FRAMTIDSTRO OCH PERSPEKTIV
***
När det händer dramatiska saker i vår närmaste omvärld är det lätt att få känslan att hela tillvaron håller på att spåra ur, att världen är förryckt. Krig och terror, fattigdom och svält leder till stora flyktingströmmar. Och nog finns det utrymme för förändrad politik och hjälpinsatser, förstå mig inte fel, världen är full av misär. Men det jag allt oftare tycker mig se är något slags mode i att tycka att "allting" är för dj-t, att människan som art håller på att spåra ur, det här kommer att gå åt helskotta. Det är en defaitism jag inte delar. I globalt perspektiv är det mycket som fortfarande utvecklas åt rätt håll.
*
Det som fick mig att skriva bloggen var gårdagens artikel som tog upp en ny amerikansk studie som mycket tydligt visar att antalet krig i världen minskat dramatiskt. Man har tittat på utvecklingen sen 1816 och konstaterade tex att antalet dödliga konflikter under perioden 1950-2000 bara var en tiondel av antalet konflikter 1816-1949. Det gäller också antalet människor som dödats i dessa konflikter som har sjunkit radikalt. Detta gäller nu krig mellan länder och inrymmer inte inbördeskrig och terroraktioner som nu är vanliga, men det ändrar inte proportionerna. Mest intressant var förklaringen - det är inte politiska allianser och liknande som ger mindre mellanstatlige krig, det är den ökande handeln mellan stater. Globaliseringen alltså.
*
Dom flesta vet ju också att fattigdomen minskar i världen och har gjort under många, många år. Det gäller Kina, det gäller Indien och det gäller Afrika. Det gäller inte varje enskilt land, och fortfarande finns alldeles för mycket svält i världen, men antalet människor som svälter minskar. Att vi reagerar nu beror säkert på att vi ser fattigdom och svält både i Europa och i Sverige. Historiskt har vi inte brytt oss särskilt mycket om den extrema fattigdom som rått i just dom här områdena, Kina, Indien och Afrika.
*
Livslängden ökar. Jag har inte gjort mig mödan att ta rätt på hur det ser ut i olika delar av världen men är ganska säker på att det gäller de flesta länder och områden.
*
Det här skriver jag inte för att jag tycker vi ska slå oss till ro eller bry oss mindre om alla problem som fortfarande finns, precis tvärtom. Jag tror att uppgivenhet är ett av hoten för att vi inte ska vilja fortsätta att förbättra allt som måste bli bättre. Vi behöver tro på oss själva och människans potential för att orka ta itu med allt som måste göras.
*
***
Jag får väl börja tro på att jag ska bli frisk.
Har både lunginflammation och bihåleinflammation, så en penicillinkur och återbesök om en vecka.
Sen ska jag fundera vad jag kan bidra med'
// Marianne
Alla våra grundläggande problem, som miljöförstöring, resursbrist, klimatförändring, och så vidare - kan ledas tillbaka på ett huvudproblem: Vi är för många, och befolkningsutvecklingen skenar okontrollerat! Om jordens befolkning halverades, skulle de ovan nämnda problemen vara lösta som genom ett trollslag.
Nu till gamle Malthus - som redan på 1700-talet konstaterade att de faktorer som du räknar upp som positiva - cyniskt nog i själva verket är negativa. Malthus såg krig och farsoter som naturliga regulatorer som såg till att vi inte hamnade överbefolkningseffekter. Välkommen till den sköna världen.
Om vi gör något åt överbefolkningen, så kanske vi slipper Malthus. Istället låtsas vi som om den inte finns , vi debatterar den inte ens.
Också precis tvärtemot vad du säger skenar inte befolkningsutvecklingen längre, i Kina är den sedan länge under kontroll, ökningstakten minskar både i Indien och Afrika. Det visar sig vidare med stor tydlighet att det inte längre behövs lagar som Kinas ettbarnspolicy eftersom nativiteten minskar spontant när levnadsstandarden ökar.
Det skulle redan idag vara lätt att försörja hela jordens befolkning, utan fattigdom och svält, om krig och politiska och religiösa tvister inte längre vore hinder för ekonomiskt tillväxt och bättre fördelningspolitik.
