LOKSTALLET SMEDJEBACKEN

***

För oss är det ju lite svårt att föreställa sig Sverige utan ett rikstäckande nät av asfalterade vägar, trafikerat av en flotta av lastbilar, där såväl 30-tons-laster som 30 gramslaster levereras dagen därpå. Så var det inte för 150 år sen, då gällde det att utnyttja naturliga transportleder så långt det gick. Sjövägen kunde man med hjälp av grävda kanaler (Strömsholms Kanal) och slussar ta sig från Östersjön och Stockholm ända upp till Smedjebacken, men där var det stopp.  1859 färdigställdes därför en järnväg mellan Smedjebacken och Ludvika och därigenom fick alla gruvor och hyttor i Ludvikatrakten möjlighet att transportera sina produkter till Stockholm på ett mycket snabbare sätt än tidigare. Som ni ser av sista bilden byggdes lokstallet i Smedjebacken 1874 och sträckan trafikerades av två lok, Ludvika och Smedjebacken. Lokstallet renoverades förtjänstfullt  1986 och är idag ett mycket vackert hus, där också den vackra slaggstenen som varit det ursprungliga materialet fint kommer fram. 

*

*

*

*

*

***

SLAGGSTEN - DORMSVEDENS KRAFTSTATION

***

Kraftstationen heter alltså Dormsveden och inte Dormsveten som jag skrev i förmiddags. Efter att ha sett över gårdagens bilder tycker jag också att den är ett så vackert exempel på tidig 1900-talsteknik att den förtjänar en ordentlig presentation, både i ord och bild. Förmiddagsbloggens två bilder finns med här också, jag vill ha bilderna som jag känner för att spara i en blogg.

*

Kraftstationen ligger mellan sjöarna Rämen och Lilla Ulvsjön några hundra meter söder om hyttruinerna i Ulfshyttan. Fallhöjden är 14 meter och ger     1 200 000 kWh per år. Den byggdes år 1913 och byggdes om 1987. Vattnet förs genom en grävd kanal och en trätub.

*

Vy från nersidan kraftstationen

*

Dom gjutna slaggstenarna är vackra i sig men byggnaden har också tegelinslag runt dörrar och fönster liksom strax under takfot som ger en genomarbetat intryck

*

En av fasaderna. Här (högst upp i bild) gick uppenbarligen kraftledningarna ut tidigare. Gissar att dom nu är nedgrävda, jag ser inga luftledningar ut.

*

Fasad med industrihistoria. Den gamla dörren var högre och smalare, precis som dörren i bilden nedan

*

Högre och smalare dörr

*

Inte för att det lät så mycket utanför men dom tunga slaggstensväggarna ger nog ganska bra ljuddämpning

*

Trätuben alldeles innan den går in i kraftstationen (till vänster)

*

***

SLAGGSTEN - DORMSVETEN OCH GRÄNGSHAMMAR

***

I går blev det en tur till några av de närmaste platserna med slaggstensbyggnader. Först till Ulfshyttan. Trots ganska många bilder har jag inte fastnat för någon därifrån, hittade varken vinklar eller ljus jag  ville ha. Bara några hundra meter bort från den gamla hyttan låg en liten kraftverksbyggnad (Dormsveten) i gjuten slaggsten, därifrån kommer de två första bilderna 

*

*

*

Fortsatte därefter till Grängshammar, sju kilometer bort. Här två bilder från en förrådsbyggnad med vanlig, icke gjuten slaggsten

*

*

*

***

ULFSHYTTAN - SLAGGSTEN OCH INDUSTRIHISTORIA

***

Nån gång somras började jag intressera mig för alla vackra slaggstensbyggnader som finns här runtomkring i Bergslagen. Min tanke är framförallt att samla lite eget bildmaterial på vackra byggnader, ruiner och detaljer med slaggsten som utgångspunkt eller bas, inte att skriva någon slags industrihistoria. Ändå är det roligt att skriva något om dom platser jag besöker. Det här är bilder från Ulfshyttan, kanske 3-4 mil från Korsheden. Jag har tidigare skrivit om besök i Starbo och Schisshyttan (här) och Grangärde resp Norhyttan (här2)

*

Masugnen längst bort lite till vänster, rostugnen i mitten  och sintringsverket till höger

*

Kolhusruinerna

*

De bärande pelarna i kolhusen är helt gjorda av slaggflis

*

Eftersom den här järnplåten sitter på en av pelarna antar jag att den visar byggnadsåret för just detta kolhus

*

Roligt att titta efter vackra slaggstenar i murverket - grått

*

Blågrått

*

Grönt

*

Rest av ingjuten träbalk

*

Bara för att repetera, sintringsverket till höger är det jag tittar på i de närmaste bilderna

*

Sintringsverket är gjord i murad slaggsten med dekorränder i tegel

*

Teglet finns också runt fönsterramarna

*

Närbild på inmurat dekortegel

*

Rostugnen (jag har lämnat sintringsverket) ser däremot alldeles nygjord ut, jag vet att man gjorde en hel del renoveringar här för bara något år sen, och är i tegel. Ändå tyckte jag pipans spännband i järn är tillräckligt dekorativa för att ta med en bild

*

En byggnad som däremot också är gjord i murad slaggtegel är denna.Kunde inte se att den fanns någon skylt som visar vad det varit, men läget och utseendet tyder på att det är det gamla kraftverket, industriaktivitet pågick ju här i Ulfshyttan fram till 1968.

*

Detalj av kraftsverksbyggnasden i murar slaggsten med tegel runt fönstren

*

Samma som ovan

*

Anslagstavlans info säger att bruket startades under 1640-talet. Hyttan var i gång ända tills 1939 då den blåstes för sista gången i maj. Industriverksamheten fortsatte dock ytterligare i nästan 30 år, den lades definitivt ner 1968

*

Intressant info - redan i början av 1700-talet rådde strid om skogstillgångarna

*

Intressant kuriosa om tillverkningskapacitet och produktivitet av råjärn

*

Vacker och tidsenlig vägsten, uppenbarligen rest 1790 under Gustaf den tredjes tid. 1790 - alltså tre år kvar till den ödesdigra balen....

*

Ulfshyttan ligger i ett vackert och mycket typiskt Bergslagslandskap

*

Sådär på eftersommaren, när jag var där, är ju mjölken den mest karakteristiska blomman i landskapet

*

***

JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***