FOTORESA I HÖSTTID - ETAPP 1: JÄRNA
*
Det fina med att vara pensionär är att kunna rå sin tid. Jag gör helt enkelt det jag vill. Naturligtvis med rimlig hänsyn till andra. Men ändå. Egentligen beror det inte bara på att jag är pensionär, jag menar att jag gör som jag vill. Det beror också på åldern. Det behövs inte särskilt mycket funderande för att inse att det är dags att göra det jag vill göra. Nästa år kan det vara för sent. Det kan det vara nästa vecka också. Alltså vill jag göra så lite som möjligt av sånt jag inte vill. Och mer av det jag vill
*
Det mesta är ganska enkla saker. Som det här tex. Har länge velat göra ett besök i Robertsfors där min farfars far kom från. Han var lite halvkändis däruppe, det ska finnas en Tundalsskola och en Tundalsgata.
Han hade nog lite tillgångar också. Av det hamnade dock inte ett öre hos pappa. Min pappa blev nämligen aldrig erkänd av farfars far. Farfar och farmor var bara trolovade, så det "dög" inte. Dessutom dog farfar innan pappa föddes (men såklart efter att han blev till), så han kunde aldrig föra talan till pappas förmån.
Alltså blev pappa aldrig erkänd som en Tundal av farfars far och hans familj. Dessutom vågade farmor inte berätta för sina föräldrar att pappa fanns, förrän han var 12. Pappa växte alltså upp med sin mamma (som förblev ensam) i något slags vakuum - han var inte bekräftad någonstans bakåt, det tog slut vid farmor. Pappa skämdes så mycket för detta att han aldrig berättade det här för mig, det är det mamma som gjort. För mig är det tvärtom, jag vill berätta hur det var.
*
Nu åker jag inte upp med någon slags "revanchlust", tvärtom, jag tycker det ska bli intressant. Jag vill se trakterna däruppe. Istället har jag tänkt att det ska få bli en fotoresa med bil i hösttid. Vi kan säga att jag startade med resan till Uppsala och Dagnys i lördags. Första bilderna blir av en speciell anledning Järna
*
Skälet till Järna är nästan roligt. Hade tänkt åka hemifrån Finspång vid 7, alltså ställde jag klockan på 6. Eftersom jag vaknade straxt före 6 så stängde jag av mobilen, duschade, fikade och läste tidningen och var mycket riktigt klar att åka straxt efter 7. När jag så åkte ut från gatan hemma tyckte jag det var ovanligt mörkt fortfarande så jag slängde en blick på klockan just när jag rullade iväg. Ni har redan förstått förstås - hon var 5 över 6.
För att inte komma alldeles för tidigt till Uppsala blev det därför ett besök ute hos antroposoferna i Järna. Det är inget jag diggar - antroposofi alltså - men dom har fantastiskt vackra byggnader, massor av fina växter och ekologiska odlingar och sist men inte minst - kaffe med gott, hembakt fikabröd. Den här morgonen var det dimmigt, så det blir några bilder med lite klassisk höstkänsla
*
*
*
*
*
*
Det var mycket man inte fick prata om förr i tiden. Pigorna blev med barn och det var mycket hemlighetsmakeri. Särskillt på min mormors sida var det väldigt vanligt. Frågade man så slingrade hon sig undan. Tittar man på släktforskningen så är det många fader okänd i min släkt.
Sten
Hälsningar Lena
Sista bilden tycker jag är storartad.
När jag gick på förskollärarutbildningen (för många år sedan) gjorde jag studiebesök i Järna i antroposofernas by, och det var arkitekturen som gjorde starkast intryck. Sedan har jag varit där några fler gånger, senast nu i somras på väg "hem" från Gnestaplanket...och jag tycker fortfarande att några av de byggnader man kan se känns spännande.
Klokt att göra det man verkligen vill göra...när man har möjlighet. Lycka till med resandet och sökandet! Och sista bilden tar jag till mitt hjärta, helt underbar!
Mvh Lena
Och du, ha en fin vecka!!! Gör vad du vill, nästan!! ;) //Peter
Din historia stämmer nog in på liknade sätt hos många. Så det kanske är positivt att barnen idag nästan skryter om hur många mormoar och farmoar dom har :-)
Sista bilden gillas skarpt !
ing-marie
Det är en mycket känslig och personlig historia som du berättar.
Detta fenomen är känt i många länder. Här i Danmark är kyrkböckerna fulla av den typ av information om okänd fader.
Jag tror inte att det nödvändigtvis innebär att flickan inte visste vem fadern var, men hon, i flera fall var "hotade" eller ville inte säga vem han var.
Som vanligt, fine bilder och vi ser fram emot mer.
Hälsningar från Erik / DK
Och att barnen straffades trots att de aldrig haft möjlighet att påverka något.
Intressant berättelse och fina bilder