Dags för fullformat?

Har ganska länge tänkt mig skaffa en fullformatare. Låt mig direkt säga - jag tror inte jag kommer ta bättre = vackrare, konstnärligare eller mer intressanta bilder bara för att det eventuellt blir en ny kamera. Det har ju inte med det att göra såklart. Kanske däremot kan det bli bilder med mindre brus (särskilt vid höga ISO) och bättre dynamiskt omfång och säkert färre bilder där jag missat skärpan. Dessutom vet jag att varje gång jag bytt kamera har fotointresset fått sig en extra skjuts och det, det skulle faktiskt kunna resultera i bättre bilder. I alla fall lite, eller ibland.

Just nu har jag en A580, dvs en Sony. Eftersom jag började med Minolta för ganska längesen har jag byggt upp en ganska bra objektivpark och därför är jag benägen att fortsätta med Sony (trots  att det bara verkar vara Canon/Nikon som räknas om man vill anses vara seriös fotograf). Och de flesta objektiven jag har är bra, tom mycket bra, även för fullformat. På den gamla analoga tiden var det ju småbild = fullformat i dagens vokabulär och från den tiden har jag två högklassiga Minoltaobjektiv, 50/1.4 och 85/1.4. När jag så på senare tid kompletterat med objektiv har jag vetat att det så småningom blir en fullformatare och det  har blivit ett Sigmatele 100-300/4 APO DG, ett Tamronmakro 90/2.8 SP AF Di och nu senast ett Sonytele 70-200/2.8G. Egentligen är det bara standardzoomen som inte är för ff, ett Zeiss Vario-Sonnar DT 16-80/3.5-4.5 ZA  som jag köpte till min förra kamera, en A700.

Sony har ju haft fullformatare flera år, dom var faktiskt först med en ff med 24 MP och prisläge runt 20´. Att det inte blivit någon sån (A850 eller den dyrare A900) beror på att de inte haft särskilt bra egenskaper vid höga ISO, och det är just en av de egenskaper jag är ute efter. Nu har dom kommit med en helt ny ff, A99, som har det mesta av det jag vill ha - men också en del som många inte gillar, framförallt en fast, halvgenomskinlig spegel och elektronisk sökare. Mig tror jag det skulle passa - min syn är inte perfekt och kommer bli sämre (grön starr) och där tror jag den elektroniska sökaren vore idealisk även om den har nackdelar vid starka motivkontraster. Priset är också högt, typ 25´, dvs mer än för en Nikon 800E, och avsevärt högre än Nikon 600 eller Canon 6D. Få se hur jag gör, kommer nog titta in på Scandinavian Photo i Mölndal i veckan.

Nu när jag är igång och pratar kameror kan jag inte låta bli att titta lite bakåt. Min första kamera var en lådkamera för 6x9 (8 bilder 6x9 cm på en 120 rullfilm), ärvd av pappa, sannolikt gjord på 30-talet och som jag använde - ska jag gissa från 1952 0ch några år framåt. Den hade fast fokus, fast bländare och en slutartid! Första egenhändigt införskaffade kameran blev en Zeiss Ikon Nettar som jag köpte 1954? för 125 :- efter att ha sommarjobbat några veckor. Det var en bälgkamera för 12 6x6-bilder, fortfarande på 120-rullfilm, men med alla möjligheter i världen - jag kunde ställa in både avstånd, bländare och tid! I gymnasiet började jag så jobba extra dels på biblioteket, dels i en fotoaffär och så småningom köpte jag min första småbildskamera någon gång runt 1957. Kanske stammar min svaghet för Sony och udda kameror ända från den tiden, det blev nämligen en Robot IIa. En mycket liten, behändig och helt unik kamerakonstruktion med en drivfjäder som efter uppdragning gjorde det möjligt att ta ungefär 20 bilder utan att veva fram som med alla andra kameror. Robot hade dessutom rykte att ha hög finmekanisk kvalitet och bra optik, ett Schneider Xenar 37.5/2.8 som utan vidare hade platsat som ett modernt pannkaksobjektiv. Roboten med objektiv var inte mycket större än en modern kompaktkamera och gav 55 bilder 24x24 på en vanlig 135 småbildsfilm. Krångligt var däremot att den inte kunde ta en vanlig småbildskassett utan hade en egen kassett som måste laddas i mörkrum varje gång, jag fick alltså köpa småbildsfilm på 5m rullar och klippa upp och ladda i mörkrum. Tyvärr har jag ingen av dessa kameror kvar och framförallt Roboten skulle jag vilja ha. Jag missade en på blocket för ngt år sen då jag anmält intresse men var för sen att bekräfta köpet.

