Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd
KORN - ROYAL-X PAN
Korn har ju varit uppe på tapeten några gånger på sistone. Bengan sa ju också i en kommentar att film(analogt) kanske är bästa sättet att få korn. Här fem bilder från två olika filmer. Dom första tre bilderna är tagna den 12.12 1957 på en Kodak Royal-X Pan framkallad 11 minuter i DK50. Royalx Pan hade ASA 1250. Alla bilder med min Yashica-Mat, 1/25 resp 1/50 s och bl 3,5 el 4.
Dom sista två bilderna tog jag våren 1960, ser bara att det står Kodak Safety Films men inte produktnamnet, gissar dock att det är en Tri-X. Den filmen var tunn, ordentligt underexponerad alltså, kanske därför kornet blir ännu mer markerat.
Jag vet att ni sett bilderna tidigare, men passar bra i diskussionen om korn.
*
*
*
*
*
*
***
Intresse - PorträttIntresse - Reportage / SituationTeknik - Mörkrum alt. teknik (analogt)Teknik - Sv/v
Inlagt 2022-02-15 19:49 |
Läst 2237 ggr. |
Permalink
Och då vad gäller korn i bilden, så tycker jag första bilden är fin, av flera anledningar! :)
/B
Ja der kom gang i debatten og de forskellige meninger om korn og sort hvid fotogragering. Jeg holder øje og suger viden til mig.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Kring 1960 plåtade en kompis och jag mängder av svartvita bilder. Vi gjorde en film om stadsbyggnad baserad på stillbilder. Tydligt korn kändes rätt, det där finstämda finkorniga bara mesigt. Och med snabb film funkade kameran utan stativ. För att få snabb genomströmning i förstoringsapparaten försökte vi ha negativ ganska långt åt det tunna hållet.
Tydligt korn kändes rätt i tiden. Jörn Donner hade en sekvens såna svartvita stillbilder i sin film "En söndag i september" som fick premiär 1963. Det var mörka bilder på hus i landskap, en i taget, dunk, dunk, dunk, dunk. Jag o kompisen kände att vi varit på rätt spår.
I förstoringsapparaten siktade vi på kornet då vi ställde in skärpan. Det skulle helst kännas krispigt. Din första är ju jättefin, näst sista skulle jag då bedömt som för grötig i kornet. Alla har ju blivit värdefulla tidsdokument!