BLIXT, FAMILJEBILDER OCH ANNAT OTILLÅTET
***
Otillåtet? Nej, inte här på bloggen, på Fotosidan. Men i alla seriösa fotosammanhang, där man vill visa riktig fotografi. Riktig fotografi är ett vanligt uttryck, fast jag har aldrig sett nå´n som berättat vad det är, om det är alla tysta som möss. Dom som verkar veta är lite hemlighetsfulla just på den punkten.
*
Nu har jag inte tänkt att fastna där, jag har fler funderingar. Tex har jag en känsla av att uppmärksammad fotografi gärna ska vara i svartvitt och gärna visa utsatta människor och livets mörkare sidor. Och nej, jag är inte avundsjuk eller missbelåten, jag vet på ett ungefär var jag platsar och inte platsar som fotograf. Men ibland känner jag det som att det bara är halva livet, halva världen, som berättas i riktiga fotosammanhang. Eller är glada människor, kanske rent av lyckliga människor, inte lika "konstnärliga"? Eller är glädje och lycka banala känslor? Rätt många verkar ändå sträva efter det, i verkliga livet alltså. Det slår mig direkt att jag tror att Mona-Lisa ler, men om hon var lycklig eller inte är det ingen som vet. Tror jag. Undrar förresten hur hon sett ut i svartvitt?
*
Nu är jag inte ute efter att häckla svartvitt, jag gillar svartvitt, också. Och kanske jag som så ofta mer skriver om mig själv än om andra. Jag menar, det händer att jag tänker kanske den blir bättre i svartvitt, lite konstnärligare liksom, senast häromdagen när jag la ut en svartvit variant av bilderna på sångsvanarna. Här är i alla fall en svartvit bild jag gillar, tagen med blixt på kameran. I förstås, festklädd och glad. Vi är hemma hos mina föräldrar på Tre Krokars Gata i Ludvika, på min storasysters bröllop. Inte helt säker, 1961-62 typ.
*
I, knappt tjugo. Lycklig kan jag ju inte veta men i alla fall glad!
*
Bilden jag croppat fram porträttet från. Inget studioporträtt precis, vi är i det sovrum som brorsan och jag delade några år tidigare. Jag ser hörnet av ett schema där på väggen längst till höger. Och båda rökte vi då.........
*
***
Snygg hustru du har, och med en bestämd glimt i ögat.
Det viktigaste som finns är dokumentation av sitt liv.
Ja du vet vad jag tycker så jag skall inte skriva mer.
Underbart få se lite fån ditt liv.
Ha det bra på alla sätt
Gun-Inger (vi äger album i mängder från vårt liv)
Du vet att jag håller mycket med dig om de flesta saker inom fotograferingsområdet. Och att vi inte kommer att vara begränsade, varken i motivval, s/v eller färger etc. När du nämner Mona Lisa tänker jag på uttalanden som : "Du frågar inte en målare vilka borstar och dukar han använder" eller "en snickare vilken hammare eller såg han använder" ! Men målningar finns vel i FÄRGER ? När vi hobbyfotografer/amatörer fotograferar svartvitt är det förmodligen för att vi kan - eller tror att vi kan. Blir historien i bilden (om det finns någon) bättre om den är i svartvitt eller färger ?
Jag gillar bilden här och inte minst leendet - vem gör inte det ?
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Giver det någon mening ?
Mvh. Erik.
För de som tycker e bara oroliga för fritänkare!
Det e därför dom tycker! ;)
/B
Sten
Fina bilder.
/ Bengt H
.