DÄR SPELAR EN FLÖJT....

***

Där spelar en flöjt

där dansar en gud

och vinden bär vittne

om havet

*

Där glimmar av dagg

där böljar sig gräs

och det glänser 

i sländornas vingar

*

Där susar bland löv

där porlar en bäck

och himlarna speglas

i sjöarnas vatten

*

Där seglar en örn

där faller ett regn

och oändlig är

varandets gåta

*

Där går jag i tystnad

där går jag allen

och stjärnorna lyser

på natten min väg

*

Och vägen är hjärtats

och ljuset är mitt

och allting är heligt

just här där jag går

*

*

***

DAGENS DALABILDER II - BARAVARA

***

Turen till Rättvik var för att träffa Vedam och Gayan som tillsammans startade kursgården Baravara i Vikarbyn för 15 år sen. Vedam, eller Lars Knutsson, startade ju en gång i tiden Gul & Blå i Stockholm och var den som introducerade designade jeans i Sverige. Idag har dom tillsammans format den vackraste kursgård jag har sett och med motsvarande kursinnehåll, långt, långt från affärer och mode . Där har jag själv gjort kurser och de senaste tio åren med stor glädje jobbat många, många kursveckor som obetald assistent tillsammans med många andra. Boken Hjärtats Röst kommer finnas till försäljning bla här.

*

Efter att träffat dom åkte jag till Vikarbyn och Baravara-gården för att ta lite bilder utifrån eftersom det just nu var kursfritt. Gården är en gammal dalagård som Vedam med varsam hand renoverat och byggt ut synnerligen smakfullt

*

Den ligger inramad av björkstammar som sprider närheten till naturen

*

*

Två färger i exteriören, dalarött och dalablått

*

Och som så många gårdar i Dalarna sker utbyggnad i många etapper och det ger utsidan ett levande utseende

*

Trädgården är inte särskilt stor men med vacker, naturlig växtlighet

*

Insprängd finns en, ja, vad heter det, loggia? från gamla ägare och som fått vara kvar

*

Eftersom jag inte gick in nu har jag inga bilder inifrån, men hela inredningen andas frid, lugn och stillhet och manar alldeles självklart till eftertanke och meditation. Mobiler, tv, tidningar och mycket annat som distraherar oss från oss själva ska inte finnas här. Jag kan bara säga att för mig, och såvitt jag har sett nästan alla andra, är det en fantastisk upplevelse att vara här några dagar. Missförstå mig inte, jag har inget "reklamuppdrag" från Vedam, men det är en upplevelse att vara här, något man inte glömmer

***

DAGENS DALABILDER - SILJAN

***

Igår hade jag ärende upp till Rättvik och Vikarbyn, orter som båda ligger mig varmt om hjärtat, och alldeles särskilt Vikarbyn. Väl däruppe blir jag alltid lika fascinerad av ljuset över Siljan och över hela bygden runt sjön.

*

Förstora!

*

Så många gånger jag varit där har jag aldrig  gått ut på långbryggan, men det gjorde jag igår

*

Jag läste igen info så jag vet inte om ön längst ut är konstgjord eller naturlig? Claes vet nog!

*

Där är ju väldigt långgrunt, det är väl orsak till att långbryggan finns, och alltså går det utmärkt att bada både vid stränderna intill eller utmed bryggan

*

Efter besöket i Vikarbyn åkte jag ner till badplatsen där i Vikarbyn och utsikten duger också därifrån

*

Åt öster ser man delar av Rättvik

*

Till Rättvik åkte jag över Falun och från det hållet har man en makalös utsikt över sjön när man närmar sig Rättvik. När jag kom var dock ljuset lite trist, men på väg hem åkte jag upp dit igen eftersom solen nu låg fint i väster. Så vände jag hemåt igen, den här gången via Leksand och Gagnef

*

***

HYRESHUSET

***

Tre Krokars Gata 4A, Ludvika. Lägenheten längst ner, till höger.Vi flyttade in 1958, mina föräldrars första moderna boende. Jag tog studenten 1960, sen lumpen, sen vidare. Alltså två år. Här träffade jag I, hon bodde i lägenheten ovanför. Högst upp bodde Carmen som jag skrivit om tidigare. För mig var det en egen värld. Då. Men mamma och pappa bodde kvar. Pappa gick bort 1993, alltså 33 år efter att jag flyttat ut.  Mamma bodde fortfarande kvar. Hon gick bort 2006, i lägenheten, nästan 98. Dvs 46 år efter att jag flyttat ut. Hon klarade sig själv till långt över 90, tog bussen ner till stan för att handla, lagade sin egen mat, klarade sin egen tvätt i husets tvättstuga, också till flera år över 90. Bara de sista åren tog hemtjänsten över. Och sista månaderna palliativa teamet. Dom ringde mig på jobbet samma dag hon dog och sa att slutet nu var nära. Jag avslutade några viktiga saker på jobbet , det tog väl någon timme, innan jag åkte dom 20 milen upp till Ludvika. Jag kom dit ungefär en halvtimme efter att hon dött. Kanske satt jag ensam bredvid henne en timme, eller det som varit hon. En död kropp är väldigt .....död. Begravningsbyrån hämtade henne dagen efter. Alltså sov vi, I och jag, i lägenheten, tillsammans med mamma. Det var sista natten jag sov i den lägenheten. Numera har jag andra uppfattningar om vad som är viktigt. 

