BAKHÅLLET

***

Ragnvald kom ridande utefter  stigen över ön. Han var på uselt humör trots att det var i början av maj och solen sken. Maj månad var ljus, dom hade klarat också den här vintern hemma på Ingenäs även om det som vanligt varit kallt och knappt om mat under vintern. Nu fanns nässlor att plocka och med lite tur hade man snarat några gäss redan under april. Allt borde vara bra.  Men han hade gjort en visit på klostret i Vreta hos benediktinernunnorna och där hade han fått veta att i både Norrköping och Linköping hade människor insjuknat och dött efter bara några dagar. Alla hade dom först fått stora, ibland svarta, bölder, några hostade och efter bara några dagar var dom döda. Abbedissan hade talat om något som hon kallade digerdöd nere i dom tyska och danska länderna. Och inget fanns att göra, bara gud bestämde vem som drabbades. Innan han red hem till Ingenäs igen ville han därför upp till kyrkan i Risinge. Han hade hört talas om den röda falken som fanns målad på en av väggarna. Den ville han se och samtidigt be till skyddhelgonet S:ta Maria att skona Ingenäs från den nya sjukan. Därefter hem till Ingenäs för att vila en dag. Sen skulle han rida till brodern som var häradshövding i Bråbo borta vid Bråviken för att berätta om besöket i klostret. Men först måste både herre och häst få vila.

*

Han hade nyss ridit över ängarna i sydväst på ön och närmade sig nu den lilla ekskogen han måste igenom innan han kom fram till den rangliga träbron på pålar över det smala sundet till gårdarna vid Lundby. Så beriden väpnare han var satt han av, stigen genom skogen var smal och bron kunde hästen ändå inte klara, hästen fick simma medan han höll i betslet och själv balanserade över. Sitt vackra svärd som hängde i sin skida på hästen tog han därför ur, han visste väl hur farlig fukt var för järnet. Nu ljusnade det redan därframme, och han gick med raska steg dom sista tio meterna fram till vattnet. Då brakade det plötsligt till i snåren bakom och han hann just vända sig om för att se tre ovårdade och trasklädda män komma rusande med stora påkar i händerna. Så  hann Ragnvald Magnusson precis svepa runt med sitt svärd i ett sista försök att freda sig innan ett våldsamt klubbslag fällde honom. Handens grepp om svärdet lossnade och svärdet flög i en båge flera meter ut i vattnet och Ragnvald själv stöp. Det dröjde säkert en kvart innan han kom till sans igen. Hans kappa var borta, hans vackra guldring likaså, och av svärdet såg han ingenting. Men han levde. Och stråtrövarna var borta, blev dom tagna skulle dom dömas till döden utan urkund, så dom var säkert redan lång borta. Men hästen betade på andra sidan och han föll på knä och tackade sin gud för livet.

*

*

Som ni säkert anar blev det en promenad på Ekön också idag. Och borta vid brofästet där fiskaren hittade svärdet en bit ut i vattnet någon gång i början av 1900-talet gick jag och strosade en stund och tänkte på vad som kanske utspelades åren efter 1350 då pesten kom till Sverige. Svärdtypen, 1 1/2 handsvärd, var vanlig då, andra halvan av 1300-talet. Och för att påminna mig extra hittade jag det här föremålet liggande nersjunket vid stranden ca 20 meter från det gamla brofästet. Första tanken var - kan det vara något riktigt gammalt det här också, del av en sköld eller något? Så ser jag, det är en gammal spade. Gammal? Inte vet jag, men inte från ifjol i alla fall. Kanske blev den kvar när pontonbron i ordningsställdes (slutet av 1800-talet?) eller när den revs i början av 1900-talet? Inte från 1300-talet i alla fall!

***

2017-04-23 15:58   Lena Holm

En intressant historia och man kan lätt drömma sej bort och se händelserna framför sej. Ingen vet vad den spaden varit med om så det är bara att använda fantasin.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2017-04-23 16:37

Hej Lena, jag har ju inte bara fotoklåda utan skrivklåda också, tycker helt enkelt det är roligt att få använda fantasin ibland. Pesten kom ju till Europa under första hälften av 1300-talet och till Sverige runt 1350 Svärdet som hittades för ca 100 år sen tros vara från andra halvan av 1300-talet, så det är i sig ingen orimlig historia men varför det hamnade där är det såklart ingen som vet./ Björn T

Svara

Lena Holm 2017-04-23 16:45

Ragnvald var alltså helt och hållet din egen historia?....Du borde i så fall berätta mer :-)
Hälsningar Lena

Svara

Svar från Khalad 2017-04-23 17:41

Historien jag berättar är helt min egen. Man vet dock att det fanns en väpnare Ragnvald Magnusson andra halvan av 1300-talet på gården Ängenäs som ligger på en udde i Glan en knapp mil kanske från Ekön. Denne Ragnar hade också en bror som var häradshövding i Bråbo. Däremot vet man inget om denne Ragnar Magnusson hade någon som helst koppling till svärdet som hittats vid brofästet. S:ta Maria-kyrkan i Risinge är ju den jag ofta visar bilder på och den är från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Takmålningarna där är berömda eftersom dom aldrig varit överkalkade. Dom är gjorda under1400-talet med ett undantag, den röda falken på väggen. Den dateras till 1200-talet och har alltså funnits på Ragnvalds tid :-) Tack lena!/ Björn T

Svara

2017-04-23 16:13   Gun-Inger Arvidsson

Folksagor är grymma precis sim livet var...
Spaden hade jag önskat ha på mitt plank vid gatan.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Khalad 2017-04-23 16:38

Hej Gun-Inger, få se vad jag hittar på, tog med spaden hem, den lär inte ha ngt historiskt intresse

Svara

2017-04-23 20:27   Måns H

Du skriver ju som självaste Guillou!

Fotot visar troligen en skyffel. Bra för att flytta redan uppgrävd jord, sand och grus och annat löst material.

Besvara

Svar från Khalad 2017-04-23 23:45

Tack Måns, visst är det en skyffel. När jag först fick syn på den låg den upp och ner och lite nersjunken i strandgruset så jag såg inte vad det var. / Björn T

Svara

2017-04-23 20:49   Bjarne

Det där svärdet har allt blivit bra deformerat under årens lopp :) Kul historia och det rostbruna gör sig fint i bilden.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Khalad 2017-04-23 23:46

Tack Bjarne, bilden visar inget av svärdet, det finns sen länge på något av museerna i Sthlm. Precis som Måns säger är det en skyffel!&/ Björn T

Svara

2017-04-23 21:16   Dubbelolle

Det här var bra och spännande från en ruggig tid i vår historia, det mesta var nog sämre förr, men nya faror står för dörren tyvärr, fin spade! Mvh, LO

Besvara

Svar från Khalad 2017-04-23 23:48

1300-talet var nog inte så roligt, digerdöden tog ungefär en tredjedel av Europas befolkning. Tack LO!/ Björn T

Svara