Ibland ser jag inte skogen för alla träd...

Ibland funkar bloggen som jag tänkt, dvs jag ser lite mer medvetet på vad jag fotograferar, liksom varför. Just nu har jag haft lite för mycket uppmärksamhet på kameran och för lite på bilderna. Motiven är det inget fel på, allt går att fota. Men som så ofta, det är liksom lite för mycket på bilderna, jag ser ju inte skogen för alla träd. Jag vet vad jag vill visa, men det skyms liksom av allt som inte hör dit. Alltså plockar jag ut några bilder, de flesta från året som gick, där jag både försökt variera motiv och att renodla det 

Först ut är kökslampan

Nära till hands kommer så köksfönstret en majeftermiddag efter regnet

Och utanför råder koltrastkväll (grantoppen)

Hoppar därifrån ut i fjällvärlden (Björnrike)

och därefter tillbaka till stadsmiljö

och vidare till teknik och transport

som ju skall hjälpa människan, stor eller liten

Dom egna fötterna med skridskopjäxor på den egna mattan funkar ju också som motiv

Naturen igen. Den här vill jag kalla ishimmel

Men som sagt, ibland ser jag inte skogen för alla träd...

 Önskar er en skön natt!

Ludvika i mitt hjärta (...och i fullformat...)

Fortsätter att köra in mitt nyförvärv - A99:an. Nu är det Minoltan 85/1.4 som suttit på mest hela tiden under helgerna har uppe i Dalarna. En hel del bilder har det blivit men däremot ingen tid förrän nu för att ta hand om dom. Här kommer ett gäng bilder från Ludvika en seneftermiddag alldeles efter nyår.

Ludvika är lite speciellt för mig eftersom det var där jag växte upp. Kom dit 1947 just när jag skulle börja första klass och bodde kvar till 1960 då jag tog studenten. Dessutom har jag regelbundet varit där fram till 2006 då mamma gick bort, nästan 98. Och sen många år har jag fritidshuset drygt 3 mil från stan.

Den här eftermiddagen passade jag på att ströva omkring i centrum efter ett tandläkarbesök. På sitter som sagt 85:an och eftersom det redan börjar skymma kör jag ISO 400. Det här är väl Engelbrektsgatan har jag för mig, mot norr och resecentrum i fonden (1/200 bl 3,2)

Sugen som jag är på lite kaffe slinker jag in på BK (Bergslagskonditoriet) som funnits i samma lokaler mer än 80 år och inifrån det en bild ner mot stationen (=resecentrum på modernt språk) och Väsman. Det har klarnat upp och dimma börjar lägga sig över sjön. Att det är inifrån syns ju på reflexerna i fönstret (1/60 bl 3,2)

Det har klarnat upp och temperaturen sjunker snabbt (1/160 bl 3,2)

 Efter fikat går jag ner mot stationsområdet. Härnere var jag ofta som grabb och tittade på tågen. Då jag började gå dit var det fortfarande mest ånglok. Minns jag rätt elektrifierades den här delen av Stockholmsspåret runt 1953-54.Nu när temperaturen gått ner början dimma bildas över Väsman och stationsområdet. Det blir fint ljus och  jag fortsätter runt stationsområdet (1/125 bl 2,5)

Tågutfart mot norr (Falun, Gävle) (1/125 bl 2,2)

 För att kommma över den gamla bron till andra sidan passerar jag Lidl, av långt senare datum än min Ludvikatid (1/500 bl 2,2)

Väl på andra sidan, där gamla badhuset fanns en gång i tiden (ingen simbassäng men många kar för tvagning!) kommer man ut mot båthamnen och ljuset börjar bli svagt för ISO 400 men ligger kvar där ytterligare några bilder (1/100 bl 1,4)

 Precis vid båthamnen har restaurang Piren byggts där jag ätit några gånger. Tycker nog att utsikten är mer prisvärd än maten (1/160 bl 2,2)

Restaurangen ligger verkligen på piren (1/160 bl 2,0)

Dimman har nu blivit tätare och mörkret börjar falla på allvar och jag går upp till ISO 1250 när jag fortsätter fota på frin hand, här en bild bort mot ABB (1/250 bl 2,0)

 Gillade förresten restaurangens ljusreklam (1/640 bl 3,5)

Tillbaka på vägen bakom station är det nu ganska mörkt men det går fortfarande bra tom med relativt korta tider (1/500 bl 1,6)

