350 METER NORRKÖPING

***

Ja, det stod 350 m i Googles maps när jag parkerat på Plankgatan och skulle till Tunnbindargatan. Det var helmulet, småregnade och skymningen märktes fastän klockan knappt var två på eftermiddan. Såklart var kameran med med vidvinkeln på. Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli några "riktiga" stadsbilder och möjligen något gatufotoliknande men vädret uppmuntrade inte. Nåväl, kameran kom med och jag bestämde mig ganska snabbt för att ta lite bilder på det jag fick ögonen på, alltså det som drog blicken till sig. Ofta var det något ganska fult, eller åtminstone inte särskilt vackert. Inte resebyråreklam för stan så att säga. Jag måste dessutom hela tiden kolla så jag trampar rätt, därför ögonen i backen rätt mycket. 

*

Alla bilder är skärpta och dessutom med lite extra dynamisk kontrast, mest för att alla detaljer skulle synas. Ingenting är taget för att jag medvetet sökt något vackert eller fotogenic. Dom flesta bilder är i stort obeskurna,  med ett par undantag. Alltså, här är vad jag såg.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Här stod cykeln på insidan av trottoaren, på utsidan stod X6:an, bilden nedan. Kontrasten lockade till bilderna

*

*

*

***

DET VAR ANNORLUNDA DÅ

***

Jag upphör aldrig att förvånas hur fort det gått. Från kroppsligt slit och umbäranden till nu då det mesta ordnas med ett knapptryck. Bra eller dåligt? För mig är svaret självklart, jag har svårt att tänka mig någon som frivilligt vill tillbaka. Det här är några bilder från Hanåker, Husby  där I:s morföräldrar levde. Bilderna är från 1940-41, alltså för drygt 80 år sen, och tagna av I:s pappa. I:s morfar Oskar var född -78 (alltså här 62) och bysmed. I:s mormor Engla (f 1883, här 57) hade varit mejerska när hon var yngre men slet numera mest med gården. Ett litet hus, ingen mark vad jag vet förutom gårdstunet, ett par kor ett par grisar och höns förstås. Vattenbrunn på tunet, utedass och vedspis förstås. Vaddå, badrum? Jag var där en gång i början på 60-talet sen I och jag träffats. Då hade Oskar redan gått bort medan Engla själv bodde kvar.

*

Exakt vad Oskar gör här vet jag inte men gissningsvis har hjulet fått en ny, vad kan det heta, axelbussning? Någon del är uppenbarligen värmd inne i smedjan bakom Engla och Engla har nu hällt en spann vatten över för att kyla ner, det ångar om  hjulet. Dottern Berit, I:s mamma, håller i en klubba som säkert också använts

*

Inte heller här vet jag säkert vad de gör utan får gissa. Det är Oskar och Engla till höger, barnen som är med hör inte till dom. Deras döttrar Barbro och Berit (I:s mamma) ser ut att sätta potatis. Kanske hade de en åkerlapp, men inte häst så det är någon annan som är bussig och drar upp fårorna, en och en. Det känns långt till fyrhjulsdrivna traktorer med dubbla bakhjul och luftkonditionering.......

*

Efter slitet fick man ändå en kopp kaffe och visst ser det ut som ett tårtfat. Engla längst till höger, sen Oskar. Mitt emot dottern Barbro med man Rikard. Barnen är jag osäker på. Ute i världen pågick andra världskriget så oavsett standarden fanns nog anledning att ändå känna tacksamhet

***

GRÖNFINK KANSKE?

***

50 meter från vårt hus finns en liten parkeringsplats, nedanför ligger en grässlänt och en badvik. P-platsen avskärmas från grässlänten av diverse buskar. Några säkert planterade avsiktligt av kommunen, några som bara spritt sig från omgivande trädgårdar. Där finn ett par bukettaplar också, dom anar jag har samband med våra, även om dom här har ett lite annat stuk på frukterna, minst dubbelt så stora som i våra. Tänker att dom kanske inte är helt "renrasiga".

