EXAMENSDAGS I LUDVIKA PÅ 50-TALET
***
Allting var så märkvärdigt då, på 50-talet. Jag tror det är svårt att förstå idag när vi alla kontinuerligt blir formligen översköljda av information, nyheter, reklam, underhållning, mobilsamtal, sms, FB-kontakter. Nu gäller det att hitta luckor, få vara i fred ibland. Då gällde det att ta vara på det som fanns. Och examen var märkvärdigt. Och spännande. Studentexamen olidligt spänannde, mest för abiturienten själv, men också släkt och vänner. Trots godkända skrivningar kunde man kuggas på examensdagen, eller dagen innan. I muntan, alltså den muntliga examen. Jag hade en kompis som råkade ut för det, familjen stod på skolgården med blommor men fick återvända hem med oförrättat ärende. Bittert. Alltså var det på riktigt. Och spännande.
Här är det examensdags på Ludvika HAL - Ludvika Högre Allmänna Läroverk. Det är gamla läroverket i Vasalunden . Vänstra delen hade lektionssalarna. I övre våningen i högra vinkeln låg aulan, under den hade rektor Hilmer Ström sitt rum (vä fönster). Sex år har jag gått i den byggnaden. Vi var dock dom första som tog studenten i den nya Högbergsskolan, där gick vi sista året.
*
Examensdags vid Ludvika HAL
*
Examensdags för en familj i vår bekantskapskrets, dvs i mammas och pappas vänkrets. Spännande, högtidligt, festligt, betydelsefullt och roligt
*
Inger G på den lövade vagnen efter sin realexamen
*
Rolf S och jag var klasskamrater i folkskolan. Här har han tagit sin realexamen och hans farmor och farfar ser ganska stolta och belåtna ut - såklart!
*
***
Den nätbeställda boken blir klar under mars, jag ska ha med mig ett par ex när jag strålar samman med mina två bästisar från skoltiden de första dagarna i april. Den ska jag sen också ha som "dummy" när jag söker Ludvika kommun
Hälsningar/ Björn T
/Gunnar S
Det jag kommer ihåg från studentfinalen var att lärarna bytte sida. Det var nu dom som tillsammans med oss elever skulle stå till svars inför Skolöverstyrelsens censorer. Dåliga elevresultat = dålig skola, det fick inte ske. Och skolan var så pass progressiv att det där med föräldrar på skolgården, eleven ut bakvägen inte praktiserades.
Men vid vårens studentjubileum berättade en man som tog studenten 1936 (ja, 1936) att det var väldigt nära för hans del. Men en lärare hade lyckats övertala censorn att släppa igenom honom mot löfte att eleven skulle bättra sig. Han blev själv lärare och återgäldade detta någon gång.