Här utöver sjön mot norr är det ännu mörkare (1/125 bl 1,6)

Jag kliver nu rakt över spårområdet och där är det åter lite ljusare varför jag kör ISO 800 ett par bilder, den första här på själva spårområdet (1/125 bl 2,2)

...och den andra på stationshuset med Gunnar Klys´ kraftfulla väggmålningar med industriinteriörer från trakten. Själv har jag trott att det var Johan Ahlbäck som gjort dom (Johan kallas ofta för arbetets konstnär eller målare) och skrev först så i bloggen men fick en kommentar från Tommy Klys (son till Gunnar?) som berättade hur det verkligen ligger till. Jag kände Johan en smula, han bodde tillsammans med min lärare Svea Morin utan att de var gifta (sambo var ett okänt begrepp) och i lilla Ludvika var det ett samtalsämne förstås. Men båda var konstnärer och fantastiska människor och jag har Svea att tacka för mycket, en helt fantastisk lärare och personlighet. Gunnar Klys kände jag inte men vet att pappa och mamma hade lite kontakt med honom. (1/250 bl 2,2)

Innan jag beger mig mot bilen och Korsheden igen svänger jag upp mot stan. Nu blir det ISO 1600 och fortfarande handhållet. Första bilden är på gamla "Hendebergs hörna", fastigheten som på den tiden rymde stans största (och väl enda?) el- och lampaffär. Strax intill låg en annan "institution" inom köpmannaområdet, Stefans, som hade en guldsmedsavdelning och en fotoavdelning. På den senare jobbade jag ofta extra under jul- och sommarlov. (1/160 bl 2,0)

Åt andra hållet ser man bort mot Domusgallerian. Innan den byggdes fanns där ett äkta småstadstorg med gatsten, torghandel, skomakare, hattaffär (Widlers), och från det torget brukade vi på skyltsöndagen (andra advent) få åka häst och släde till församlingshemmet för att där dricka varm choklad med vispgrädde, mums! (1/320 bl 2,0)

Sista bilden för idag är Storgatan ner mot ASEA (förlåt, ABB) (1/320 bl 2,0)

Fullformat - första test inomhus

Nu över till svagare ljus och inomhusbilder! Eftersom vi var i Göteborg och hälsade på barnbarn var det liksom självkart med motivvalet inomhus - barnbilder. Fortfarande sitter den fasta, ljusstarka Minoltan 50/1,4 på, här vore den nästan självklar även om jag hade haft den nya fasta normalzoomen jag planerar att skaffa. Alla bilder är tagna i befintligt ljus, dagsljus eller glödlampsljus, och ISO-värdena varierar mellan 800 och 6400, fortfarande tagna på fri hand. Glömde säga det i förra bloggen, men dessa och de tidigare är alla tagna med RAW-format och lätt justerade i LR4.

Inga av bilderna är tagna som porträtt utan jag har försökt fånga barnen i deras aktiviteter. Dom flesta bilderna är på Elias snart 3 och som just nu gillar att se ut som storasystrarna, dvs ha en klänning eller kjol. Vid lekbordet (ISO 1600, 1/160, bl 3,2 )

Såna här småböcker har han en egen liten väska full av (ISO 1600, 1/200, bl 3,2 )

Liksom storasystrarna gillar han också pepparkaksbak (degätning!). (ISO 800, 1/160, bl 1,6  )

Att det är roligt kan ju ingen ta fel på.....(ISO  800, 1/125, bl 1,6)

Storasyster Hilda är snart tio år (ISO  800, 1/160, bl 1,6)

Storasyster Agnes är snart åtta, sitter här framför TV:n i TV-ljus och svag allmänbelysning (ISO 6400 1/100, bl 1,6 )

Och här Elias, nära att somna, framför TV:n (ISO  1250, 1/125, bl 1,4)

..men lägger sig på bordet med en leksak istället för att somna (ISO 1250, 1/125, bl 2,0 )

Huvudet får vila lite å armen, är man trött är man (ISO 1250, 1/200, bl 2,0 ) 

Morgonen därpå är det liv och lust igen, sjunga vid pianot är ju skoj............(ISO 1250, 1/200, bl 3,2)

Som första försök helt ok tycker jag själv.

