VINTERSTILLA - LARSBOSJÖN

***

Vindarna har slutat att blåsa

och isarna har lagt sig.

Så kommer till sist

också naturen till ro.  

Nu när jag skriver

har också snön kommit,

och tystnaden är total.

Himlen ovanför Larsbosjön

öppnar sig

så att min längtan

har fri rymd

att växa

*

Förstora!

*

***

GOTT NYTT ÅR!

***

Önskar er alla, här på FS och FB, ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

*

Saxen i går eftermiddag

*

***

NÄRA LANDSKAP - INSJÖSTRAND - LARSBOSJÖN

***

Det finns magi också i det nära landskapet. Landskapet som inte är orört utan landskapet där vi själva rör oss till vardags och som vi hela tiden ser men kanske ändå inte alltid tar in. Jag förundras dagligen, nästan stundligen, av hur oerhört vackert det är och det skänker mig både glädje och vederkvickelse. Säkert ses många av mina bilder som turistbilder, vykortsbilder eller nått ditåt och kanske är det det dom är. Det spelar inte så stor roll för mig, själv är jag fylld av förundran över att få vara till, få existera i något så vackert. Och det spelar inte så stor roll var jag är, här i Korsheden eller Finspång, eller stan för den delen, det är vackert överallt bara vi vill se. Det handlar, tror jag, mest om att välja det vackra i det vi har framför oss. Och att lägga vår tid och vår uppmärksamhet just där.

*

*

*

***

MORNING MELANCHOLY

***

*

*

**

EKAN I LARSBOSJÖN

***

Jo, visst ligger den kvar, Bengts eka. Det är många år sen jag gick ner här vid Larsbosjön. Den ekan som vi alltid fick låna när vi skulle fiska, Stefan och jag. När han var som mest intresserad var han väl  i 8-10-årsåldern, kanske upp mot 12. Och var han på humör för fiske, och det var han var och varannan dag, klev han gärna upp vid femtiden, gjorde en macka och tog ett glas mjölk och stack iväg på cykeln hit bort, kanske 3  km. Dom flesta av dom gångerna orkade jag inte upp, jag hade ju semester och ville passa på att sova ut. Det ångrar jag förstås idag, även om vi var ut massor av gånger tillsammans på dagarna också.  Och jag minns när han kom hem med stora gäddor, första var på nästan 5 kg, andra var väl uppåt nio, på sin cykel - kastspö, krok, håv, lådan med dragen, flytväst och så gäddorna i en plastpåse, han hade fullt sjå så att säga. Att han var ute på sjön ensam redan när han var åtta var jag egentligen aldrig orolig för, dels visste att  jag  han alltid använde sin flytväst, dels hade han redan simtränat i simklubben sen flera år. Dom flesta gångerna blev det ju inte storgäddor, varken för honom eller oss tillsammans, men det blev nästan alltid något. Vardagsgäddorna låg väl kring kilot, och så lite abborrpinnar förstås. Rensade gjorde han alltid själv när han kom hem men för det mesta var det mormor som  stekte abborrarna eller fixade gäddan i ugnen.

*

Det ser ut att vara några dagar sen den östes men den ser fortfarande omskött ut, fast jag vet att han (Bengt) inte kommer ut så ofta nu för tiden. Den ligger exakt där den brukar ligga - det är drygt 30 år sen Stefan var 10 år - och är still going strong, roligt!

*

***