JAG HAR SETT DEN!

***

Rördrommen alltså. Åtminstone tror jag det. Några bilder blev det dock inte, I och jag tog en förmiddagspromenad och på satt 16-35. Hundra säker är jag förstås inte, men ganska. Vi hade precis hunnit ner till spången med våtmarken innanför när I pekade på en stor fågel längst bort. Den flög strax ovanför vattenytan, en stor gråbrun fågel  som flög med långsamma vingslag och jag funderade på om det var en rovfågel eller något annat när det slog mig att det nog var rördrommen. Den slog sig ner efter sådär hundra meter och jag uppfattade att den fortfarande var i våtmarksområdet, den flög parallellt med bortre kanten.

*

OK, det är ju inte säkert, men har jag förstått rätt så är en flygande rördrom rätt lik en stor rovfågel. Och sättet att flyga strax över vattenytan och sedan gå ner igen får mig att tro på rördrom. Men inget bevis.

*

Bilden här nedan är från ett annat tillfälle, också från spången men ut mot Barken. Och fåglarna här - är väl storskrake?

*

*

***

VÅTMARK MED RÖRDROM

***
För tredje kvällen sitter jag och tittar ut över våtmarken. Tystnaden är påtaglig, bara då och då avbruten rördrommen. Den har flyttat sig till höger och betydligt längre bort, ljudet är svagare. Ändå känner jag precis igen rösten - först tar den liksom sats, det finns en antydan till ljud, kanske drar den bara efter andan, sen kommer den första låga bastonen, oftast följt av en till, däremot mer sällan tre. Så är det tyst igen, fem minuter, kanske tio minuter. Precis när jag börjar undra om den har lämnat kommer nästa. Har läst att bönderna förr trodde det var gastar som ropade, det har jag lätt för att förstå.  

*

Eftersom den flyttat sig längre bort, uppskattningsvis flera hundra meter, har den säkert tagit till vingarna. Det skulle alltså kunna gå att få syn på den. Några tärnor skränar förbi och bakom mig hör jag storlommen ropa utifrån sjön. Över mig flyger korpen mot skogen därborta. Ute på våtmarken är det alldeles stilla. Dagens meditation är över och jag reser mig upp och går.

* 

*

***

UR FAS MED TIDEN? - SKRYMT OCH SÅNT

***

Klockan är en minut över nio på kvällen och solen kastar långa skuggor över våtmarken där rördrommen gömmer sig, säkert därinne i den gulnade bladvassen nånstans. Jag har suttit här nästan två timmar utan att se en skymt av den, men jag hör den med jämna mellanrum. I går kväll hördes den ända upp till oss, säkert drygt en kilometer bort fågelvägen. Och jag känner mig nöjd med att höra den, den förblir mer hemlighetsfull så. Att det ljudet faktiskt kommer från en fågel är nästan osannolikt, det passar bättre i historier och berättelser om skrymt och sånt nu när skuggorna blir långa. 

*

Men det finns ingen plats för såna historier längre. Historier som ger plats för fantasier och rädslor, historier som knyter samman naturen och människorna, historier som knyter samman oss med de gamle. Över huvud taget är det mycket som inte får plats längre - eftertanke tex. Och långsamhet. Och inte minst vardaglighet. Det som inte är häftigt har inget värde. Jovisst, när man sitter två och två och pratar, eller tre och tre då (tre=några stycken). Men i media existerar inget sånt. För varje år som går får jag allt större känsla av hur enormt gapet är mellan hur man tidigare  levde, fram till för drygt hundra år sen, och nu. 

*

Säkert påverkar den känslan mina motivval. Jag gillar den alldeles vanliga landsbygden, naturen som finns där runt om, hela tiden. Och precis innan jag gick från våtmarken där mellan Barken och Saxesjön tog jag en bild på skogskanten som går ända fram till vassen. Utan rördrom.  

*

*

***

RÖRDROM OCH KUNGSÖRN

***

Förmiddagens promenad gick nere vid Saxevägen (Nohrstedts Väg) åt Söderbärke till. Straxt innan vi kommer fram till träbron hör jag den, rördrommen. Omisskännlig, exakt som någon blåser över en tom öl- eller läskflaska. I hör den också. Och miljön stämmer  perfekt, här intill finns en delvis igenvuxen vik av Barken med ett ganska stort område med delvis öppet grunt vatten, delvis kärr som på andra bilden. Vi fortsätter men vänder så småningom åter och när vi passerar här på tillbakavägen hör vi den igen. En ganska sällsynt fågel, googlar och ser att man räknade till 650 spelande hannar vid riksinventeringen år 2000. Jag har aldrig hört den i verkligheten tidigare men har lyssnat på inspelningar många gånger och är säker på att det verkligen var en rördrom. Har aldrig hört att någon sett den här tidigare.

*

*

*

Så kommer vi hem, äter en lättlunch och dricker en kopp kaffe. Efteråt går jag ut i köket med koppar och fat och i samma ögonblick jag sätter ner kopparna på diskbänken kommer en stor, jämnt mörkbrun rovfågel inflygande och sätter sig på gräsmattan framför mig. Jag stannar omedelbart till men i samma ögonblick jag tänker på kameran med 70-200 monterad i rummet intill och vänder på huvudet uppfattar den min rörelse och lyfter. Det gick fort och jag blev totalt överraskad men mitt intryck är kungsörn, huvudsakligen för att jag uppfattade att tarserna var fjäderklädda nästan ner till fötterna. Men också för den mörkbruna fjäderdräkten utan vita inslag eller bandning och för att den satte sig på marken. Kanske tio meter utanför fönstret. Kungsörn är nog ganska vanlig här i skogarna, jag har sett örnar i trakten tidigare fast på långt håll, men här är jag inte helt säker, det gick som sagt fort och jag blev totalt överraskad. Men som sagt, tarserna var fjäderkädda långt ner och det tror jag inte ormvråk har?

*

Bilder? Nej, ingenting, men det gör mig inget. Rördrom har jag länge önskat att nån gång få höra och nu blev det så. Den är vanligare nere i Östergötland än här, ändå blev det här. Extra roligt. Och örn, kanske skulle jag prova i sommar med att lägga ut åtel. Måste man ha tillstånd för det?

***