Avslutar med några bilder från snöriket uppe i Dalarna (faktiskt så långt söderut det går i Dalarna, Korsheden utanför Söderbärke mellan Ludvika och Fagersta). Här har jag precis svängt av mot Korsheden efter Söderbärke (ISO 500, 1/100, 5,0)

Och detta är efter min favoritpromenadväg, skymningen är redan på väg (ISO 500, 1/100, bl 2,8)

I hjärtat av skogen finns lugnet, friden och glädjen (ISO 125, 1/100, bl 6,3)

Tom  ljuset av återskenet inifrån huset räcker för att fotografera på fri hand även om naturligtvis inte bildkvaliteten då är på topp (ISO 6400, 1/40, bl 1,4) 

Nog för idag, det blev kanske lite många bilder, men jag tycker det artar sig bra. Suss gott alla, och

en riktigt God Jul till er alla om vi inte hörs dessförinnan!!

Fullformat - första test utomhus

Så var det dags att prova hur den (A99:an) känns vid praktisk användning. Att den är skön att hålla i har jag redan sagt och den känslan kommer direkt igen när jag tar ut den. Slitet uttryck, men den sitter som gjuten i handen, det känns tom lite vällustigt att gå runt med den i handen. Som sann amatör har jag inte planerat några särskilda tester eller prov utan tar bara med den när jag går ut. Första bilderna råkar vara från Krokslätt, alldeles i närheten av Scandinavian, morgonen efter att jag köpt den. Alla bilderna här är tagna på fri hand med ISO 400 med mitt kära gamla Minolta 50/1,4. Första bilden är Mölndalsån, precis utanför Scandinavian:

Därefter ett gäng bilder på området vid Krokslätts gamla industrier, fortfarande innan det blibit riktigt ljust

 Det behöver knappt framhållas men många av de gamla fabriksbyggnaderna är fantastiskt vackra och jag glädjer mig åt att de bevaras, underhålls och används!

Men visst, det finns en del stilrena nya byggnader också (även om jag föredrar de gamla)

Dagen blir strålande och lite senare går jag nere vid Eriksberg och njuter av en annan arkitektur under blå vinterhimmel och i strålande sol. Dom bilderna är alla tagna med ISO 100 och på fri hand. Eftersom jag inte skaffat någon ny standardzoom är det fortfarande den fasta Minoltan 50/1,4 som sitter på.

Måste vara lite ovanligt att det ligger snö nästan ända ute vid kusten redan i december! Går jag ut på en av pirarna får jag med lite speglingar i vattnet

Lite längre fram blir det några bilder på Sverigeskeppet (hette det väl) som för ngt år sedan seglade till Kina och tillbaka

Ännu lite längre fram kommer en av de moderna skuplturerna i vacker Bohusgranit

När jag går tillbaka efter kajen tittar jag mer inåt bebyggelsen och konstaterar att även om läget är fantastiskt är det lite för tättbebyggt för min smak som är van vid Dalarnas skogar och jag tror att jag skulle känna mig instängd att bo här 

 Delar upp de första bilderna på två bloggar varför jag slutar här. Återkommer strax med lite inomhusbilder i svagare ljus!

PS

Vi klarade oss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(Världen skulle gå under igår)

Fullformat (igen), Fotografiska och andra Funderingar

Så blev det då en fullformatare, en Sony A99. Jag skrev ju om mina funderingar kring detta med fullformat i min förra blog från den 11 december. Sen gick det mkt fortare än jag trott. Dagen efter åkte vi till Gbg för att vara med vid några av barnbarnens Luciafirande ytterligare en dag senare. Efter att Luciafirandet var avklarat passade jag på (Finspång ligger långt från alla stora fotohandlare) att åka ut till Scandinavian i Mölndal för att känna på 99:an. Det första jag gjorde var att kolla priset.       Jovisst,  24 490:-, precis som jag räknat med. Kommande prissänkningar? Nej, det kände dom inte till (förstås). Dom hade ett exemplar kvar, och jag tog god tid på mig för att känna på den. Ändå visste jag nästan direkt att det var rätt. Den var otroligt skön att hålla i, hade ett lågt men distinkt slutarljud och EVF:n, ja den var precis så ljus och tydlig som jag hoppats, en klar hjälp för mina ögon. Men visst, den har ju en lite irriterande fördröjning ibland och säkert kommer tillfällen då det betyder en missad bild. Ändå kände jag mig ganska säker på att trivas med den också. Efter nästan två timmars provande, skruvande, frågande, kontakt med Sonyspecialisten Bengt i Mullsjö osv var det dags för affär, jag hade bestämt mig. Innnan jag betalade kollade jag om de var beredda att skicka med ett 32 GB kort med högsta (95 MB/s) skrivhastighet, ord pris nästan 900:-. Jovisst, det var ok. Så var det dags att bdetala. När expediten så slår in beställningen på datorn kommer priset 21 990 :- upp. Stor förvåning, men hon konstaterade snabbt att priset faktiskt sänkts med nästan 3 000 (ok, 2 500 då)  medan jag känt på kameran. Så jag bestämde mig för den i tron att den kostade 24 490:- men betalade bara 21 990:- . Och minneskortet för 900? Jovisst, sagt var sagt, det ingick. Jag gick ut som nöjd kund, med en sprillans ny 99:a med minnes kort och typ 3 400:- mer kvar på kontot än jag räknat med!