*

Idag, eller som här i januari i år, bara ett hus. Ett vanligt flerfamiljshus. Man kan inte se något särskilt med huset. Utanpå. Det finns inuti mig.

*

*

***

FRIHET, DEMOKRATI OCH TRYCKFRIHET

***

Det är 70 år sen 2:a världskrigets slut och vi fick fred i Europa. 70 år sen Hiroshima och Nagasaki. 70 år sen Danmark och Norge, våra närmaste grannländer, blev fria igen. Men fred betydde inte frihet för alla. Estland, Lettland, Litauen, också våra grannländer, fick fred men ingen frihet. Inte heller Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Rumänien, Bulgarien, Ungern...Det skulle dröja ytterligare nästan ett halvt sekel

*

Man kan tycka att vi borde lära oss något. Men icke. Just nu är de stora krigens tid förbi, istället pågår "mindre" krig, konflikter och gerillaverksamhet snart sagt  lite överallt. Och det mänskliga lidandet bara växer, och dom som inte dödas eller skadas blir hemlösa och söker  hjälp. Och självklart ska vi ta emot, göra allt vi förmår.

*

Här hemma i Sverige känns det som vi tar fred och frihet för självklart. Trots Krim, trots Syrien, trots Afghanistan, trots IS, trots Boko Haram, trots Grundöya, trots.....Kanske beror det på att vi inte varit direkt indragna i krig på över 200 år, sen 1809 har vi sluppit krig inom landet. Men jag tycker världen visar att det inte går att slå sig till ro, vi måste hela tiden vara på vår vakt. Och jag tänker inte på militära resurser eller förmågor.

*

För mig är fredens och frihetens grundbultar demokrati och tryckfrihet. Och om demokrati och tryckfrihet är  nog en fullständigt överväldigande majoritet överens. Men att för oss så självklara begrepp som demokrati och tryckfrihet inte är helt enkla att tillämpa kanske inte lika många reflekterar över. Låt mig börja med det som tillsammans med 70-års"firandet"  av atombomben över Hiroshima fick mig att skriva det här - SD:s annonskampanj i Sthlms tunnelbanestationer. Jag är lika negativ till SD och dess kampanj som de flesta andra. Osmakligt. Men det är deras demokratiska rättighet att föra fram sitt budskap. Självklart är det en lika demokratisk rättighet att protestera mot det. Men att driva det så långt  att risken för upplopp och personskador gör att kampanjen måste ställas in är för mig inte demokrati. Jag har glömt vem och orkar inte googla på det, men någon sa ungefär såhär beträffande tryckfrihet att "Jag tar avstånd från allt det du säger, men jag kommer ge mitt liv för din rätt att säga det". Det är inte den inställningen som präglar det som hände.

*

Kanhända går det inte att peka ut någon enskild handling i det jag refererar ovan som direkt stridande mot tryckfrihet och/eller demokrati. Men det finns en hel del annat som hänt på senare år och där särskilda intressegrupper inte accepterar demokratiskt fattade beslut. Jag tänker på djuraktivister och minkfarmer, jag tänker på fredsaktivister som tar sig in på företag eller militära områden för att förstöra eller skada militär utrustning, jag tänker på miljögrupper som fysiskt förhindrar fattade beslut att genomföras, jag tänker på...... Nej, jag behöver inte göra listan längre. Många tycks acceptera mycket av såna här företeelser, antagligen för att man uppfattar ett positivt syfte. Men vi är då ute på hal is, det innebär att vi låter ändamålet helga  medlen. Och det är vad IS och Boko Haram gör utifrån sina utgångspunkter, låt vara i oändligt mycket allvarligare sammanhang. Men accepterar vi såna aktioner har vi släppt den demokratiska principen, och det bäddar för andra, att släppa på demokratiska principer för sina syften, vilka de nu är.

*

Om vi ska bli ett folk som också i framtiden kan leva i frihet och fred behöver vi vakta vår tryckfrihet och vår demokrati. Och tryckfrihet innebär att vi måste tillåta alla andra att uttrycka sin mening, så länge man inte är olaglig på något annat sätt - hets mot folkgrupp tex. Och det oavsett hur illa vi tycker om de framförda uppfattningarna. Det är bara att titta på länder som Ryssland, Kina eller många andra för att se vad som händer när bara vedertagna uppfattningar får föras fram.

*

Och demokrati innebär att vi måste acceptera demokratiskt fattade lagar och förordningar hur illa vi än tycker om dom. Visst, vi får demonstrera hur mycket vi vill emot, vi får bilda påtryckningsgrupper, men får inte sabotera besluten. Börjar vi med det är vi på en väg som skulle kunna leda till laglöshet och i sin absoluta förlängning inbördeskrig. Det är inte det jag tror ligger framför oss, men det är det som händer i så många länder som inte har vår förankring i just tryckfrihet och demokrati.

*

Och till sist, det är med fasa och avsky jag noterar att det är 70 år sen Hiroshima, tätt följt av Nagasaki.

*

***