Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

EKAN I LARSBOSJÖN

***

Jo, visst ligger den kvar, Bengts eka. Det är många år sen jag gick ner här vid Larsbosjön. Den ekan som vi alltid fick låna när vi skulle fiska, Stefan och jag. När han var som mest intresserad var han väl  i 8-10-årsåldern, kanske upp mot 12. Och var han på humör för fiske, och det var han var och varannan dag, klev han gärna upp vid femtiden, gjorde en macka och tog ett glas mjölk och stack iväg på cykeln hit bort, kanske 3  km. Dom flesta av dom gångerna orkade jag inte upp, jag hade ju semester och ville passa på att sova ut. Det ångrar jag förstås idag, även om vi var ut massor av gånger tillsammans på dagarna också.  Och jag minns när han kom hem med stora gäddor, första var på nästan 5 kg, andra var väl uppåt nio, på sin cykel - kastspö, krok, håv, lådan med dragen, flytväst och så gäddorna i en plastpåse, han hade fullt sjå så att säga. Att han var ute på sjön ensam redan när han var åtta var jag egentligen aldrig orolig för, dels visste att  jag  han alltid använde sin flytväst, dels hade han redan simtränat i simklubben sen flera år. Dom flesta gångerna blev det ju inte storgäddor, varken för honom eller oss tillsammans, men det blev nästan alltid något. Vardagsgäddorna låg väl kring kilot, och så lite abborrpinnar förstås. Rensade gjorde han alltid själv när han kom hem men för det mesta var det mormor som  stekte abborrarna eller fixade gäddan i ugnen.

*

Det ser ut att vara några dagar sen den östes men den ser fortfarande omskött ut, fast jag vet att han (Bengt) inte kommer ut så ofta nu för tiden. Den ligger exakt där den brukar ligga - det är drygt 30 år sen Stefan var 10 år - och är still going strong, roligt!

*

***

Inlagt 2017-09-09 16:36 | Läst 2081 ggr. | Permalink

"Jag blir nästan lite irriterad på mig själv när jag inte hittar orden för att beskriva vad jag känner för dina texter och bilder. Oavsett om det är gamla svartvita bilder eller bilder på dina fina barnbarn. Det är med stort nöje jag tar del av dina inlägg som jag tyvärr inte alltid kommenterar. Som den här mästerliga bilden med tillhörande text. Jag får skylla på sinnesstämningen som går lite i minus för tillfället. En fantastisk bild i färg och den ska vara i färg, det är i färg vi ser allt men jag är lite nyfiken på hur den skulle se ut i svartvitt. Sten"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Mycket och fin stämning i både bilden och berättelsen!
//GöranR
Svar från Khalad 2017-09-10 13:10
Stort tack Göran!/ Björn T
Fin berättelse och bild / mvh J-O
Svar från Khalad 2017-09-10 13:11
Tack för fin kommentar Jan-Olov!/ Björn T
En pusselbit ur livets pussel.
- hawk
Svar från Khalad 2017-09-10 13:11
Så är det, tack Håkan!/ Björn T
Jag blir nästan lite irriterad på mig själv när jag inte hittar orden för att beskriva vad jag känner för dina texter och bilder. Oavsett om det är gamla svartvita bilder eller bilder på dina fina barnbarn. Det är med stort nöje jag tar del av dina inlägg som jag tyvärr inte alltid kommenterar. Som den här mästerliga bilden med tillhörande text. Jag får skylla på sinnesstämningen som går lite i minus för tillfället.
En fantastisk bild i färg och den ska vara i färg, det är i färg vi ser allt men jag är lite nyfiken på hur den skulle se ut i svartvitt.
Sten
Svar från Khalad 2017-09-10 13:16
Hej Sten, stort tack för fin kommentar, den glädjer mig verkligen! Jag gillar ju att skriva också, det är ungefär lika roligt som att fota. Det här med kommentarer är trevligt både att ge och få men det tar en del tid och det är nog som för dom flesta att får bli när både tid och lust finns, hälsningar/ Björn T