  Sitter ensam i fritidshuset uppe i Dalarna, lyssnar på musik jag tycker om, just nu Bliss/ They Made History/ Reveal Featuring Lisbeth Scott, och läser samtidigt lite blogginlägg på Fotosidan. Kvällen är sen och tystnaden, lugnet och det kompakta mörkret utanför huset gör att tankarna lätt far iväg. Och det är något jag tycker om, få tid att tänka, reflektera och känna efter - var står jag, vad känner jag om jag verkligen lyssnar på min inre röst, inte bara tycker till. Fotografiska är ju uppe på tapeten, både i TV-nyheterna och i bloginlägg här. Jag har under hösten gjort mina första besök där och det har varit roligt. Inte bara roligt, det har gett mig mersmak av att se mer bra fotografi, köpa mina första mer seriösa fotoböcker. Har skaffat deras årskort, och Fotografiska  kommer definitivt vara orsak till fler Stockholmsbesök. Träffade min dotter där vid ett tillfälle, och efter att ha sett Strömholms-utställningen åt vi också lunch där tillsammans. Jättetrevligt! Vet ju också att museet har lockat massor av nya intresserade som också vill börja känna foto som konst, dokumentation, upplevelse, inlevelse .

Är vi alla alltså manipulerade av detta genomkommersiella geschäft?  Så känner inte jag. Jag tror också att det går långt fler nöjda besökare  än missnöjda besökare därifrån. Likaså glädjer jag mig åt att det finns verksamheter som klarar sig själv, som inte konstant klagar på bristande resurser och vikande intresse utan hittar egna vägar att göra det de tror på. Jag tror faktiskt också att de bidrar till att utveckla svensk fotografi i vid bemärkelse. MEN. Det betyder ju inte att allt de gör är rätt. Muntliga avtal ÄR lika giltiga som skriftliga. Men framför allt betyder det inte att alla  beslut av enskilda personer är riktiga. Det är inte företag som fattar beslut, det är personer som är anställda eller på annat sätt representerar företaget, som fattar besluten. Utan att vara insatt i detaljer låter det sannolikt att EN av orsakerna till att de två aktuella fotograferna inte fick sina utställningar 'är ett dåligt genomfört skifte av utställningsansvarig. För mig är ansvarsfrågor alltid fråga om personligt ansvar och personlig integritet och här verkar det ju brista ibland. Innan vi sett hur vanlig denna brist är, är inte jag beredd att döma ut Fotografiska. Eller att svepande förklara att Fotografiska inte är ett fotografiskt museum därför att det inte uppfyller den egna definitionen av vad ett fotografiskt museum skall vara. 

Sammanfattnigsvis -  jag glädjer mig fortfarande att Fotografiska finns men tycker inte heller att hanteringen av de här ärendena känns korrekt.

Och hur är det nu att återigen (min mesta fotografering före den digitala tiden var ju fullformat, fast det hette småbild då) fota i fullformat?  Väldigt bra, stortrivs med kameran så här långt. Största nackdelen hittills är batteritiden som är klart kortare än min a580. Men känslan av att en fast 50/1.4 återigen blir standard på min kamerautrustning är jättebra, och den kombinationen är dessutom en ganska lätt utrustning. Bilder kommer, men är häruppe i "ödemarken" utan bra programvara för att hantera bilderna från den nya kameran. Kan ändå direkt konstatera att  lågljusegenskaperna är väldigt mkt bätter än på 580:an.