart att jag gör

ändå.

Att verkligen släppa taget

har jag för egen del

funnit mycket svårare

än jag trott

men också mycket vackrare

Inlagt 2014-02-06 23:51 | Läst 1701 ggr. | Permalink

2014-02-07 02:56 EGW

Underbara bilder du illustrerar din text med!

Besvara

2014-02-07 11:21 Khalad

Vilken fin kommentar jag får, tack för den Ernst!/ Björn T

Besvara

2014-02-07 13:24 Annelie Worgard

Du skriver fint levande och varmt. Och lägger sen till fantastiska bilder.
Jag _tror_ jag förstår vad du menar som du skrev i en tidigare blogg...att dina bilder tidigt visade vad dina ord nu också beskriver.Fint med sista bilden på det fallande lövet, det är en bra syssla, att vänta på löv som faller.
Jag tänker på Tranströmmer när jag läser det här, att det ofullkomliga är något viktigt. Du kan den säkert...men jag känner jag vill se den en gång till, I love it.

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

Besvara

2014-02-07 14:27 Khalad

Tack!! Och vilken fantastisk dikt - har jag läst den har jag glömt den, i bokhyllan finns nog bara Sorgegondolen.
Hälsningar/ Björn T

Besvara

2014-02-08 12:05 Turbo56

Vackra bilder som illustrerar dagens text.
Den sista bilden sitter extra bra.

Besvara

Svar från Khalad 2014-02-08 13:33

Tack Stefan, din kommentar värmer gott! Hälsningar/ Björn T

Svara

Bloggar

Projekt I SJÄL OCH HJÄRTA - HJÄRTATS ORO

Khalad

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Projekt I SJÄL OCH HJÄRTA - HJÄRTATS ORO

Khalad

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier