Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

NÄR ORKEN TRYTER eller MIN PLATS I VÄRLDEN

***
 För mig är fotandet ett sätt att berätta om världen sedd från min plats. Inte för att just min plats, min utsiktspunkt, är särskilt viktig utan för att det är den enda jag vet något på djupet om och därför kan berätta om. Hur jag än försöker kan jag inte på riktigt intressera mig för kamerorna och tekniken, kameran är hjälpmedlet.

*

Hade jag inte redan visat så många bilder på I där hon är till sin fördel hade jag nog inte visat den här. Försiktigtvis har jag inte frågat henne om den här bilden jag tror jag vet vad svaret skulle blivit. Men alla har vi rätt att vara trötta när dagen är slut. I min värld I mer än de flesta. Dagar där verkligheten inte längre hänger ihop, där misslyckande och tillkortakommande är legio. Utan att veta har jag trott att självinsikten avtar i takt med förmågan men det stämmer i varje fall inte för I. Hon är mycket medveten om allt som inte fungerar, om minnet som inte längre finns, om allt som blir fel. Undra på om tröttheten tar över vid kvällsteet.

*

*

***

Inlagt 2022-03-14 19:11 | Läst 1412 ggr. | Permalink

"Hej Björn. En virkelig rørende og gribende tekst og foto. Jeg tilsutter mig Lena E og Torbjörns kommentarer. Med mange venlige og kærlige hilsener til jer begge to her fra Roskilde."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
En så vacker och talande bild över det som du beskriver.
Livet kan vara grymt ibland, och extremt krävande.
Som du vet så förlorade jag min bästa vän och livskamrat efter 45 år rätt nyligen - med du är nog hårdare drabbad. Att börja förlora sin partner - men ändå är hon kvar. Jag vet inte hur jag skulle klara det?
Jag får lite dåligt samvete för att jag bråkar så mycket med dig i ditt kommentarsfält - men kanske den sortens diskussioner, i sakfrågor, kan vara en distraktion?
Svar från Khalad 2022-03-15 09:54
Tack för en fin kommentar Peter, uppskattar den. Jag vet ju att du förlorade din hustru för något år sen så jag vet att du förstår. Fö, bråka på du när du känner för det i kommentarsfälten, det är som du säger och ganska uppfriskande ibland. Och jag får ofta tänka över mina tankar en gång till, både för att fundera över om jag är säker på vad jag känner och om jag verkligen uttryckt det jag tänker.
Det måste vara oerhört jobbigt att vara medveten om att det blir fel och att man inte minns saker som man borde. Förståeligt att ni båda är trötta vid dagens slut även om jag tror att du sitter uppe ibland. Bilden känns väldigt personlig och tillsammans med din text blir den väldigt levande.
Hälsningar Lena
Svar från Khalad 2022-03-15 10:01
Tack Lena. Fortfarande är det mkt som funkar, det borde jag kanske också sagt. Hon känner igen sig i huset, med rätt kläder framlagda klär hon på och av sig själv och det sociala biten fungerar bra, hon pratar med mig och barnen utan problem
, även med dom som kommer på besök.
En väldigt fin bild Björn. Den tar tag.
Svar från Khalad 2022-03-15 10:02
Tack för det Terje, uppskattar din kommentar!
Finstämt och rörande, i text och bild, er tillvaro nu
Svar från Khalad 2022-03-15 10:02
Stort tack Gunnar!
Ett blogginlägg som verkligen berör…så pass att det nästan är svårt att kommentera.
Hoppas att våren och ljuset ändock kan göra tillvaron lite lättare för er!
Svar från Khalad 2022-03-15 10:04
Tack för det Lena. I säger nästan varje dag att hon längtar efter våren o det gör jag med :-)
En väldigt fin bild som på ett mycket direkt sätt berättar din historia. När fotografi blir något mer.
/Gunnar S
Svar från Khalad 2022-03-15 10:04
Tack för en fin kommentar Gunnar, uppskattas!
Jag blir så berörd.
Svar från Khalad 2022-03-15 10:07
Tack för din kommentar Måns, jag vet ju att du också vet.
Livets villkor fångad på bild. I:s svårigheter vet vi läsare av din blogg sedan en tid tillbaka men så här innerligt och nära tror jag inte vi har sett dig visa tidigare. Stark bild. Liksom ni så hoppas även vi på en fin vår och sommar.

Hälsningar
Torbjörn
Hej Björn.
En virkelig rørende og gribende tekst og foto.
Jeg tilsutter mig Lena E og Torbjörns kommentarer.
Med mange venlige og kærlige hilsener til jer begge to her fra Roskilde.