EN TRAGISK HISTORIA eller REALEXAMEN HAL LUDVIKA 1957

***

Rolf och jag var klasskamrater i folkskolan. Sex år i folkskolan (dom två första åren kallades småskolan) gör att man lär känna varandra ganska väl. Vi var väl inte direkt bästisar men ändå kompisar. Jag  kommer ihåg att jag var hemma hos honom ibland i villan däruppe på Högbergsgatan. Som alltid när jag berättar om gamla kompisar dyker det upp udda minnen. Här kommer jag ihåg en gång när vi pratade om raketer, rymdraketer. Jag hade svårt att förstå hur raketmotorn kunde ge fart i rymden där ingenting fanns som raketstrålen kunde "ta spjärn" emot. Jag tänkte på hur det var att ro, när årorna tog spjärn mot vattnet och alltså kunde ge skjuts åt ekan. Men som sagt, i rymden, som är lufttom, hur gick det till? Rolf försökte tålmodigt förklara reaktionsprincipen men det gick utanför mina referens- eller erfarenhetsramar. Idag, efter ett antal år på teknisk fysik och diverse andra egna erfarenheter är ju impulsens invarians hos ett slutet system inte så svår att förstå. Faktiskt hade det räckt med att testa med att kasta en lite tyngre sten från ekan för att få det illustrerat.

*

Nåväl, det här är liksom bara bakgrundsminnen. Av någon anledning följdes vi inte åt på läroverket  men vi träffades då och då. Bilden här nedan är från hans realexamen på HAL Ludvika,Vasaskolan. HAL = Högre Allmänt Läroverk där Allmänt betyder att det var för både pojkar och flickor. På just den här bilden är det hans farmor och farfar som uppvaktar. Farfar, som hette Stefan Andersson, var den som startade en av den tidens mest kända affärer i Ludvika, Stefans. Den hade avdelningar, för glasögon, smycken och kameror och jag brukade extraknäcka på kamerasidan då och då. Farfar Stefan intresserade sig för hantverkarnas utbildning och var också den som startade hantverkarskolan (urmakarskola, sedermera också optikerskola) i Borensberg som följdriktigt fick namnet Stefansskolan och som fanns kvar tills 2013 då den flyttade till Motala.

*

Men återigen, det var Rolf jag skulle skriva om. Efter hans realexamen här 1957 (plus eller minus ett år) hade vi inte mycket kontakt. Men någon gång runt 1990, då han liksom jag var 50, läste jag i tidningarna att han hittats död på en gata i New York. Rolf hade bildat familj i Västindien någonstans, undrar om det inte var Haiti, och hade någon form av svenskt uppdrag där - kan det varit handelsattache´ kanske? Han hade också uppdrag för FN och hade nog många skäl att då och då vara i New York. Några mer detaljer kan jag inte, jag vet inte om orsaken till dödsfallet nå´n gång blev klar, om det var sjukdom eller något annat. Tragiken i historien om Rolf blev inte mindre av att hans yngre bror Bo och båda föräldrarna Märta och Stig också gick bort alldeles för tidigt. Familjen ligger nu begravd på kyrkogården i  Ludvika centrum och jag passerar graven när jag nån gång tittar till mina föräldrars grav där. Mina föräldrar fick båda leva till över nittio, det fick alltså inte Rolf.

*

Bilden har nog varit med i bloggen förut men jag tycker den är värd att ses igen. Inte var det många gånger jag träffade hans farföräldrar men jag minns dom väl. En beundrande blick får han här av farmor i alla fall

*

*

När jag ändå berättar om Rolf lägger jag med ytterligare en bild. Det är från min första hippa hemma i lägenheten på Karlavägen 31 och det är Rolf som dansar med  en annan av mina klasskamrater, Cri Östling. Dom hade inte sällskap men var ett fint par på dansgolvet. Den bilden är något år tidigare, gissar på 1955 eller 1956

*

***

2017-08-04 18:36   Vibybo

Härliga bilder för en annan som också gått i realskolan, den skolan är inte lätt att förstå för de yngre, men jag gillade den verkligen. När det gäller matematik (grunden) samt fysik, så kan jag hålla med: inte går det ihop med "allmänt förstånd" alla gånger. Jag brukade illustrera formlerna, ekvationerna rättare sagt, som bilder i mitt inre, en liten 4D film som beskrev ekvationen helt enkelt. En fascinerande tid.

Besvara

Svar från Khalad 2017-08-05 21:59

Tack Stefan, antar man kan säga att realskolan motsvarade nuvarande högstadium eller? Beträffande raketmotorerna gick vi väl i femman eller sexan så vi var 12 eller 13 år och då är ju erfarenheterna och fysikkunskaperna begränsade./ Björn T

Svara

2017-08-04 19:57   pic-tor

Mycket fin och gripande berättelse. Gillar de dokumentära, och levande, bilderna.

Besvara

Svar från Khalad 2017-08-05 21:59

Tack för fin kommentar Torbjörn!/ Björn T

Svara

2017-08-04 22:27   ehrsa

Oj, sånt här är spännande! Ett livsöde skildrat med bra text och fina gamla bilder så klart.. Du har verkligen en bildskatt att gräva i!
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2017-08-05 22:04

Det har jag faktiskt, tack Jan!/ Björn T

Svara

2017-08-05 09:24   fdmm

Fina bilder från tider som flytt med en intressant berättelse, tack för att du delar med dig, Man vill veta vad som hände i NY, en tragiskt slut hurusom.

Besvara

Svar från Khalad 2017-08-05 22:05

Stort tack Catharina, kul att du gillade bloggen :-) / Björn T

Svara

2017-08-05 14:52   Dubbelolle

Väldigt bra och gripande, ja så är livet, och var. Fina, väldigt fina bilder! LO

Besvara

Svar från Khalad 2017-08-05 22:07

Tack och bock LO! Gamla bilder gör ju minnena rätt levande igen :-) / Björn T

Svara

2017-08-05 14:54   Dubbelolle

Väldigt bra och gripande, ja så är livet, och var. Fina, väldigt fina bilder! LO

Besvara

2017-08-05 18:18   Ruth i Virginia

Intressant biografe med ett tragiskt slut!

Jag tog realen 1945, det första året HAL hade en gymnasieklass. Martin Gustavi var rektor.
Kommer mycket väl i håg Stefan Anderson, Det var väl far och son som startade firman?
Dottern, Ingegerd Stefan Andersson, och jag jobbade på Ludvika lasarett sommaren 1944.
Hon gifte sej med Arne Klum, och de blev föräldrar till den kände fotografen, Mattias Klum.

Besvara

Svar från Khalad 2017-08-05 22:17

Tänk vad världen är liten ändå, jättekul med ditt svar! Tog du realen 1945 bör du vara 12 år äldre än jag som tog 1957, alltså 89 typ? (ursäkta, damers ålder ska man inte spekulera kring ;-)). Jag är i alla fall 77 i år. Beträffande affären som ju hette Stefans vet jag inte om det bara var Stefan Andersson eller han och hans son Stig Stefansson som startade affären, jag har antagit att det var Stefan A. Intressant med dottern (som jag aldrig träffade) och som gifte sig med Arne Klum. Min fru, som på den här tiden hette Ingemor Wester, läste franska för Arne Klum en sommar, så hon har definitivt träffat Arne Klum och sannolikt också Ingegerd. Mattias har jag både böcker av och hört föreläsa.Tack för trevlig och uppskattad kommentar!/ Björn T

Svara

2019-02-09 15:10   Hans Tordhav

Tack för fin historia om än sorglig. Känner igen det där, - för tidigt bortgångna kamrater....

Besvara