Efter Roboten blev det rullfilm och 6x6 igen, en japansk Rolleiflex som hette YashicaMat och den har jag däremot kvar. Den kostade drygt 400:-, ca hälften av en Rolleiflex.

Den skaffade jag i slutet av 50-talet, och då blev det också en exponeringsmätare, lös förstås

Efter att jag klarat av studierna och börjat arbeta i mitten av 60-talet blev det lite modernare kameror, först en Konica FM. Det var min första kamera med inbyggd exponeringsmätare och hade ett ljusstarkt Hexanonobjektiv 52/1.4

Som framgår av bilden har det varit med om en del, bla tappade jag kameran med objektiv i en källartrapp, ca 2m men trätrappa, och det var då det blev så här. Allt fungerade dock alldeles utmärkt även efteråt så rejält byggt var det.

Nästa kamera blev en lite smidigare igen, en Olympus OM-2N med ett Zuiko 50/1.4

Till denna skaffade jag också min första extra extra optik, ett Zuiko 135/3.5.

Ytterligare några analoga kameror har det hunnit bli före den digitala och framförallt den senaste, en Minolta 700 har jag kvar, dock ingen bild.

Inte heller har jag bilder på  dom digitala systemkamerorna men i tor och ordning har det varit Konica Minolta 7D, den kamera som införde antiskak i huset och som Sony fortfarande har, därefter Sonys Alfaserie A100, A700 och nu A580. Så nu får vi se, blir det en A99:a eller är det läge trots allt för systembyte?

Nog för idag, nu ska jag meditera en timme!

Det roligaste jag gjort på länge (2)...

Fortsätter där jag slutade häromdagen.  Bland det bästa med hela kursen var övningarna i studio. Jag kommer inte ihåg exakt hur många kvällar vi ägnade åt det men typ 6-7 stycken. Vi började med att titta på studioporträtt av kända fotografer och gick igenom studioutrustningen innan vi själva började. Vi jobbade både analogt och digitalt, provade med både porträtt, stilleben och montage liksom lite kreativ ljussättning.

Första erfarenheten var att jag med min Sony konstaterade att jag hade en lite udda kamera - varken synkkontakten eller blixtskon (för radiolänk) var av standardtyp (=Canon, Nikon) varför jag inte kunde använda min egen kamera tillsammans med studiobelysningen (är visst ändrat på den nya fullformataren A99 som jag är sugen på). Det hade till följd att medan jag väntade på att låna någon av de andra deltagarnas kameror satte jag på något av mina ljuskänsliga fasta objektiv (Minolta 50/1.4 resp Minolta 85/1.4) och plåtade med bara inställningsbelysningen och ISO 400 eller 800 . Ett par exempel på såna bilder är dom här två, båda med 50 mm-objektivet, bl 2,2 och 1/100 resp 1/60 s och ISO 400

 Inga märkvärdigheter, ganska rakt på, men jag tycker själv om dom för enkelheten i "stilen".

Samma kväll provade vi också lite med att exponera på lång tid utan belysning och så låta blixljuset gå på under det att slutaren var öppen. Det gav ju större frihet att experimentera med rörelser, tex att låta den modellen kasta med huvudet så att håret inte ligger som det brukar, tex så här

 ...eller att avfyra blixtarna flera gånger under samma exponering

...eller att hitta på något annat, tex använda mobilens ficklampa under exponeringen

Det är klart att jag begriper att det här är vardagsmat för många och inga märkvärdiga bilder men jag har haft genuint roligt, och som jag upplever mig själv för konventionell i mitt uttryckssätt är det definitivt nyttigt att få leka lite. 

