JAG HAR SETT DEN!

***

Rördrommen alltså. Åtminstone tror jag det. Några bilder blev det dock inte, I och jag tog en förmiddagspromenad och på satt 16-35. Hundra säker är jag förstås inte, men ganska. Vi hade precis hunnit ner till spången med våtmarken innanför när I pekade på en stor fågel längst bort. Den flög strax ovanför vattenytan, en stor gråbrun fågel  som flög med långsamma vingslag och jag funderade på om det var en rovfågel eller något annat när det slog mig att det nog var rördrommen. Den slog sig ner efter sådär hundra meter och jag uppfattade att den fortfarande var i våtmarksområdet, den flög parallellt med bortre kanten.

*

OK, det är ju inte säkert, men har jag förstått rätt så är en flygande rördrom rätt lik en stor rovfågel. Och sättet att flyga strax över vattenytan och sedan gå ner igen får mig att tro på rördrom. Men inget bevis.

*

Bilden här nedan är från ett annat tillfälle, också från spången men ut mot Barken. Och fåglarna här - är väl storskrake?

*

*

***

BLANDSKOG

***

*

Skogskant vid Saxesjön

*

***

VÅTMARK MED RÖRDROM

***
För tredje kvällen sitter jag och tittar ut över våtmarken. Tystnaden är påtaglig, bara då och då avbruten rördrommen. Den har flyttat sig till höger och betydligt längre bort, ljudet är svagare. Ändå känner jag precis igen rösten - först tar den liksom sats, det finns en antydan till ljud, kanske drar den bara efter andan, sen kommer den första låga bastonen, oftast följt av en till, däremot mer sällan tre. Så är det tyst igen, fem minuter, kanske tio minuter. Precis när jag börjar undra om den har lämnat kommer nästa. Har läst att bönderna förr trodde det var gastar som ropade, det har jag lätt för att förstå.  

*

Eftersom den flyttat sig längre bort, uppskattningsvis flera hundra meter, har den säkert tagit till vingarna. Det skulle alltså kunna gå att få syn på den. Några tärnor skränar förbi och bakom mig hör jag storlommen ropa utifrån sjön. Över mig flyger korpen mot skogen därborta. Ute på våtmarken är det alldeles stilla. Dagens meditation är över och jag reser mig upp och går.

* 

*

***

MAN TAGER VAD MAN HAVE......FÖRLÅT, SER

***
Precis, Man tager vad man ser för att förändra ett känt ordspråk. Eller varför inte Det går lika bra med selleri, funkar också här. Jag menar, bara för att jag tagit mig dit för att fota rördrommar betyder ju inte att jag måste fotografera rördrommar. Det går lika bra med selle.....förlåt, myror. Åtminstone med mitt (ganska) nya Sony 100-400 med 0,98 m i närgräns. Eller nytt och nytt, det är snart två år men tiden är annorlunda nu, min tid i alla fall. Medan jag satt där och spanade efter rördrommar kom där en myra på räcket, drygt en meter bort. Och en myra är fler än inga rördrommar, så dä så´. Vingförsedd och allting, en sk kallad drönarmyra, eller duokoptermyra......

*

Drönarmyra på räcket vid Spången

*

Njut av solen, det gör I och jag!

***

UR FAS MED TIDEN? - SKRYMT OCH SÅNT

***

Klockan är en minut över nio på kvällen och solen kastar långa skuggor över våtmarken där rördrommen gömmer sig, säkert därinne i den gulnade bladvassen nånstans. Jag har suttit här nästan två timmar utan att se en skymt av den, men jag hör den med jämna mellanrum. I går kväll hördes den ända upp till oss, säkert drygt en kilometer bort fågelvägen. Och jag känner mig nöjd med att höra den, den förblir mer hemlighetsfull så. Att det ljudet faktiskt kommer från en fågel är nästan osannolikt, det passar bättre i historier och berättelser om skrymt och sånt nu när skuggorna blir långa. 

*

Men det finns ingen plats för såna historier längre. Historier som ger plats för fantasier och rädslor, historier som knyter samman naturen och människorna, historier som knyter samman oss med de gamle. Över huvud taget är det mycket som inte får plats längre - eftertanke tex. Och långsamhet. Och inte minst vardaglighet. Det som inte är häftigt har inget värde. Jovisst, när man sitter två och två och pratar, eller tre och tre då (tre=några stycken). Men i media existerar inget sånt. För varje år som går får jag allt större känsla av hur enormt gapet är mellan hur man tidigare  levde, fram till för drygt hundra år sen, och nu. 

*

Säkert påverkar den känslan mina motivval. Jag gillar den alldeles vanliga landsbygden, naturen som finns där runt om, hela tiden. Och precis innan jag gick från våtmarken där mellan Barken och Saxesjön tog jag en bild på skogskanten som går ända fram till vassen. Utan rördrom.  

*

*

***