VÄSMAN eller VAINA SJÖ
***
Ett par grader kallt en eftermiddag i början av december och Väsman ser kall ut från gångbron över järnvägen i Ludvika. Trots att jag är uppvuxen i den här stan är det en sjö jag aldrig varit ute på. Mina föräldrar var inte alls så intresserade av natur och friluftsliv, dom höll sig mest till böcker, ett och annat teaterbesök och goda vänner. Men badat har jag gjort, vid Hällarna förstås. Just nu lockar den inte till dopp, vattnet är nära fryspunkten, dessutom blåser det. Men himlen är precis så vacker den kan vara efter att solen gått ned och jag känner vemodssuget från oändligheten därborta.
*
Men det är ju inte oändligheten jag ser på andra sidan sjön, där ligger Sunnansjö och Grangärde med Skattlösberg och Dan Andersson-stugan och är det någon som sjungit om vemodet i finnmarksödebygderna däruppe så är det han. Väsman kallade han för Vaina sjö sägs det. Kanske var det vad finnmarkens nybyggare kallade sjön, vad vet jag, det låter ju finskt. Idag finns ett nyvaknat intresse för sjön, man uppskattar att ca 640 miljoner ton järnmalm finns därunder och Nordic Iron Ore sägs vara intresserade. Runtomkring vimlar det av gamla gruvor, störst och mest känd är väl Grängesberg, men så har vi Håksberg och rader av smågruvor. Men jag nöjer mig med att se ut över sjön, ta ett par bilder och glädja mig åt skönheten i det mest basala - skogen, bergen och sjön med oändlighetshimmeln uppspänd däröver - hembygdstrygg.
*
***
Hälsn!