 Ett helt annat tema kom på slutet av kursen - Lust och Olust. Lust kändes inte så svårt, jag plockade fram ett par bilder på ett av barnbarnen från sommaren, första är på Agnes 7 som fullständigt orädd njutningsfullt hoppar från hopptornet i badtjärnen

och en stund senare njutningsfullt slickar på sin glass

Olust däremot kändes svårare, och kvällen innan redovisningen och jag fortfarande var utan olustbild blev lösningen att själv, en aning förkyld och lite moloken, sätta mig framför kameran i hemmamiljö, rigga med dubbla blixtar och så få hjälp att trycka på avtryckaren medan jag efter bästa förmåga och låtsades att all världens elände vilade på mina axlar

 Här passade jag på att prova lite nyvunna PS-kunskaper - Gaussisk oskärpa över hela bilden utom ögenen som skärpts en smula, kloningsverktyg, snabbmask och nedtoning av handen mm mm. Återigen självklarheter för de flesta på Fotosidan men jag tycker PS är sk-tsvårt att lära sig och har fullt sjå med att komma ihåg gång från gång vad jag gjorde och hur jag gjorde.

Nog för idag, tack för idag! 

Det roligaste jag gjort på länge

Ingen tvekan om att fotokursen på Kulturama - Grundkurs i Fotografi - är det roligaste jag gjort på länge. Den ha 2 ggr i veckan fått mig att åka till Sthlm, 36 mil per kväll, och komma hem nån gång mellan 23 och 01. Tom i förrgår i snöstormen åkte jag, men då tog det nästan 4 timmar dit istället för de knappt 2 det brukar ta! Jag har fotat sen jag var 12 vilket är väldigt längesen, men har aldrig gått en kurs och den här var värd varenda krona. Grundläggande kamerateknik kan jag ju, men studioteknik, ljussättning, kreativ ljussättning,  surrealistisk foto/montage och mycket, mycket mer. Festligt också att få återuppleva det klassiska våtmörkrummet igen, nytt för många men väldigt välbekannt för mig! Det bästa av allt var gemensskapen med dom andra kursdeltagarna. Totalt chosefritt, bara skoj! Men nu är den slut.

Vi som gått bearbetar just skolledningen för att få till en fortsättningskurs och den ser ut att bli av, det gäller att få ihop tilltäckligt med anmälningar, och just nu fattas nog bara ett par tre stycken.

Eftersom kursen är slut passar jag på att göra några återblickar. Det är ju en grundkurs vilket betyder att det är en del grundläggande kamerateknik också men det har också varit roligt. Första uppgiften handlade om skärpedjup. Banalt? Nä, det tycker jag inte!

Jag fokuserade (!) på en överblommad rudbeckia och provade ett par olika objektiv - det första var Sonys 70-200G/2,8G, inställt på 160 mm. Första bilden tänkte jag ge ett stort skärpedjup, alltså valde jag minsta möjliga bländare , 32, och som jag körde ISO 100 fick jg en tid på 0.8 s, hela tiden stativ förstås

 Och visst, bakgrunden är ju lite orolig.

Nästa bild (samma objektiv och avstånd) ville jag ge ett minimalt skärpedjup och valde alltså 2,8 vilket gav en mer normal tid, 1/160 s. Och ser man på - totalt utslätad och tilljämnad bakgrund!

Blev själv lite överraskad - är effekten faktiskt så här stark? Inte en prick, inte en färgskiftning ens av de gula fläckarna nere till höger i bilden innan. Det enda jag gjort är lite kurvor i Photoshop, inget klonverktyg eller ngt annat liknande. Vad är det man säger - snygg bokeh? (jag vet, det är inte riktigt det här när jag inte har ngn bakgrundsstruktur alls).

