REPET - OCH LITE OM SKÄRPA

***

Så blev det en svartvit bild igen. Orginalet hade väldigt lite färg ändå tänkte jag, det är bara rosten på stegen det hänger på som inte kom med. Och bättre skärpedjup hade det ju blivit med kortare brännvidd men nu satt långtelet på och så  fick det vara. Inte var ljuset så bra heller, ISO 12800 behövdes. Men det är formerna och strukturen jag ville åt och dom finns där även om det int är nå´n kanonskärpa, men vi är alla redan överens om skärpans betydelse så det behöver jag inte orda om. Det som ofta förvånar mig är att dom som mest efterlyser bilden och bildinnehållet och som påpekar att det är inte utrustningen som avgör bildens bildkvaliteter ofta just är dom som nästan uteslutande skriver om teknik och utrustningar.

*

Vad gäller skärpa är det ju heller inte sant att skärpan är utan betydelse. Att skärpa i sig inte gör en bild till en bild med bildinnehåll är visserligen sant, men för många bildgenrer är skärpa av stor betydelse. Dit hör landskap, dit hör sportfoto, dit hör fågelfoto, dit hör produkt- och modefoto mm mm. Sen är det också sant att både i sportfoto och fågelfoto kan en lämplig och medveten oskärpa också tillföra bilden värde. Allt det här vet alla som är intresserade av foto, ändå skrivs dom flesta inlägg om skärpa ur något slags miniperspektiv som oftast utgår från en genre och ett syfte eller ännu oftare, från den egna utrustningen. Det gäller fö bildkritiken också ofta. Att dela bilder på en bred och öppen fotoblogg gör ju inte alla med syftet att åstadkomma bilder med stort allmängiltigt bildinnehåll. Vi är många som tycker det är roligt med vardagsfotografering och trivialfotografering också, förutom att nån gång då och då, av slump eller skicklighet, åstadkomma en bild som kan uppskattas av många. Tur är väl det för Fotosidan, tror dom skulle ha det magert om den bara vore för de riktigt duktiga, dom är nog färre än det kan verka......

*

*

***

HJORTHÄGNET - SVARTVITT

***

Häromdagen var jag förbi ett hjorthägn i närheten och hade bestämt mig för att testa 100-400 med 1,4-convertern. Besviken på resultatet när jag kom hem var jag på vippen att kasta rubbet men som tur är har jag kontakt med Jan E. Efter några telefonsnack och byte av bilder hittade han mkt mer skärpa än vad jag först gjorde, dessutom blev det ganska uppenbart att om jag använder 400 x 1,4 = 560 på långt avstånd 50-100 m och ibland mer blir det sällan knivskarpt., det är helt enkelt för mkt orolig luft emellan. Jag kommer nog igen med mer snack om detta längre fram, just nu känns det ok att visa några av bilderna  som jag valt att gör i svartvitt. Alla bilder är croppade och bild 2 och 4 är croppade ytterligare frpån föregende panoramaformatsbilder

*

*

*

*

*

*

*

***

NÄSTAN NY KAMERA - SKÄRPA OCH SÅNT

***

Skärpa eller inte? Som vanligt säger jag både och, inte antingen eller. När jag vill att det ska vara skarpt så vill jag ju få det skarpt också. Men det är långt ifrån alltid ska det vara riktigt skarpt. Det finns få porträtt jag tycker så mycket om som dom Paolo Roversi visade på Fotografiska för några år sen. Inte en bild var skarp, ändå - eller just därför - upplevde jag  ett helt spektrum av känslor i bilderna. Sen är det ju lika svårt att ta oskarpa bilder som skarpa. En bild blir inte bättre ju skarpare den är, men tyvärr gäller ju inte motsatsen heller.......Och så många sorters oskärpa det finns, dom flesta är definitivt inte vackra. Oskärpa är också svårt. Lagom sort, lagom mycket och i rätt bilder. 

*

Men som sagt, ibland vill jag ju ha skärpa, tex när jag försöker mig på fåglar, och där har jag haft problem sen länge. Jag har en stark känsla av att min AF inte alltid funkar riktigt, särskilt tillsammans med det långa telet 100-400, dom som följer mig vet att jag skrivit om det tidigare. Problemen har fortsatt fast jag inte skrivit så mycket om det, det blir för tjatigt. Kameran har ju också varit i backen (asfalt) från nästan två meters höjd så det är ju inte orimligt att nå´t faktiskt hänt. Och hur är det med bildstabiliseringen, den tål väl inte allt heller? Nåväl, nu har jag tagit upp diskussionen på allvar med Sonyservicen i Linköping. Och det blev en intressant lösning jag nu nappat på. Dom har erbjudit sig att byta slutarpaketet med sensor och allt, plus mainboard (kameran är två år sånär som på drygt en månad och jag har gjort drygt 48 000 exponeringar, kollat via PIE, Picture Information Extractor) Därmed byts i princip egentliga kameran ut, hårdvara såväl som mjukvara, utom ytterskal med med knappar, sökardel och så. Det gör dom i Linköping, och när det är gjort skickar dom kameran tillsammans med telet och converter till huvudservicen i Frankrike som ska mäta upp att prestanda uppfyller alla krav. Det intressanta är att jag egentligen aldrig får rätt på om det var något fel, och i så fall vilket. Däremot vet jag att jag får en kamera där allt funkar. 

