Äntligen pappersbilder igen!

Var på väg att göra lite pappersbilder igen för någon månad sen, men alla bilder blev knallröda. Började med att checka att jag hade satt i färgpatronerna rätt i min fotoskrivare, en Canon i9950 som brukar funka bra och ge bra bilder, trots snart 10 år på nacken. Det var ok. Försökte då uppdatera drivrutinen eftersom jag inte använt den här skrivaren sen jag bytte operativsystem. Koll på nätet, men fick svaret att skrivaren inte var kompatibel med nya operativsystemet. Efter att försökt få igång den utan rödfärgning ett par dar ger jag upp och kollar med Fotosidans forum. Massor av bra och riktiga råd om färgprofiler och mkt annat, jag provar det mesta men inget fungerar. Efter ett antal veckor utan framgång ger jag upp och börjar titta efter en ny skrivare ( har också en Pixma 6250, jättetrevlig allroundskrivare men inte dedicerad fotoskrivare och klarar bara A4, Canon i9950 klarar A3+) och blir sugen på en Epson 3880 som klarar A2+. 11 000:-, mycket pengar, men det vore roligt med A2. Innan jag gör beställningen gör jag ett sista försök med min nuvarande fotoskrivare, i9950:an. Kollar ordningen på färgpatronerna en gång till och ...hast du mir gesehen... sitter det inte en magenta där det ska sitta en fotomagenta! Alltså, två magenta och ingen fotomagenta! Byter och testar några bilder - riktigt snyggt ju, om än inte helt perfekta färger. Eftersom jag spar 11 000:- beställer jag nå´t annat jag länge tänkt men inte gjort - en skärmkalibrator. Det blev en i1 Display Pro. Och si, nu börjat det likna nå´t nästan direkt, utskrivna pappersbilder ser ju ut som på skärmen. OK, nästan i alla fall. Gör jag      A-4 ellerA3-bilder skriver jag ut dom som 10x15 först och gör de små justeringar som behövs. Och nog för att min skärm ger bra bilder, men det slår definitivt inte pappersbilder när det blir rätt!

Här kommer några bilder jag lagt lite arbete på att få  bra som pappersbilder. Dom är också lite tst på vad nya kameran (A999 ger för rsultat. Alla tre bilderna är med fasta Minoltan 85/1,4 mitt favoritobjektiv. De första två på en trött Elias 3 efter skidor i Björnrike, tagna med naturligt ljus inne på fiket i backen, ISO 800. Den första 1/200 bl 2,0

och här den andra med 1/50 bl 2,0

Till sist en bild på Hilda 10 i ett helt annat ljus, direkt snett infallande solljus, men fortfarande naturligt ljus. Här är ISO 250, 1/125 och bl 5,0

 Så nu har det blivit en hel del pappersbilder och fler kommer det bli. Och frågan är - det vore kul med A2!

Fantastiska dagar

De senaste dagarna har jag tillbringat mest ute på isarna. Efter mildvädret förra veckan hade snön på isarna i min närhet smält tillräckligt för att ge nästan perfekta isar när det så blev kallt igen. Få saker ger mig en sån känsla av frihet som att åka ut på sjöar som i sin helhet är åkbara, alltså att inte behöva följa plogade banor. Jag åker nästan alltid ensam och väljer därför medelstora insjöar som jag känner väl med isar som nu är mer än 30 cm. I fredags  var det 0 C, sol från nästan molnfri himmel och absolut vindstilla och det gick alldeles utmärkt att sitta i solen med en kopp kaffe

Fördelen med insjöarna är att man är i närkontakt med stränder och öar mest hela tiden och eftersom jag fortfarande är fascinerad av skog och träd blir det också avstickare in i skogen (utan skridskor!). Jag vet inte riktigt varför, men till och med en ganska "meningslös" bild ger mig känslan av att skogen är sitt eget rum, sin egen värld

där nästan varje utblick innehåller något jag tycker om

 Oftast är jag ute på eftermiddagarna och jag dröjer mig gärna kvar tills solen går ner

 Även om solnedgångarna kan vara fina gillar jag timmen efter solnedgången bäst. Ljuset blir mer sparsmakat, färgnyanserna flera

...och känslan av ödmjukhet inför naturens skönhet och oändlighet större

När jag väl går iland är det nästan mörkt

men fortfarande finns enskilda träd som med sin oändligt vackra form pockar på min uppmärksamhet

Inga hisnade bergsmassiv eller oändliga hav, ändå så mycket skönhet........... 

