PERSONLIGT OM CRUISING, BILAR OCH UTVECKLING

***

Passerade Köping på väg hem från Korsheden för ett par veckor sen. Där hade tydligen varit ngn form av cruising, nu stod ett stort gäng bilar vid en av mackarna och hotellet intill. Gamla amerikanare är inte varken mitt gebit eller mitt intresse men ramlar jag rakt in i ett helt koppel av blänkande dollargrin tittat jag gärna. Vill gärna inledningsvis säga att jag har stor förståelse för nostalgin med gamla amerikanare även om dom inte är mina favoriter

*

Den här såg ut att vara äldst och i mitt tycke en av de elegantaste

*

Både snyggt och praktiskt i min värld

*

Så fanns ju den här skummisen som jag utnyttjat i ett annat blogginlägg

*

Den här kan jag inte riktigt tidsbestämma, jag gissar tidigt 50-tal

*

Här kommer dom jag väl känner igen från andra halvan av 50-talet och kastade längtansfulla blickar på då, här en Ford Fairline

*

Och en Cheva, något år senare om ni frågar mig

*

Riktigt elegant, hissar man ner bakrutan också blir det väl en snygg coupé utan B-balk

*

Men fotgängarvänligt hade man nog inte hört talas om

*

Och det blev värre, ett riktigt spjut

*

Nej förlåt, inte ett spjut utan två. Med lite tur kunde man få två fotgängare samtidigt

*

Stort men ändå fortfarande någorlunda modest

*

Så börjar det, i min smak, bli svulstigt, markerade fenor och ett riktigt dollargrin med dinosaurietänder

*

Och ännu större skulle det bli och ett formspråk som tappat riktningen

*

Ja, ska vi gå tillbaka till fristående strålkastare eller inte? Vi både gör och inte gör

*

Kanske inte dinosaurietänder, det kanske är hajen 3?

*

Men så hittade jag något som fick det att vattnas i munnen också på mig. Bara lacken alltså...

*

Och inte visste jag att vit skinnklädsel kunde vara så snyggt

*

En klassisk Cheva från slutet av 50-talet får avsluta. Kan det vara en Bel Air?*

*

Min egen reflektion när jag fortsatte hem var att det inte var så konstigt att amerikansk biltillverkning tappade stort mot europeiska och japanska märken som satsade på modern design, vägegenskaper och ekonomi. Och nu ser jag fram mot att få lite på pälsen för min kritik och felaktiga tidsangivelser.....

*

Suss gott!

***

2016-05-31 23:04   Ingemar Svensson

Fantastiska bilar som jag gillat ända sedan 60-talet. Jag skulle dock aldrig vilja äga någon. På 70-talet slog vi oss alla för knäna och skrattade åt all billig skit som välde in över västvärlden från Japan. Skratten dämpades något när svenska Facit och deras enorma räknemaskiner konkurrerades ut av de japanska elektroniska små skönheterna under 70-talet. Under 80-talat sopade japanerna hela världens bilindustri under mattan. Kanske undantaget den tyska bilindustrin då. Men i synnerhet den amerikanska, och den har inte återhämtat sig ännu. Många amerikanska märken är borta och de som finns kvar har väl varit mer eller mindre konkursfärdiga de senaste 20-30 år. Kanske skulle det få för stora ekonomiska och sociala konsekvenser att sätta någon av dessa drakar i konkurs att man därför undviker detta?

Man kan göra en slagning på ett regnr via denna länk: https://fu-regnr.transportstyrelsen.se/extweb/

Besvara

Svar från Khalad 2016-06-01 14:06

Tack Ingemar, det är lätt att bli impad av en del av bilarna, andra blir jag mer förundrad över. Och det är definitivt intressant att försöka fundera över vad som får en hel industrigren att bli kvar i gammalt tänk och gamla värderingar i stället för att se vad framtiden pekar på, allra helst som det fortfarande är bilar med förbränningsmotorer, inte ett produktskifte mot bränsleceller eller elbilar (Facitexemplet är väl känt men där var det ändå ett ett totalt produktskifte från mekaniska till elektroniska räknare). Här är det "bara" marknadsbehoven som skiftat från prål och lyx och behov att slå grannarnas bilar till vägegenskaper, effektivitet, ekonomi osv. Det är alltid lätt att se paradigmskiften i efterhand, svårare att se dom komma/ Björn T

Svara

2016-05-31 23:20   Erik Madsen

Belair fra 1957 på det sidste billede.
Ford A fra 1931 på det første billede.
Billedet med den grønne ligner en Buick fra starten af 50erne?
Nummer 10 er helt sikkert en Bel Air fra 1957 - min far havde sådan en, da jeg var ung og havde fået kørekort.
Amerikanerbiler efter 1956-57 blev for store og svulstige efter min mening.
Det var dog en herlig serie Björn.
Med veteranbils hilsen fra Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2016-06-01 14:08

Tänkte väl att någon som kan skulle berätta vilka bilar jag sett, det glädjer jag mig åt, tack Erik för info!/ Björn T

Svara

2016-06-01 12:49   ehrsa

Vackert! Det är lätt att gilla dessa gamla bilar.. Det här är verkligen 'kultur' som jag skrev till Erik M. i hans blogg.. kanske t.o.m. kultur², eller kultur³..
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2016-06-01 14:08

Tack Jan, roligt! Och visst är gamla bilar också kultur!/ Björn T

Svara