ANALOGT IGEN KANSKE?

***

Fortfarande, efter 15 år med allt mer avancerade digitalkameror, har jag jobbat med analogt långt över tre, närmare fyra gånger så länge. Nästa år är det 70 år med fotande, varav 55 analogt. Jag, som är lättpåverkad (eller öppen för andra kanske?), var för några dagar sen på vippen att beställa hem en Kiev II från eBay. Egentligen är jag inte särskilt intresserad av gamla kameror och vem som fått mig på såna tankar får ni fundera på, men jag har alltid tyckt att Contax är en vacker kamera. Nu blev det inte så, istället bestämde jag mig för att köpa film både till min älskade gamla Yashica-Mat och min Olympus OM-2n . Båda ser ut att fungera vid enkel genomsiktskoll. 

*

Nu är det inte bara påverkan från kompisar här på sidan, jag skannar ju lite då och då gamla svartvita negativ och lägger ut bilder här på bloggen.  Det är genuint roligt och framförallt har jag sett att digital bildbehandling ger väsentligt bättre bilder än jag nånsin åstadkommit från samma negativ den vanliga våta pappersvägen. Det känns som kombinationen analogt fotande och digital efterbearbetning kan ge väldigt fina resultat. Funkar Yashican lockar den mig mest, det stora negativformatet är en stor tillgång för resultatet vid skanningen. Nu finns alltså ett par Ilford HP5 120-rullar och likaså ett par Kodak 400 TMax 135 hemma.

*

Än sitter dom inte ens i kamerorna, vi får se, jag lovar inget. Men min gamla Ikophot ligger i bokhyllan, den behöver jag inte byta batteri på ens, den kommer nog till nytta. Eftersom jag för kanske 10 år sen gjorde mig av med mina gamla prylar, förstoringsapparat, skålar och så där, till och med dosan, har jag tänkt mig "lämna in" filmerna för framkallning,  var man nu gör det, inte på Stefans i alla fall......Skicka till Crimson är väl realistiskt kanske?

*

Bilden på bror Dag är tagen 1959 eller -60, så långt fram i tiden gjorde jag inte längre anteckningar till varje bild, inte ens till varje film. Han är alltså 15 eller 16, jag är tre år äldre. Och kameran är såklart Yashica-Mat, köpt 1957, första årgången tror jag. Objektivet är ett Lumaxar 80/3,5

*

Bror Dag, 1959 eller -60, inte visat tidigare

*

I fotad ett år senare visat tidigare

*

*

***

10 OKTOBER

***

....är dagens datum  och alltså storasysters Sigbrits födelsedag. Här på bilden från våren 1958 är hon 20 år. Född 1937 hade hon fyllt 83 idag. Nu är det drygt fyra år sen hon gick bort. Men jag tänker på henne med glädje och hennes glada skratt kan jag fortfarande höra när jag vill.

*

*

***

SÅ LITE VI VET - LUDVIKA 1958

***

I mitt negativalbum står att den här bilden är tagen 23 maj 1958 kl 15,40. Rolf tar realen vid hal Ludvika. Drygt 32 år senare mördas han på öppen gata i New York. Så lite vi vet. Rolf och jag var klasskamrater genom hela folkskolan, sen hamnade vi i olika klasser. Jag minns Rolf som en öppen och glad kompis. Inte för att jag vet hur det är för er, men med många av mina gamla kompisar har jag minnen av detaljer eller ögonblick som alldeles osökt poppar upp. Jag tror vi var hemma hos Rolf den här gången, kanske var vi tolv eller tretton. I alla fall pratade vi om raketer. Det är väl fortfarande 6-7 år tills Sputnik skjuts upp men Wernher von Braun hade sett till att det amerikanska rymdprogrammet hade startat på allvar. Plötsligt frågar Rolf om jag vet hur raketerna fungerar i rymden, vad ger drivkraften? Nja säger jag, det är väl raketstrålen som liksom skjuter ifrån, ungefär som när man ror. Jamen säger Rolf, det är vakuum i rymden, där finns inget att skjuta iväg sig från, inget som håller mot. Nej just ja, det var ju konstigt.  Men om du ligger helt stilla med en eka och så dyker från aktertoften, har du tänkt på att ekan sticker iväg åt andra hållet? Jag kände att det var nå´t jag också borde begripit tidigare, men nu visste jag. Summan av rörelsemomentet är alltid noll för systemet, eller oförändrad då. 

