Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

EFTER LÅDKAMERAN - EN ZEISS IKON NETTAR!

***

Med pappas lådkamera blev det totalt ca 130 bilder, men nu ville jag ha ngt bättre. Sommaren 1954 fick jag mitt första sommarjobb, ett schasjobb en vecka, jag var 14. En dryg hundralapp räckte till en Zeiss Ikon Nettar, en bälgkamera för 120-film. Det var samma filmtyp som till lådkameran men den här gav 12 kvadratiska 6x6-bilder istället för lådkamerans 8  rektangulära 6x9. Och här fanns olika slutartider -  ner till 1/200 s, bländare 4,5-22 och avståndsinställning, självutlösare och blixtsynkronisering, vilka möjligheter, gissa om jag var lycklig! Tyvärr sålde jag den så småningom men i somras köpte jag en begagnad i toppskick via Blocket och så här ser den ut

Den här hade jag prick ett år innan det efter nästa sommarjobb blev en ny kamera. Under det året blev det drygt 200 bilder - inte så mkt, det tar jag ibland på en dag nu - men jag hade inte råd, film var dyrt, kanske hade jag inte heller börjat framkalla och förstora själv, lite osäker när det var.

Här kommer en serie från det året. De flesta av bilderna är inte ellr bara lite beskurna eftersom jag vill ha med miljön och "tidsandan", men en del är beskurna lite mer vilket ibland syns på formatet. Och jag tar dom i tidsföljd, inte efter innehåll

*

Uppenbarligen hade jag börjat sätta mig in i fotograferingens hemligheter med visst allvar - jag vet att jag läste Gösta Skoglunds Fotolärobok i bild, den står fortfarande i bokhyllan bakom mig och kom ut 1952 - eftersom jag höll en fotokurs hösten samma år. Gissar att det var Medborgarskolan som var arrangör, pappa var lite aktiv där, och jag fick ett glatt gäng med åtminstone 9 deltagare...

*

Hösten 1954 gick jag i realskolans andra klass och då hade man hippor ibland, dvs danskvällar. Dom följde med under hela tiden upp genom gymnasiet, men här i början var det alltid en lärare med. Musik var grammofon förstås. Här är en med enbart min klass så jag tittar med glädje och känner inte bara igen personerna och vad dom heter, jag kommer ögonblickligen ihåg hur dom var - i klassen, mot mig, vilka som var tuffa (coola) och vilka som inte var det och vilka som dansade mkt och vilka inte gjord det och.......Längst bak är klassföreståndaren, magister Ekdahl, som jag hade i ty.

*

Här blir jag nästan lite imponerad av mig själv, kolla vilket perspektiv jag valt, undrar om Gösta Skoglund sagt något om att hitta spännande och ovanliga perspektiv ibland...

*

Och med ett hopp är jag framme vid nyårsafton 1954 hemma. Just den här bilden måste min moster tagit eftersom hon var med men inte syns medan jag däremot finns med som tvåa från vänster bredvid morfar 82. Här är alltså hela familjen-  mamma, pappa, storasyster och lillebror - plus morfar. Granen har förstås levande ljus, så där fick vi alla hålla koll

*

Sverige hade ju klarat sig från kriget så vi hade en intakt industri och Europa behövde allt vi kunde göra - maskiner och andra utrustningar. Att få jobb var inte problemet, problemet var det omvända, att få tag på arbetskraft till industrin. Inte ens tillströmningen från Finland räckte, utan i början på 50-talet började industrierna göra rekryteringsdriver ute i Europa, speciellt Italien. ASEA, Ludvika tog emot en stort antal italienare då och trots att mina föräldrar var lärare och inte hade kontakt med industrin lärde man känna flera. Detta är familjen Ragboliatti , vi är hemma hos dom på besök.

*

Första försöken med kvällsbilder, vet att jag köpte ett synnerligen enkelt stativ och trådutlösare. Ludvika kyrka, Ulrika Eleonora

*

Såklart finns en del bilder på kompisarna

*

Och här kommer hon igen samma tjej, Ingrid, nu som scout. Undrar om jag inte var lite intresserad av henne.......

*

Standarden hemma i lägenheten var enkel, också med den tidens mått. Här är det fortfarande vedspis även om vi skaffat en elektrisk dubbelplatta för vardagsbestyren.

*

En av skolkamraterna, den ena av mina två bästisar, Jan. Han och jag delade på samma fotointresse. Dessutom hade han ett stort intresse av att rita och blev mkt riktigt arkitekt så småningom

*

 Fram på vårkanten fick vi besök av Heimo, som mamma och pappa haft som krigsbarn ca 20 år tidigare. (I min förförra blogg  Så började det.. förväxlade jag syrrans kille med Heimo!)

*

En liten porträttstudie på lillebror Dag får avsluta den här serien, en bild jag gillar starkt

***

Inlagt 2015-01-31 00:45 | Läst 8074 ggr. | Permalink

"Vad roligt att se dina bilder från tider som varit. Du skriver dessutom väldigt bra och intresseväckande. Trevligt inlägg, och porträttet på brorsan, med plåster över ögat, en fullträff."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Väldigt intressanta bilder, frusna ögonblick, egen nutidshistoria. Värdefulla minnen som vittnar om hur viktigt det är att vi också tar de här "vardagsbilderna", dokumenterar det enklare och vardagligare livet omkring vi lever.

Dessutom känner jag igen mig i mycket. Jag tror Nettaren var en sådan kamera pappa hade, och som var den första kameran jag fotograferade med.

