SCHHHH, DOM HÖR DIG

***

Länge har man sagt att man ska prata med sina blommor. Kanske får man tänka sig för vad man säger nu också. Det visar sig nämligen vara mer sant än man vetat, blommorna lyssnar. Som Vetenskapens värld i går kväll kunde berätta har pollinatörerna haft större betydelse än man trott för uppkomsten av blomrikedomen, inte minst rikedomen av olika arter och varianter. Det är ju färg och doft i första hand som lockar till sig pollinatörerna. Men det visar sig att kommunikationen går i båda riktningarna. Blommorna hör när lämpliga insekter, bin och humlor tex, närmar sig, och svarar med att öka sockerhalten i sin nektar. Ganska påtagligt, 10 % är märkbart. Förunderlig är den, naturen.

*

Trädgårdsrosorna blommar fint fortfarande

*

***

FULLMÅNE. OCH LITE OM MYRORNA

***

Ja, ursäkta, det fick bli en måne idag också eftersom det är fullmåne. Den här gången från Finspång. Jag står på gångbron över 51:an och tittar söderut, åt Norrköpingshållet. Klockan är sex, ganska mkt trafik för att vara i Finspång. Med lite god vilja kan man säga att det ser ut som en myrstack. Kanske såg ni Reuters blänkare om hur många myror man tror det finns i världen? Vi människor passerar om några månader 8 miljarder på jorden, men myrornas är fler, många fler. En seriös vetenskaplig och publicerad bedömning är ca 20 billiarder myror. Det är ungefär 2,5 millioner myror för var och en av oss 8 milliarder. 

*

*

***

EN VANLIG SLYKANT

***
En alldeles vanlig slykant utefter ett hygge blir som en tavla med värme och glöd. Naturen gör vad den kan för att släta över våra missgärningar och där finns alltid något att glädja sig åt. För I och mig räcker det långt. Den här hittade vi utefter Tolskeppsvägen som vi gjorde i går eftermiddag. 

*

*

***

99:AN, 135:AN OCH BILDERNA

***

Härförleden frågade mig Sven B vad 99:an är för nå´nting. Så här ser den ut, favoritkombon. Modiga 1835 gram med batteri. Så tillkommer motljusskyddet förstås. 160 gram. Helt i metall, gedigen känsla. Det räddade objektivet häromdagen. Med kameran i ena handen trampade jag på en sten och högerfoten vek sig, som vanligt. Det går inte att undvika och jag föll som en fura och slog  kamera med objektiv, och bakvänt motljusskydd, i backen. Den rullade ett par meter i från mig, motljusskyddet ramlade av och gick i två bitar. Vi var nästan tillbaka vid bilen så jag samlade ihop grejerna och satte mig i bilen. Det visade sig att själva motljusskyddet lossnat från ringen med bajonettfattningen, bara att snäppa i och sätta tillbaks den på objektivet. Man ser på bilderna att den blev rätt repig runt fronten.

*

Kameran, 99:an, är min första fullformatskamera, köpt 2012 (den kom ut samma år). Sony A99, eller SLT-A99V. Det var före de spegellösa systemkamerornas tid, men Sony hade börjat med fast, semitransparent spegel för att komma ifrån den rörliga spegeln (och därmed minska slutarvibrationer och problem vid serietagning. Nästa steg blev ju att ta bort spegeln helt). För mig har det funkat utmärkt fast många förståsigpåare påpekade att man tappade ett halvt steg i ljus pga av semitransparensen. 

*

135:an är en Zeiss Sonnar 1,8/135 ZA med A-fattning, gjord för Sony. Skärpedjupet på 1,8 är kort, jag lovar! Skärpan är i mitt tycke suverän, skarpt utan den där digitalskarpa känslan som tex min fasta 24 mm vidvinkel har. Outstanding för porträtt men utmärkt också för många landskap. Köpte objektivet, som så mkt annat, begagnat för halva priset, ska jag gissa för åtta år sen.

*

På kamerabilderna har jag tagit med min gamla Olympus OM-2N som jämförelse. Noterar att jag glömde ta av motljusskyddet, därför ser den extra maffig ut. På sista kamerabilden är dock motljusskyddet av. För övrigt tycket jag det var roligt att snabbt plocka fram lite av det jag tagit med just den här kombinationen. Porträtt i lågt ljus, landskap och en del annat, håll till godo.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

NÄR NÖDEN ÄR SOM STÖRST....

***

.....är hjälpen ofta närmast. Stämmer om man är i Grängshammar och vid Östra Silfbergs kyrka. Herrar i mitten (förstås), damer till höger och ja, till vänster då? Barn kan jag tycka det borde stå men skylten verkar för kort för det. Att fortsätta tjata om elpriset känns ju trist, så jag avstår. Den insiktsfulle kan ju kolla vilken regering som stängde två fungerande kärnkraftsreaktorer för mindre är tre år sen och vilka partier som försökte hålla emot innan hen röstar om några veckor. Men logik är inte på modet idag, inte långsiktighet heller, så det är nog mkt begärt misstänker jag.

*

*

***