Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

ELIAS 5

***

Vilken tur! Pappa skulle till Finspång på två dagars tjänsteresa, stora-syrrorna går i skolan men det gör inte Elias. Alltså fick han ensam följa med till farmor och farfar!

*

Det är helt fascinerande att få följa barnbarnen som växer och utvecklas. Med större delen av livet bakom mig och inte jagad av jobb och ekonomi finns det en helt annan chans att se, att vara där. Det som jag inte lyckades så bra med då, då när våra barn var små. 

*

Jag skriver och fotar mina, för det är ju bara dom jag har riktig närkontakt med. Men det jag ser gäller nog alla barn. Och vad jag ser? Livsglädje, drivkraft, nyfikenhet, öppenhet, spontanitet. Och allt går raka vägen in i hjärtat och mycket funderar jag kring frågorna vad som händer sen.

*

Alla är vi olika, men få lyckas behålla dom här ursprungliga kvaliteterna i nämnvärd grad som vuxna. Själv har jag under ett långt liv varit behärskad, kontrollerad, sällan spontant glad men ofta rädd, inte för något speciellt, tvärtom tror jag mig om att göra det mesta, men ändå har rädslan funnits där.

*

Men på något märkligt sätt känner jag att de senaste tio åren har jag äntligen börjat gå åt rätt håll och alltmedan rädslan försvinner kommer glädjen alltmer tillbaka. På något sätt möter jag barnbarnen och känner att det är dom som visar mig hur livet egentligen ska vara, inte jag som visar dom. Och inuti mig själv känner jag att alla förnuftiga människor som säger att det är oundvikligt att barnen när dom möter vuxenlivets alla hinder och praktiska svårigheter tappar sin spontanitet och glädje har fel. Det är vi som har fel, vi som kraftfullt motar in dom i olika fållor, värdesätter deras kvaliteter utifrån förutfattade meningar.

*

För mig räcker det att möta Elias blick för att förstå - ingen behöver lära honom mindfulness, han är här och nu, hela tiden.

*

Jämt nyfiken

*

Vad kommer stoppa honom, vilka hinder kommer han möta?

*

Men det jag ser glädjer mig - jag som var mycket rädd redan som liten, född under krigstid och mörkläggning kanske av betydelse - här ser jag nån som är orädd och oförvägen och fixar mycket med glädje och oräddhet, alltifrån hopprep...

*

...till hur man tar rätt på det sista av glassen

*

...till metet

*

***

Inlagt 2015-05-12 18:57 | Läst 3637 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Verkligen superfina bilder!!! Grattis till dig, att ha en sådan härlig krabat att få rå om...och fotografera. Och grattis till Elias att ha en sådan farfar som både finns DÄR och förevigar med en kamera....
Andra bilden och hopprepsbilden är verkligen jättejättefina tycker jag!
Svar från Khalad 2015-05-12 23:45
Tack Lena, det glädjer mig mycket att du gillar bilderna liksom fina ord, tack!/ Björn T
Kloka ord och fina bilder, som möts till en önskan om att alla barn ska visas samma kärlek, ömhet och respekt, som Elias. Då skulle det nog inte finnas så mycket rädsla och inte minst ondska i vår värld.
Ha det gott!
Eva
Svar från Khalad 2015-05-12 23:46
Tackar Eva, din kommentar glädjer mig såklart!/ Björn T
Fina porträtt på en härlig livsglad grabb
Jag ser fram emot att få barnbarn :-)
Svar från Khalad 2015-05-12 23:47
Tack för det Bengt, dom kommer nog så småningom!/ Björn T
Underbar serie på den lille killen som verkar väldigt trygg o nöjd, min lille Leo är också fem, o han är också mycket nöjd med livet, o tycker allting är lika roligt, men med föräldrar som ger dom all kärlek o uppmärksamhet så brukar det gå bra, han har börjat på Börnehave för flera år sen (dagis) och stormtrivs där också. Kanonbilder, LO
Svar från Khalad 2015-05-13 00:17
Blir riktigt glad LO, tack för fint beröm! Visst är det helt fantastiskt, kul att Leo är i samma ålder, dom har verkligen både glädje och oförvägenhet och det är precis som du säger, det är ju kärleken och närheten som skapar trygghet. Sen finns det alltid orosmoln också, det är ju Elias mamma som varit svårt sjuk och gjort ett par stora hjärnoperationer förutom epilepsi-anfallet nu i Påskas,. Första stroken var livshotande och mamma bara försvann i flera veckor då när han var två, så det gäller att det finns balans mot sånt och då är det kärlek och närhet som gäller.
Tack igen och ha det gott LO!/ Björn T
Hej Björn.
Det är den bästa inlägg jag har läst i en mycket lång tid och jag kan "skrive under" på det hela.
Att du är bra att fånga dina barnbarn på billlder, har vi sett många exempel på.
Hälsningar från Erik / DK
Svar från Khalad 2015-05-13 23:00
Glad för din fina kommentar Erik, mange tack.! Tror också att du som har barnbarn lätt uppfattar det jag skriver och tänker på!/ Björn T
Din älskade Elias är så go att titta på när han rör sig i den värld han befinner sig i.
Ett lyckligt barn som ger glädje till mig när jag ser på honom.
Därför kan jag känna glädjen han ger er. Härligt få vara själv så ni kan
göra det just han vill utan konkurrens från syskonen. Mysigt mysigt.
Vet jag får se fler kollektioner i denna stil.
God natt sov gott
Gun-Inger
Svar från Khalad 2015-05-13 23:35
Tackar ödmjukt för din vackra kommentar GIA. Och visst kommer det fler - så småningom! / Björn T