JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***

2019-08-27 07:45   light

"Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått."

Och ändå gick det långsamt med tanke på hur blixtsnabbt vårt samhälle förändras i dag.

Ty om blott 50 år kommer folk att säga detsamma om vår tid, det som vi idag säger om samhället för 100 år sen. (Om nu inte 50 år är en underdrift?)

Det är iaf min ringa och obetydliga mening.

Besvara

Svar från Khalad 2019-08-27 13:01

Det är klart att dom kommer göra. Och hittills har utvecklingstakten alltid ökat. Nu finns dock också en risk för att utvecklingen bromsar upp o kanske så småningom tom vänder om vi inte löser några av de allvarligaste miljö- och klimatproblemen, tack Ragnar!

Svara

2019-08-27 07:56   begust

Trevligt och intressant reportage.

Besvara

Svar från Khalad 2019-08-27 13:03

Tack för din kommentar Bengt, upskattas!

Svara