LUDVIKA - VÄSMAN - KVÄLLSSOL

***

Sist jag var häruppe i Korsheden, för tre veckor sen, hade jag tänkt ta fram gräsklipparen (en åkgräsklippare, det är många  m2) för första gången efter vintern. Den startade snällt på kanske andra försöket, och jag körde ut den ur ladan. Men efter en stund kom det mest svarta rökmoln  var tionde sekund. Ok, olja i bensinen i bensinen kanske? Jodå, det var det, tappade ur och hällde i ny - lika illa. Alltså lånade jag ett släp och körde den till service i Fagersta. Men min gräsklippare visade sig inte vara den enda dom fått in. Två veckor kunde jag räkna med. Alltså ingen gräsklippning det besöket.

*

Nu är jag här igen och efter att ha hämtat gräsklipparen har jag ägnat en god del av dom första dagarna åt att klippa, räfsa, klippa igen och räfsa igen. Jag är egentligen inte så noga men när gräset är tre-fyra dm högt ligger det gräs i drivor och det går inte att låta bli att räfsa. Så lite trimmerkörning...

*

Och vad har detta med bloggen att göra? Det kan man fråga sig! Mest för att visa att jag inte bara håller på med kameran! Men igår var det fint hela dagen och när klockan var halv åtta på kvällen och solen inte visade nån tendens att gå och lägga sig än på ett tag var det dags för en tur. Gissa vart? Jo, Grangärde såklart, mitt favo-område. Men den här gången hittade jag inte så mkt förrän på hemvägen. Faktiskt på flera ställen, tex myggbilderna i förra bloggen Säsongen har börjat. Och här kommer en andra bild från samma tur, de stora Ludvikaindustrierna i kvällsljus

*

Egentligen ligger stan väldigt vackert vid Väsman som är en inte alltför liten sjö. Men som så många andra orter började samhället växa med industrierna och järnvägen hade en knutpunkt i Ludvika innan samhället hade börjat ta form, alltså hamnade både järnvägen och industrierna där det var enklast och naturligast - vid Väsmans strand. År 1900 bildades Elektriska AB Magnet, sedermera ASEA, sedermera ABB. Järnvägen fanns redan, det fanns många aktiva gruvor i omgivningarna - Grängesberg, Håksberg, Blötberget och lite längre bort Yxsjöberg (först koppar, senare Sveriges enda wolframgruva), och.... Ludvika hade inga egna gruvor men låg mitt i Bergslagen och var omgivet av gruvor. Och där någonstans i början av 1900-talet började Ludvika som ort växa till och fick stadsprivilegier 1919 om jag kommer ihåg rätt. Så själva stan hamnade bakom järnvägsstationen och industrierna, från Väsman sett.

*

Och nu kom jag från Grangärde dvs norrifrån och fick en glimt av  Ludvikaindustrierna i det sena kvällsljuset. Fanns inte möjligheter att parkera utan det blev en snabb bild när jag stannade och vevade ner fönstret mitt på vägen där det fanns en glugg mellan träden

*

***

2015-05-28 23:43   Gun-Inger Arvidsson

Jag har varit i Ludvika några gånger.
Jag tycker så mycket om denna del av Sverige
skulle vilja komma upp dit ofta till Bergslagen.
Så vacker en industri kan bli av solen ljus.
Gun-Inger
må väl.

Besvara

2015-05-29 00:18   Lena Eriksson

Snyggt! Men jobbigt det där när man ser fina vyer och inte kan stanna... :)

Besvara

2016-09-17 18:59   Hasse

Ludvika må vara en kanske tråkig stad exteriört. Kan jag tycka själv också, född och uppväxt där. Men, den är nästan helt omgiven av olika sjöar. En flygbild ger
ett ganska häftigt intryck därvidlag!

Besvara