*

Några år senare tog vi studenten och försvann åt olika håll. Och jag visste nog inte mycket om Rolf förrän jag läste om mordet i New York. Ingen vet varför eller av vem. Rolf var där på tjänsteresa, han var bosatt på Bahamas, eller någon av de andra karibiska öarna, gift och med två barn. Tror han var honorärkonsul eller något liknande där och var alltså i  New York på tjänsteresa. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Men vi var båda födda 1940 och 1990 var min barn 15, 19 och 22.  Hans kan väl varit ungefär lika gamla.

*

Både I och jag har varit lite extra intresserade av den här familjen, dels för att Rolf och jag var klasskamrater men också för att I var tillsammans med Rolf yngre bror Bo innan vi började sällskapa. Det äldre paret bakom Rolf i bilden är Rolfs farföräldrar, Stefan Andersson med fru. Jag vet att jag berättat om den här bilden tidigare men det gör mig inget, nu dök bilden och hela historien fram igen. Stefan Andersson var den som startade affären Stefans i Ludvika, glasögon, optik, kameror och en juveleraravdelning och det var så klart den fotoaffären jag jobbade på ibland. Farfar Stefan var ledande optiker i landet och startade bland annat en skola för optikerutbildning , Stefansskolan, i Borensberg. Men 1958 var det Rolf pappa Stig som drev affären med uppdrag på riksplanet, tror han var ordförande i Industri- och Hantverkarförbundet under ett antal år

*

Men vad är det Leonard Cohen sjunger i en av sina låtar, A Thousand Kisses Deep:

You win a while, and then its done

Your little winning streak

Jag ska fatta mig kort men Rolf bror Bo blev sjuk och rullstolsbunden några år efter att I och jag börjat vara tillsammans. Mamman  fick cancer och fick amputera ett ben  och hela familjen var borta när också Rolf mördades. Jag hoppas jag inte sårar någon genom att berätta, men hela familjen är död sen många år och  dom enda efterlevande är Rolf barn i Karibien. Och skulle någon släkting läsa vill jag bara säga att jag är glad över att ha känt en så dynamisk och kraftfull familj som fick ett så tragiskt slut

*

*

***

MOLOTOV I KÖPINGS HAMN 1959

***

Här ligger det lilla  ryska handelsfartyget Molotov i Köpings hamn 1959, gissningsvis lastar det det salpeter eller nå´t sånt.  Egentligen hade jag tänkt ta den som utgångspunkt för att ta upp Jerrys funderingar om fotografins utveckling men  klockan är för mycket, vill komma i säng i rimlig tid i kväll. Fast det är ju inget jag kan så mycket om, jag tänkte bara ställa några motfrågor. Har måleriet blivit bättre  på senare tid tex? Är Picasso bättre än da Vinci? Och dom där impressionisterna, Monet och Cézanne och company, var inte dom pictorialister egentligen? Även om dom softade till dukarna lite? Och hur är det med litteraturen egentligen, är det Dostojevskij som är bäst eller? Och nog var väl Fröding bättre än Tranströmer? Fast han fick  ju aldrig nobelpriset så han kanske inte räknas.

*

*

***

OM ATT SPARA SINA BILDER - MERA GÖTEBORG 1957

***

Det är lite som en trollerilåda det här med att ta fram ett negativblad med 12 hyfsat välexponerade negativ, tagna för drygt 60 år sen. Själva negativbladet i pergamynt är gulnat av ålder men negativen har klarat sig fint, jag har aldrig sett tillstymmelse till mögel eller liknande. Bladen har jag i negativpärmar som åtminstone då fanns att köpa, säkert också nu. Och jag hanterar mina negativ utan handskar eller annat avancerat men det är klart att man helst inte ska smörja händerna straxt innan man tar ut negativen. Och där är dom, ögonblicken från dåtiden, 63 år bort........

*

Jag hittade alltså ytterligare ett negativblad från samma Göteborgsresa som jag visade bilder från i går. Det här är nog dagen efter, med soligt och vackert väder. Också denna film var en Adox R14, ganska hård som ni ser redan av negativbladet.

*

Negativblad av pergamynt med tolv användbara bilder. Man kan se både av negativen och min påskrift att det är just Adox R14 jag använt. ISO 20 alltså.....

*

En av negativpärmarna

*

Kungsportsplatsen

*

Stora Teatern

*

Paddan

*

Arkaden

*

Stora Allén

*

Stora Allén

*

Stora Allén

*

Hörnan med Brautigams

*

Hasselbladshuset vid Kungsportsplatsen

*

Göta Älvbron

*

Barken Viking

*

Kranarna på Hisingssidan nära Göta Älvbron

*

***