NÄR ORKEN TRYTER eller MIN PLATS I VÄRLDEN

***
 För mig är fotandet ett sätt att berätta om världen sedd från min plats. Inte för att just min plats, min utsiktspunkt, är särskilt viktig utan för att det är den enda jag vet något på djupet om och därför kan berätta om. Hur jag än försöker kan jag inte på riktigt intressera mig för kamerorna och tekniken, kameran är hjälpmedlet.

*

Hade jag inte redan visat så många bilder på I där hon är till sin fördel hade jag nog inte visat den här. Försiktigtvis har jag inte frågat henne om den här bilden jag tror jag vet vad svaret skulle blivit. Men alla har vi rätt att vara trötta när dagen är slut. I min värld I mer än de flesta. Dagar där verkligheten inte längre hänger ihop, där misslyckande och tillkortakommande är legio. Utan att veta har jag trott att självinsikten avtar i takt med förmågan men det stämmer i varje fall inte för I. Hon är mycket medveten om allt som inte fungerar, om minnet som inte längre finns, om allt som blir fel. Undra på om tröttheten tar över vid kvällsteet.

*

*

***

SETT I NORRKÖPING

***

Ibland blir det för mkt naturfoto också för mig. Lite omväxling behövs. På flera sätt, kanske har respekten för Coronaviruset fått ta för stor plats. Sen pandemin började har vi varken fikat eller ätit ute en enda gång, inte heller besökt ett enda museum.  Lite tråkigt är det ju. Vi är ändå långt från isolerade på riktigt, jag handlar mest varje dag och vi har äldsta dottern som jobbar i Linköping boende hemma just nu.  

*

Nåväl, jag kände för att åka in till Norrköping i går. Tanken var väl att kanske åstadkomma lite gatufoto men den riktiga känslan och lusten infann sig inte. I stället blev det en rejäl promenad genom stan, närmare två timmar.  Inget riktigt tema men "Höst i Norrköping" eller "Turist i egen stad" kan nog tillämpas.

*

Sankt Olai-kyrkans fristående locktorn

*

Samma torn reflekterat i en av byggnaderna intill

*

Rådhuset

*

Graffiti på bostadshus utefter Strömmen

*

Nära Strömmen

*

Han såg ut att kunna hantera sitt flugspö

*

Jag frågade förstås om han fått något. Jovisst, en lax hade han fått. Trevligt tyckte jag och frågade om jag fick ta några bilder. Och det fick jag.

*

Så vidare utmed Strömmen bort mot Inustrilandskapet

*

Där träffade jag på en fotokompis. Det visade sig vara en stockholmare som turistade i Norrköping ett par dar. Honom fotade jag också såklart.

*

Det finns ju flera såna här "breddfall", vackra både att se och höra

*

Dom här pratade jag aldrig med men dom såg ut att trivas i varandras sällskap

*

Alla behöver ju inte en stor sjö att ro omkring i.......

*

Borde veta vad huset heter, det gör jag inte

*

Här går Kungsgatan över Strömmen

*

Några njöt av höstdagens sista solstrålar

*

Karakteristiskt för centrum och alldeles särskilt Industrilandskapet är blandningen av gammalt och nytt. Och många gånger förr har jag berättat hur imponerad och glad jag är över hur man i det gamla Industrilandskapet har tagit vara på praktiskt taget alla gamla byggnader för nya ändamål, inte minst Campus Norrköping som är en del av Linköpings Universitet.

*

Det som slår mig mest är alla nya byggnader som tillkommit de senaste åren. Förtätningen av den centrala delen av stan är mycket påtaglig.......

*

......På gott och ont kanske jag tycker som helst gillar  ljus och luft. Vad var det han skrev Strindberg, jo "Här rivs för att få ljus och luft, här rivs för den nya esplanaden!" Tror jag ungefär. I Röda rummet om jag minns rätt.

*

Så passerade jag köpgatorna där i centrum på min väg till parkeringen

*

***