Från tele till makro - kan jag åstadkomma tydliga skillnader i skärpedjup också med makro? Makro ger ju alltid korta skärpedjup. På med mitt Tamron 90/2,8! Börjar här med bl 2,8 och minsta möjliga skärpedjup

 Jo, nog är det kort skärpedjup alltid, i mitt tycke för kort för att ge ngn riktig känsla för blomman.

Betydligt bättre tycker jag, även om nu bakgrunden inte är absolut "slät".

Visst har jag vetat hur jag varierar skärpedjupet tidigare, både genom val av bländare och brännvidd, ändå känner jag att uppgiften har tillfört mig något. Jag tog betydligt fler bilder av olika karaktär, lekte lite med samma avbildningsskala men via olika brännvidder och olika avstånd osv och i grund handlar det nog om att jag i fortsättningen känner att jag vill och kan använda mig av skärpedjupsval mer aktivt och medvetet (hoppas jag!).

Nöjer mig med skärpedjup just nu, men återkommer nog med fler erfarenheter medan det känns aktuellt. Ett tema har jag förresten redan kommenterat, kvällsbilder i oktober, 16:e tror jag det var.

 Gjorde första skidturen idag - perfekt före, -8C, sol - fantastiskt! Dock utan kamera.

Kaos

För några veckor sen var det svårt att inte fascineras av alla höstfärger. Nu är nästan vartenda löv fallet och trädens grenar står kala. Olika nyanser av grått dominerar, åtminstone om man inte går i närbild. Vid promenaden häromdagen - jag går i stort sett varenda dag oavsett väder - fann jag mig plötsligt lika fascinerad av alla träd och kala grenar som av färgerna tidigare i höst.

Redan från början fångade mig mönstret av granstammarna med de korta grenarna utan barr

...och när jag lite längre fram möttes av lövträdens totala virrvarr började jag titta lite noggrannare

Än var det som ovan ekarnas mörka silhuetter med knotiga grenar,

än, som nedan asparnas silverglänsande grenverk

Jag tycker det är vackert, och det som slår mig mest är mängden av grenar och hur oerhört ostrukturerat  och formrikt, nästan kaosbetonat, grenverket är 

 När jag vänt och börjar gå skogsvägen tillbaka har jag den nu molnbeslöjade solen i ansiktet och den leriga skogsvägen blänker i motljuset och bilden passar att göra till S/V i LR på enklaste möjliga sätt - jag drar bara ner färgmättnaden i botten.

Så gör jag också med det här lite yngre aspbeståndet 

 Färgerna finns ju trots avlövningen  fortfarande kvar också i skogen vilket  det här svampbeståndet på den sågade björkens snittyta visar

Tydligast blir det om jag går lite närmare, då också formrikedomen åter blir tydlig, men här inte lika ostrukturerad som när jag tittar på grenverken

Överhuvudtaget fascinerar skogen mig och jag tar många skogsbilder för att försöka återge alla stämningar jag upplever

Innan jag är tillbaka går jag över ån där grenarna släpar i vattnet och tillsammans med vågorna bildar myriader med andra mönster

och till sist ser jag bara mönster var jag än tittar!

Härlig promenad var det!

Eriksberg

Är lite då och då i Göteborg, oftast i Bräcke. Därifrån är det nära till Eriksberg, och jag gillar att strosa runt nere vid älven, både i dagsljus och i kvällsljus. Här några bilder från ett par tillfällen. Första bilden är väl kanske eg Bräcke snarare än Eriksberg men jag gillar de gamla träfasaderna

Nästa är lite senare på kvällen, tagen ner mot den gamla kranen som väl är Eriksbergs signum

Vrider jag så kameran lite in mot centrum kommer den nya bebyggelsen mer i fokus

I dagsljus  är det jättefint att promenera nere vid kajen och njuta av både dom nya

...och dom gamla fasaderna...

En av de nya byggnaderna innehåller en del av den gamla industrihallen och rymmer idag bla Hotell 11

Mysigt område!