ELIAS 5
***
Vilken tur! Pappa skulle till Finspång på två dagars tjänsteresa, stora-syrrorna går i skolan men det gör inte Elias. Alltså fick han ensam följa med till farmor och farfar!
*
Det är helt fascinerande att få följa barnbarnen som växer och utvecklas. Med större delen av livet bakom mig och inte jagad av jobb och ekonomi finns det en helt annan chans att se, att vara där. Det som jag inte lyckades så bra med då, då när våra barn var små.
*
Jag skriver och fotar mina, för det är ju bara dom jag har riktig närkontakt med. Men det jag ser gäller nog alla barn. Och vad jag ser? Livsglädje, drivkraft, nyfikenhet, öppenhet, spontanitet. Och allt går raka vägen in i hjärtat och mycket funderar jag kring frågorna vad som händer sen.
*
Alla är vi olika, men få lyckas behålla dom här ursprungliga kvaliteterna i nämnvärd grad som vuxna. Själv har jag under ett långt liv varit behärskad, kontrollerad, sällan spontant glad men ofta rädd, inte för något speciellt, tvärtom tror jag mig om att göra det mesta, men ändå har rädslan funnits där.
*
Men på något märkligt sätt känner jag att de senaste tio åren har jag äntligen börjat gå åt rätt håll och alltmedan rädslan försvinner kommer glädjen alltmer tillbaka. På något sätt möter jag barnbarnen och känner att det är dom som visar mig hur livet egentligen ska vara, inte jag som visar dom. Och inuti mig själv känner jag att alla förnuftiga människor som säger att det är oundvikligt att barnen när dom möter vuxenlivets alla hinder och praktiska svårigheter tappar sin spontanitet och glädje har fel. Det är vi som har fel, vi som kraftfullt motar in dom i olika fållor, värdesätter deras kvaliteter utifrån förutfattade meningar.
*
För mig räcker det att möta Elias blick för att förstå - ingen behöver lära honom mindfulness, han är här och nu, hela tiden.
*
Jämt nyfiken
*
Vad kommer stoppa honom, vilka hinder kommer han möta?
*
Men det jag ser glädjer mig - jag som var mycket rädd redan som liten, född under krigstid och mörkläggning kanske av betydelse - här ser jag nån som är orädd och oförvägen och fixar mycket med glädje och oräddhet, alltifrån hopprep...
*
...till hur man tar rätt på det sista av glassen
*
...till metet
*
***
Andra bilden och hopprepsbilden är verkligen jättejättefina tycker jag!
Ha det gott!
Eva
Jag ser fram emot att få barnbarn :-)
Tack igen och ha det gott LO!/ Björn T
Det är den bästa inlägg jag har läst i en mycket lång tid och jag kan "skrive under" på det hela.
Att du är bra att fånga dina barnbarn på billlder, har vi sett många exempel på.
Hälsningar från Erik / DK
Ett lyckligt barn som ger glädje till mig när jag ser på honom.
Därför kan jag känna glädjen han ger er. Härligt få vara själv så ni kan
göra det just han vill utan konkurrens från syskonen. Mysigt mysigt.
Vet jag får se fler kollektioner i denna stil.
God natt sov gott
Gun-Inger