PÅ DEN GAMLA TIDEN......
***
.....hände det då och då att jag glömde dra fram filmen mellan exponeringarna. Resultatet blev såklart dubbelexponerade bilder. Då liktydigt med förstörda bilder, ingen hade ännu kommit på att det kunde vara ett sätt att få den där konstnärliga otydligheten, nu är det bara ett av sätten att åstadkomma det. OK, ingen är att ta i, men åtminstone inte tolvåringen Björn. Oftast hände det med den första kameran jag använde, pappas lådkamera för 6x9 bilder på 120 film, den använde jag 1951-54. Sommaren 1954 köpte jag min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar som jag vet flera här har haft. Den var ju lite mer avancerad med avståndsinställning, många slutartider och bländare, det hade inte lådkameran. Inte heller Nettarén hade dock spärr för dubbelexponering, där kunde det också bli oavsiktliga dubbelexponeringar.
*
Bilden här är tagen inför julen 1952 i den gamla omoderna lägenheten på Carlavägen 31 i Ludvika. Hela familjen är med och bakar pepparkakor, ser att mamma låter storasyster Sigbrit smaka på degen. Pappa är med i köket, inte alldeles vanligt på den tiden. Lillebror Dag står till höger och kavlar ut deg. För säkerhets skull har jag försökt få in en bild av största kastrullen på samma ruta, gissar att vi efter baket skulle stöpa ljus. Men bilden på familjen under pepparkaksbaket är jag lite stolt över så här i efterhand. Jag ser ju att det är en bild tagen i naturligt elljus på kvällen, att lampan sitter högt till vänster i bilden är uppenbart. Och ta kvällsbilder i befintligt ljus med en lådkamera är inte självklart. Den fasta bländaren var nog 11, eller möjligen 8. Långa tider fanns såklart inte, enda alternativet var B, B som i Ball=gummiblåsa. Slutaren var då öppen så länge jag höll slutarknappen i öppet läge. Filmen gissar jag var en FP3. Att det inte gick utan att ha kameran på en stol eller ett bord visste jag, trots att detta var flera år innan jag läste Gösta Skoglunds Fotolärobok i bild. Det är ingen digitalskärpa precis men eftersom det är 70 år sen i dagarna gillar jag bilden. Dag och jag lever fortfarande.
*
*
***
Annars är väl det stora kardinalfelet att inte märka exponerad 36-bilders film ordentligt. Om man tar en exponerad film i tro att det är en ny - då förstör man 72 exponeringar. Jag har gjort det en gång... :-(
Mvh N
Hälsningar, Bjarne
Hälsningar Lena
Lyckades med det i en spotmatic här i somras, och helt ärligt vet jag inte vad som hände, men halva rullen hade dubbelexponeringar och vissa var rätt kul, men tråkigt med några som inte var lika lyckade .
Ha det gott!