*

Igår var jag in till Linköping och lämnade kamera, tele och converter. Det kommer säkert ta ett antal veckor men prylarna borde kunna vara tillbaka före jul. Tills dess gäller dom äldre kamerorna. A7RII:an sålde jag för att finansiera den här (A7RIII:an) men jag har kvar A99:an, 24 Mpix, och A7S, 12Mpix, och dom räcker långt. 12 MPix är ju inte så mycket idag men jag vet av erfarenhet att det räcker längre än man tror. Bilden nedan är inte precis något mästerporträtt, en "med"kund när jag satt och väntade hos en optiker,  men nog räcker skärpan. Dessutom croppad till 3,8 MPix vid ISO 800.

*

A7S, 12 MPix croppad till 3,8 MPix, 1/100 s  bl 4,0   ISO 800, naturligt ljus (lysrör)

*

***

SKÄRPA OCH SKÄRPEDJUP MED SONY 24/1,4

***

Jodå, jag är fortfarande lika förtjust i mitt nya Sony-objektiv! Till min förvåning poppar det dock inte fram idel kanonbilder ur kameran, det hade jag ju räknat med. Det ser faktiskt ut som jag fortfarande måste välja vettiga motiv och försöka göra något av dom, jag som nästan räknat med att inte behöva lägga ner nått eget arbete i fortsättningen.....

*

När jag nu inser det förstår både jag och ni att det kanske dröjer innan det blir något bildmässigt att visa från objektivet. Istället har jag insett att jag måste bekanta mig med hur det funkar och hur det "blir". Gräv där du står, eller i mitt fall här fota där du står, är ju ett bra råd, alltså fotade jag där jag stod fastän jag vred på kameran. Skäggstubb är en bra skärpeindikator. Här kommer några exempel där jag jämfört olika bländare.

*

Här har jag använt bländare 6,3

*

Samma bild croppad

*

Här har jag kört bl 1,4

*

Samma bild croppad

*

Fortfarande gräver jag där jag står, även om du inte ser något hål....Bländare 10

*

Samma bild croppad

*

Skärpa är inte allt här i världen, jag vet, men nu var det skärpa och skärpedjup jag ville känna på. Mitt syfte är inte heller att påstå att det här objektivet är bättre än Canons och Nikons motsvarigheter ( det har andra redan gjort, hihi....). Men jag känner mig nöjd och ser att med stor bländare kan jag fortfarande få oskarp bakgrund, bra. Alla bilderna är fö efterskärpta, i dom sista två (samma bild egentligen) kanske lite väl mycket. Och jovisst, även drömmare måste ju använda förnuftet ibland......

Ha det gott i helgen!

***

SKARPA ELLER OSKARPA PORTRÄTT? - AGNES

***

Det är klart att jag passade på att ta några bilder på alla tre barnbarnen när dom var här. Nu är det Agnes tur, Agnes som fyllt fjorton för några veckor sen. Den här gången gjorde vi inga förberedelser alls, hon satt inomhus i soffan och det var ljust, fullt solsken utanför. Jag bara ropade på henne så hon vände sig mot mig och så fick det bli en serie igen. Här behöll jag färgen i bilderna - kanske beror det på att dom är just våra barnbarn. Svartvitt blir alltid något mer stiliserat och något mer neutralt och passar därför kanske bäst när bilderna ska visas för andra. Samtidigt - tycker jag - att bilderna tappar i liv och verklighetskänsla och det fick avgöra den här gången

*

Ser att jag inte justerat färgerna riktigt rätt, där finns ett gulstick som nog lätt kan får bort men just nu är jag för lat för att backa

*

Helt oskarpt, skärpan ligger på det blå i blusen men den bild jag helst skulle velat ha  skarp. Det här med skärpa har ju diskuterats och ofta har det framhållits att porträtt inte behöver vara superskarpa. Jag håller helt med om det, samtidigt som det är uppenbart att dom inte får vara hur oskarpa som helst, dom får heller inte vara oskarpa på fel ställe och tvärtom!

*

***