FACIT
***
Det är så många som vet, och det slutar aldrig att förvåna mig. I skolan fanns det facit med alla dom rätta svaren. Rätt svar gav ett rött R, fel svar gav en bock, också röd. Oftast hade skrivningarna åtta uppgifter, i alla fall i matte och fysik. Fyra var godkänt, åtta gav A.
*
Nu för tiden vet jag aldrig om jag har rätt eller fel. Alla andra tycks veta det mesta, jag menar om gud finns och om mänskligheten är god eller ond eller om det går åt helvete med jorden. Alla vet, det är bara jag som inte vet. Själv är jag inte ens säker på vem jag är. Egentligen. Eller vem det är som är jag. Jag vet vad jag heter och vad det står i passet. Men det är ju inte jag, det är ju bara skalet, skinnet liksom. Och namn är lätt att byta, jag har lagt till Khalad, hjärta, för det känns som det viktigaste. Dessutom har jag fått det under vad ni antagligen skulle kalla skumma omständigheter.
*
Eftersom det inte finns några bra ledtrådar, bara rappakalja som andra människor hittat på, går jag efter ljuset och glädjen. Och jag glädjer mig åt att jag är gjord av stjärnstoft. Och blir det igen, alldeles oavsett hur det ser ut runtomkring mig just nu..
*
Bilden är från Blötberget om ni undrar
*
***
Som allt - får även detta användas, tänkas med försiktighet. Det kan användas som en ursäkt för ansvarslöshet och flummeri. Det Sokrates var ute efter, antar jag, och det jag själv står för är att tvärsäkerhet eller upplevelsen av att veta, att vara säker inte är någon bra utgångspunkt för att faktiskt veta något. Är man säker behöver man inte undersöka, ompröva eller ifrågasätta sig själv - dvs alla de saker som faktiskt ger ett vetande, ett kunnande.
Vilket ger upphov till en viss paradox som inte är helt lätt att förhålla sig till.
- hawk
Med ett undantag. Han som faktiskt visste. Och som vet. Jesus Kristus.
Och bilden, världen är trasig och fallfärdig. Men konstruktionen pekar uppåt.
I debatten går det så till att man bildar sig egna uppfattningar, och så kastar man ut dem som testballonger - för att se vilka motargument som visar sig. Sedan kan således argumenten brytas mot varandra - och förhoppningsvis ny kunskap erhållas. Detta är normalt, och skall inte tas som intäkt på att alla är så styvkorkade att dom alltid tror sig veta bäst. Den som på allvar tror sig veta bäst i alla lägen, är inte mycket intresserad av att debattera.
Ett av sandlådans mer framstående argument bruka låta som: ”... Jaha, och du skall då alltid ha rätt”. När den kommentaren kommer, eller dess innehåll, förstår man att det är tomt på argument.
Absolut kunskap bjuds det inte på. Även jag känner en allt större osäkerhet med tiden. Det sammanhänger med att ju mer man lär sig och sätter sig in i, ju bättre inser man hur många tomma fält som finns kvar. Den unga oerfarna människan ser inte alla de tomma ekande rummen.
Fin bild i alla fall. Här vidlåder ingen osäkerhet.
Det är också i mina ögon en god målsättning, att gå efter glädjen och ljuset. För vem vet, egentligen?
//GöranR