Jag säger fortfarande inte att vi är utan problem, miljö- och klimatfrågorna tex är svåra nog, men jag är fullständigt övertygad om att vi har potential att klara det också. Men det kräver insatser där det behövs, inte domedagsprofeter. Och på kort sikt skulle ytterligare politiska och religiösa framsteg vara de viktigaste faktorerna.
Önskar dig också en fin vecka!/ Björn T
Visst har det sett ut under flera hundra år som om vi alltid klarar biffen genom ständiga förbättringar, men det slår snart stopp - och då gör det så med besked. Om vi sedan besväras av alltför optimistiska visioner, så kan vi ju erinra oss att 1900-talet var något av ett rekordårhundrade vad det gäller mänskligt lidande.
När du drar dina positiva faktorer, verkar du snacka om rätt marginella populationer i västerländska demokratier. I övrigt hänvisar jag till mitt andra inlägg nedan.
Det blev ju lite mycket detta - men det var på ren inbjudan.
Hälsn!
För att anknyta till vad Peter Henning säger, här en länk till en karta som visar hur det ser ut, antalet döda och födda per sekund i världen. http://www.obsid.se/livsstil/varldens-fodslar-dodsfall-i-realtid/. Men därmed inte sagt att krig skulle vara lösningen på problemet, kanske handlar det lite om vår överkonsumtion i den industrialiserade världen. Eller så räcker inte världen samlade jordbruksareal till att föda alla. Vi får odla upp större arealer och införa födelsekvoter.
Ha de gott
😊
Ha det gott Hans-Åke!/ Björn T
Din bild tycker jag dessutom mycket om...ger mig flashbacks från min senaste tågresa när fälten jag susade förbi både var halvt om halvt snötäckta och vackert frostiga.
Under mitten av 1900-talet fick Malthus sin mot-tes i den danske kulturgeografen och ekonomen Ester Boserup. Hon hävdade att Malthus hade fel i grunden, eftersom människans innovationsrikedom leder till att hon alltid kan effektivisera utnyttjandet av en given bas, och få den att producera mera. Människan flyttar alltså hela tiden fram positionerna - och krig och farsoter är inte alls nödvändiga eller naturliga.
Nu i dessa sena dagar, kan vi ju se att det börjar brännas. Malthus argument kvarstår i rätt hög grad efter över 200 år - och vad det gäller Boserup, så står det klart att hennes resonemang börjar komma till vägs ände. Det finns ett slut för hur mycket man kan innovera sig fram inom en given bas (hela klotet). Vi ser det tydligt genom vad som händer i dag.
Om jag inte skall tappa hoppet? Tja...? Visst var det kul att vara ung - men jag är inte helt missnöjd med att få gå i tid.
PS googla fram tex DN:s artikel om världens befolkningssituation från den 31.10.2011 och du kommer se att myten om befolkningsexplosionen just är en myt, som dessutom tycks vara svår att ta död på trots att fakta visar ngt annat. Och du hjälper ju till att hålla den vid liv!
Dock - eftersom du ställer en konkret fråga, skall jag besvara den: Varför just nu? Därför att nu börjar vår bas att ta slut. I 200 år har en LITEN DEL av jordens befolkning kunnat expandera ett tidigare inte skådat välstånd. Nu börjar förutsättningarna för detta att försvinna.
Fin bild förresten!
Må gott!
Kenneth
Att det sen blev liotwe långa svar beror ju på att åsikten att det är befolkningsutvecklingen i sig som är roten till det onda och det är helt enkelt fel. Människan har med all tydlighet visat att vi inte behöver vara så många för att vi ska hitta på orsaker till både krig och terror. Men nu pekar faktiskt ett antal siffror på att vi är på v'g åt rätt håll och det förtjänar att uppmärksammas! Hälsningar/ Björn T
Ha det gott själv LO!/ Björn T
ont som sker ...vill tro på en framtid som kan bli bra..
Det enda jag kan ge medmänniskor är min kärlek..
Glad barn och barnbarn samt många ungdomar tror
på framtiden.
Gun-Inger
Det är så långt mellan många som vill diskutera ...trist inte närma varandra..