*

Nåväl, när jag tar bilen och kör ut på Pirvägen händer att jag ser att det rör sig inne i buskarna. Har jag då telet på kameran händer det att jag bara stannar till och vevar ner fönstret. Just så gick det till här. Först trodde jag det var sidensvansar, det har hänt flera gånger förut. 

*

Det första jag fick syn på var den här, rimligtvis en pilfink

*

Här blänkte det till av gult så jag tänkte, kanske i sidensvans ändå, fast jag såg ju att det inte stämde

*

Inte bara gul, den där kraftiga näbben liknar också sidensvansens trots att jag nu såg tydligt att det inte alls var en sån

*

Jaha tänkte jag, jag får slå upp i fågelboken hemma. Jag gissade på nå´n av dom där som jag tycker ser rätt lika ut, gulsparv, grönsiska och grönfink. Väl hemma fick jag det till grönfink.

*

Lite längre ner i sluttningen finns det fler träd av bukettapeltypen

*

***

PÅ DEN GAMLA TIDEN......

***

.....hände det då och då att jag glömde dra fram filmen mellan exponeringarna. Resultatet blev såklart dubbelexponerade bilder. Då liktydigt med förstörda bilder, ingen hade ännu kommit på att det kunde vara ett sätt att få den där konstnärliga otydligheten, nu är det bara ett av sätten att åstadkomma det. OK, ingen är att ta i, men åtminstone inte tolvåringen Björn. Oftast hände det med den första kameran jag använde, pappas lådkamera för 6x9 bilder på 120 film, den använde jag 1951-54. Sommaren 1954 köpte jag min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar som jag vet flera här har haft. Den var ju lite mer avancerad med avståndsinställning, många slutartider och bländare, det hade inte lådkameran. Inte heller Nettarén hade dock spärr för dubbelexponering, där kunde det också bli oavsiktliga dubbelexponeringar.

*

Bilden här är tagen inför julen 1952 i den gamla omoderna lägenheten på Carlavägen 31 i Ludvika. Hela familjen är med och bakar pepparkakor, ser att mamma låter storasyster Sigbrit smaka på degen. Pappa är med i köket, inte alldeles vanligt på den tiden. Lillebror Dag står till höger och kavlar ut deg. För säkerhets skull har jag försökt få in en bild av största kastrullen på samma ruta, gissar att vi efter baket skulle stöpa ljus. Men bilden på familjen under pepparkaksbaket är jag lite stolt över så här i efterhand. Jag ser ju att det är en bild tagen i naturligt elljus på kvällen, att lampan sitter högt till vänster i bilden är uppenbart. Och ta kvällsbilder i befintligt ljus med en lådkamera är inte självklart. Den fasta bländaren var nog 11, eller möjligen 8. Långa tider fanns såklart inte, enda alternativet var B, B som i Ball=gummiblåsa. Slutaren var då öppen så länge jag höll slutarknappen i öppet läge. Filmen gissar jag var en FP3. Att det inte gick utan att ha kameran på en stol eller ett bord visste jag, trots att detta var flera år innan jag läste Gösta Skoglunds Fotolärobok i bild. Det är ingen digitalskärpa precis men eftersom det är 70 år sen i dagarna gillar jag bilden. Dag och jag lever fortfarande.

*

*

***

PANGAEA

***

Dom tunga djuren rör sig sakta i dimman.  Det slår mig att då dimman suddat bort alla detaljer finns ingenting som kopplar synen till här och nu. Det kan lika gärna vara djur på den irländska Atlantkusten för tiotusen år sen. Eller dimma från istäcket i norr som svept in över Doggerland för 25 000 år sen. Tid är ett relativt begrepp. Också på Pangaea kunde nog dinosauriernas urtidsvrål komma ur dimman från världshavet utan dom syntes. Undrar hur det lät?

*

*

***