Bräckeskolan

Längesen det var så kallt i Göteborg. Häromdagen var det dessutom helt vindstilla. Gillade ljuset när jag passerade Bräckeskolan, i väster den sjunkande solen, i öster månen.

Äntligen på hal is igen

Vilka fantastiska dagar det varit, vackert vart man än tittar! Och jag gillar vinter (också). Bland det bästa är att få spänna på sig långfärdsskriskorna och sticka ut. Jag har haft helt magiska stunder. Som den gången jag kom hem sent från jobbet och konstaterade att det var fullmåne och -12 C när jag klev ur bilen. Snabbt i med lite mat, ombyte så ut till Bleklången som ligger nån mil ut i skogen utan nån bebyggelse överhuvudtaget i närheten. Eftersom jag hade varit där helgen innan visste jag att isen var perfekt och typ 40 cm. Under några timmar åkte jag sjön runt, utan pannlampa men i nästan bländande månsken. Inte en människa, inte ett ljus mer än månen, inte ett ljud mer än skridskornas sjungande i i den blanksvarta isen. Helt suveränt!

Här i mina trakter är det ganska mkt snö och någon skridskoåkning har det inte blivit i vinter. Förrän nu.

Väl hemkommen från senaste Göteborgsbesöket hade dom plogat upp en 7 km-slinga på sjön hemmavid, Bönnern, ett stenkast från huset. Snyggt! Alltså har det blivit skridskor varje dag nu i snart en veckas tid.

Ingen ödemark, men en skön känsla att få ge sig ut när skuggorna blivit långa. Solen har ännu inte riktigt brutit igenom utan mot norr är det fortfarande lätta moln

men snart är det helt klart

och dom snötäckta grenarna står fint mot himlen

Lite längre fram har bävrarna fällt en hel del och mer är på gång (inte just nu på vintern förstås)

och när jag vänder  hemåt lyser solen bara på trädtopparna

 Väl hemma så blir dusch, en kopp te och Rahasyas Heart Meditation. Det känns som en fin dag!

Elias

För ett och halvt år sen fick Elias mamma (38 år) helt oväntat en stroke. Under några dygn visste vi inte hur det skulle gå och hela familjen kände hur skört livet är, vad lite vi vet. Elias hade då inte fyllt 2. Under något år har vi därför tillbringat mkt tid med barnbarnen i Gbg. Nu är mamma Hanna helt återställd, men opererades förra veckan för ytterligare ett aneuerism som skulle kunnat leda till en stroke till om det inte åtgärdades. Ytterligare en stor hjärnoperation men också den har gått bra och hon är efter en vecka hemma igen hos Elias. (Jag är otroligt imponerad av vad som går att göra med modern neurokirurgi!) Den här gången - när allt var planerat och under så mycket kontroll det går att ha - har det funnits så mycket tillförsikt att det tom funnits tid att fotografera en del. Här är det just minstingen Elias, snart 3, som fått uppmärksamheten även om en bild på Agnes, snart 8, slunkit med.

Som vanligt är alla bilderna tagna i befintligt ljus. Alla bilderna är också tagna med den nya A99:an och på har favoritobjektivet, den fasta Minoltan 85/1,4 suttit hela tiden - det sitter på för det mesta just nu. De två första har ISO 1600, resterande ligger på 640 eller 800.

Elias 1: 1/125 bl 1,6

Agnes 1: 1/160 bl 2,0

Elias 2: 1/125 bl 1,7

Elias 3: 1/250 bl 1,6

Elias 4: 1/160 bl 1,6

Elias 5: 1/160 bl 1,7

Elias 6: 1/125 bl 2,5