Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

HYRESHUSET

***

Tre Krokars Gata 4A, Ludvika. Lägenheten längst ner, till höger.Vi flyttade in 1958, mina föräldrars första moderna boende. Jag tog studenten 1960, sen lumpen, sen vidare. Alltså två år. Här träffade jag I, hon bodde i lägenheten ovanför. Högst upp bodde Carmen som jag skrivit om tidigare. För mig var det en egen värld. Då. Men mamma och pappa bodde kvar. Pappa gick bort 1993, alltså 33 år efter att jag flyttat ut.  Mamma bodde fortfarande kvar. Hon gick bort 2006, i lägenheten, nästan 98. Dvs 46 år efter att jag flyttat ut. Hon klarade sig själv till långt över 90, tog bussen ner till stan för att handla, lagade sin egen mat, klarade sin egen tvätt i husets tvättstuga, också till flera år över 90. Bara de sista åren tog hemtjänsten över. Och sista månaderna palliativa teamet. Dom ringde mig på jobbet samma dag hon dog och sa att slutet nu var nära. Jag avslutade några viktiga saker på jobbet , det tog väl någon timme, innan jag åkte dom 20 milen upp till Ludvika. Jag kom dit ungefär en halvtimme efter att hon dött. Kanske satt jag ensam bredvid henne en timme, eller det som varit hon. En död kropp är väldigt .....död. Begravningsbyrån hämtade henne dagen efter. Alltså sov vi, I och jag, i lägenheten, tillsammans med mamma. Det var sista natten jag sov i den lägenheten. Numera har jag andra uppfattningar om vad som är viktigt. 

*

Idag, eller som här i januari i år, bara ett hus. Ett vanligt flerfamiljshus. Man kan inte se något särskilt med huset. Utanpå. Det finns inuti mig.

*

*

***

Inlagt 2015-08-09 22:46 | Läst 1890 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag hade en liknande upplevelse med min pappa. Kom Precis för sent, men det är inte något bra att tänka för mycket på det Björn. Det är en fin berättelse om ditt barndomshem.
Hälsningar från Erik / DK
Svar från Khalad 2015-08-11 23:54
Tack Erik!/ Björn T
Jag har liknande erfarenhet vad gäller min pappa. Jag överlade med mina syskon om jag skulle flyga iväg på den där tjänsteresan till Indien eller ej, vi visste ju att pappa skulle gå bort inom max 2 veckor. Jag skulle bara vara borta en vecka så de alla 3 uppmanade mig att flyga iväg. När jag landade fanns ett meddelande i telefonen att han redan gått bort. Vi gör våra val här i livet.
Svar från Khalad 2015-08-11 23:59
Nej, vi kan aldrig veta vad som händer eller när det händer. Men jag har så småningom, inte bara av det här, lärt mig att prioritera annorlunda. Trots att jag är äldre än tidigare (sic!) och borde känna mig mer nära döden än tidigare känner jag mig mer nära livet än nån gång tidigare.
Jag har samma erfarenhet som du med pappas bortgång, fast min mamma ringde till mig flera timmar efter.
Känns lite trist att inte fått vara där, men att ta adjö kan man göra på så många sätt. Jag gjorde det i mitt hjärta och är övertygad om att han vet.
Minnena finns ju där inombords. När ja åker förbi mitt gamla föräldrahem " poppar " det alltid upp något i minnet.
Marianne
Svar från Khalad 2015-08-12 00:01
Det är inte så mycket att "ta adjö" på ngt särskilt sätt, jag hade gärna velat vara med, både för min egen skull och hennes. Vi är tre syskon, ingen var där/ Björn T
Tack för värdefull läsning.
- hawk
Svar från Khalad 2015-08-12 00:01
Tack Håkan!/ Björn T
Så är det ofta, man tycker att man kom försent men ibland undrar jag om det räckt med stt fara iväg tidigare. Jag har jobbat på sjukhus och upplevt det och även kommit "försent" då mina föräldrar gick bort. Satt timme efter timme en julhelg vid min fars sista dagar. Men likväl somnade han in när jag inte var där, på min mors födelsedag (fast hon hade gått några år tidigare) En klok person sa att de väljer ofta att gå då de anhöriga inte är där.
Fint att din mor var pigg så långt upp i åren.
Svar från Khalad 2015-08-12 00:04
Det tror jag också, det var vad palliativa tex sa. Samtidigt är det inte bara dödsögonblicket jag tänker på, det är timmarna, kanske tom dagarna som leder dit jag gärna skulle velar dela, inte minst för mammas skull men också min egen. / Björn T
Intressant det där Björn och våra minnen är ibland starka!
Svar från Khalad 2015-08-12 00:05
Detam dom, tack Dan!/ Björn T
2015-08-14 17:15   Stefan Thundal
Fint skrivet Pappa!
Sitter här med glansiga ögon.....
Svar från Khalad 2016-03-19 22:28
Tack Stefan, har inte sett att du kommenterat efter att jag svarat dom andra, kram!/ pappa