Inte vet jag......

...varför den här bilden kändes självklar ikväll. Jag har fyllt år under helgen, närmare bestämt 72, och barn och fem barnbarn - 2,3,4, 7 och 9 - inte helt tyst hela tiden(!) - har varit hemma. Bilden tog jag i ett helt annat sammanhang för en vecka sen ungefär.  Kanske bara för att det stått en massa skor i hallen? Eller kanske för att jag minns....

Meditation och natur

Som sannyasin mediterar jag gärna - kanske inte varje dag men nästan. Det började för snart 25 år sen med TM, idag är det en hel radda olika meditationer, både helt stillasittande och dynamiska. Ett av de enklaste sätten är att ta in naturen, VARA i den utan att gå och tänka på annat. I söndags var det en fantastisk, klar senhöstdag med -7 C på morgonen. Jag åkte upp till den lilla sjön Lillskiren nån mil utanför samhället och var totalt ensam där, alldeles lugnt, alldeles tyst. Fantastiskt!

För att komma till sjön från bilen går jag först en bit uppför och kommer upp i ett öppet område som nästan har lite fjällkänsla trots att vi är i Östergötland 

 Väl framme vid sjön har rimfrosten klätt både buskar och vass i finaste silver.....

 ...men efter bara någon timme har solen hunnit smälta bort det mesta av rimfrosten både från vass...

 ...och från träd

 På vägen tillbaka från sjön växer mossa och lavar med fantastiska färger bara man böjer sig ned lite

 Hemma för lunch kan jag inte låta bli att ta ytterligare några höstlövsbilder i trädgården, här en bukettapel

 Dagen fortsätter solig och molnfri och jag bestämmer mig för att åka upp igen när det börjar mörkna.

Väl uppe vid sjön har solen redan gått ner och det mörknar snabbt...

 ...även om det fortfarande finns lite solnedgångsfärger i väster

 Efter bara några minuter stiger månen, nästan full, över trädtopparna...

 ... och ytterligare en stund senare har den kommit upp ett stycke och ger fina blänk i vattnet

 När jag vänder åter mot bilen är jag glad jag var förutseende nog att ta med en pannlampa, inne i skogen är det nästan helmörkt och stigen är smal och stenig.

 Det är fortfarande knäpp tyst och kav lugnt och jag har frid i själen....

Stockholmsskymning

Gillade kvällsfotograferingen senast och bestämde mig för att ta ett par extra timmar i Stockholm i onsdags för att fortsätta. Parkerade vid Fotografiska och utrustad med stativ och mitt 70-200/2.8G började promenaden in mot Slussen. Första bilden är ganska tidigt på kvällen, tagen redan vid parkeringen.

 Fortsätter in mot Slussen och Katarinahissen och himlen klarnar alltmer och ger fint skymningsljus

Kontorskomplexen precis vid Katarinhissen speglar både den och kvällshimlen samtidigt som kontorsbelysningen har tänts

 Dom absolut sista solstrålarna får fönstren högst upp påGrand att blänka som av blod eller rött guld...

 På väg över bron vid Slussen blir silhuetten skön med "skuggan" av någon som ser ut att ha bråttom hem 

På andra sidan bron är det fin utsikt över viken, vad den nu heter, och Birkalines upplysta kryssnings-fartyg gör sig bra

Kvällshimlen i väster glöder av ljuset från solen som nu gått ner och nyggkranarna står som främmande jättar i miljön

Med avsikt valde jag den här bilden fast just den var suddig, den ger mig mer känsla att dom skarpa av samma motiv

Kvällshimlen mörknar alltmer och glöden i väster får en dovare ton samtidigt som ett flygplan blinkar sig fram i mörkret på himlen rakt upp

 När sista bilden tas in mot Gamla stan har skymningen övergått till kväll

Jag som inte är Stockholmsbo njöt av kvällen , ljusen och Stockholm!

Kväll i Hammarby Sjöstad

Som jag skrivit om tidigare går jag i under hösten en fotokurs på Kulturama ett par kvällar i veckan och det är helt enkelt skitkul. Häromkvällen var vi ute en timme och tog lite kvällsbilder, mysigt (men kallt!), det var säkert 25 år sen sist jag var ute och och kvällsfotade. Blixtbilderna var bra, har nog inte haft kläm på hur använda blixt utan att förstöra kvällsstämningen i bilden, tyckte det funkade rätt bra

Shutting down

Liksom dom flesta är jag fascinerad av höstens alla sprakande färger, i år tycks det mig som asparna slår rekord

Ändå jag gillar också de mer lågmälda färger som tar över hand så fort solen inte lyser väl så mycket och konstaterar när jag är ute och går att det inte bara är naturen som stänger ner utan det gör vi med våra sommartillhåll också 

En del kanske rentav stängt ner för gott...

och här har jag provat att dra ner färgmättnaden en del för att öka känslan av övergivenhet...

Över Barken blåser det ganska hårt och det är lätt att känna förebud om ännu bistrare tider

Ändå känner jag inget vemod utan förundrar mig över att nästan allt nästan alltid är vackert när jag väl ser...