Uppskattad läsning.//GöranR
Svar från Khalad 2015-02-01 17:16
Hej Göran, tack för din kommentar, visst är det roligt att ha lite gamla bilder!/ Björn T
Det var en fin serie tillbakablickar,det är väl sådana som är roligast att spara,fast man inte tycker det i dåtid.
Mvh Tommy
Svar från Khalad 2015-02-01 17:17
Stort tack för det Tommy!/ Björn T
Vad roligt att se dina bilder från tider som varit. Du skriver dessutom väldigt bra och intresseväckande. Trevligt inlägg, och porträttet på brorsan, med plåster över ögat, en fullträff.
Svar från Khalad 2015-02-01 17:18
Hej Torbjörn, vilken fin kommentar du ger, stort tack! Det är ju roligt både att skriva och fota och jag har stort nöje av dina bloggar som du vet!/ Björn T
Mycket trevliga gamla bilder. Allt bara en generation bort, så nära men ändå så annorlunda, t ex vedspisen.
Svar från Khalad 2015-02-01 17:19
Stort tack för det Ingemar, jag blir själv förvånad över vad mkt som hänt!/ Björn T
Min pappa hade också en Nettar när jag var liten. Mycket trevlig kamera, under förutsättning att man var noggrann med att ställa skärpan, och var medveten om parallaxproblemet på nära håll. Med tanke på den trelinsiga optiken är skärpan bra. Jag har själv skaffat några stycken för de är okej som brukskameror, men i regel blir det Rolleiflexen som jag använder för mitt mellanformatsfotograferande.
Svar från Khalad 2015-02-01 17:22
Hej Urban, tack för din kommentar!. Själv har jag den japanska "Rolleiflexen", en YashicaMat / Björn T
Mycket trevliga bloggar du lägger ut, nu väntar jag nyfiket på nästa. Det som slår mig är också hur vi ständigt vill förnya oss och skaffa det senaste. Dina väldigt fina bilder skulle inte ha ökat i värde med den senaste digitalkameran. Skoglunds bok skaffade även jag för länge sedan. I veckan plockade jag fram den i en låda från vinden. Den hamnade i spararhögen och får ställas i bokhyllan.
När jag tittar på första bilden ser jag att det finns en dubbelgångare till Peter Rawet på TV nyheterna. Killen i mitten, stående.
Sten
Svar från Khalad 2015-02-01 17:23
Tackar allra hjärtligast för så fin Kommentar! Skoglunds bok är ju en riktig klassiker!/ Björn T
Många fina minnen där, och du må tro att jag var avundsjuk på er killar som kunde få jobba som springschas och tjäna pengar. Min första kamera fick jag spara ihop till med veckopengen som inte var så stor på den tiden.
ordet hippa hade jag glömt bort, kul att se bilderna där de dessutom dansar på riktigt och inte bara hoppar omkring.
bilden på din lillebror är fin men den jag fastnade mest för är på flickan i scoutuniform och middagsbilden där det även syns en skymt av köket.
Svar från Khalad 2015-02-01 17:26
Ja, massor av minnen verkligen! Tack för en fin kommentar! Det var ju mkt som var annorlunda, en del kanske bättre men jag tror nog mest till det sämre - tänker inte så mkt på materiell standard som inställning till individens och barns frihet, status och klasskillnader - det är mkt som blivit bättre! / Björn T
Ett underbart inlägg. Bilder och text i en skön symbios, som (på gott och ont) väcker många minnen. Även om jag enligt texten är några år yngre än dig känner jag igen mig. Kameran ser ut som den kamera jag i tidig ungdom tog mina egna första bilder med. Det var fars kamera och när jag flyttade hemifrån fick jag varken kamera eller bilder med mig. Några få foton finns i ett album men det mesta försvann. Så jag sugs in i dina bilder och försöker minnas.
Jag fastnar länge i köksbilden med dess varma stämning, vaxad duk på bordet, bringare till mjölken och servetten som fotografen ännu inte tagit ur sin ring. Riktigt fint tidsdokument precis som de andra.
Eva
Svar från Khalad 2015-02-01 17:31
Du ger så fina kommentarer, tack! Det är roligt att både skriva och fota men ibland räcker orken bara till det ena: Det fanns fler kameror med liknande utseende och jag tycker bälgkameran är en smart uppfinning, ungefär som dagens zoomar som går ut och in. Servettringe är ett av de få minnen som finns kvar efter farmor, hon dog några år innan jag föddes men därför står det Hulda på den. Vi har den nu, men kommer inte så ofta till användning.
Tack igen!/ Björn T
Så intressant att läsa och titta på dina bilder! Jag är lite yngre än du, men blev så nostalgisk av bilden på skoldansen. Vi hade också sådana - kallade de för klassfest - och läraren var med förstås. Minns särskilt så stor skillnad det var på både popularitet och längd bland oss klasskamrater. På den tiden blev man som flicka uppbjuden - så är det ju inte alls idag, tack och lov! idag tar flickorna för sig på ett helt annat sätt...
Katarina
Svar från Khalad 2015-02-01 17:33
Hej Katarina, minns jag rätt försvann nog ordet hippa under skoltiden. Och nog har det hänt mkt sen dess, mest positivt skulle jag säga. Tack för din kommentar, uppskattas!/ Björn T
2019-03-09 17:32   Lotta Skoglund
Hej ! Blir både glad och stolt över att farfars bok nämns både i din blogg och i några kommentarer. Så många år sedan de skrevs, och utvecklingen som gått framåt och blivit så teknisk. Både på gott och ont. För mig är ju böckerna också familjehistoria då farmor, pappa, farbror, jag, kusiner och min bror finns med som fotomodeller.
Så tack alla som 2019 finner ett värde i farfars böcker.
Med vänliga hälsningar Lotta, äldsta barnbarn till Ella och Gösta Skoglund