THE ART OF PHOTOGRAPHY ELLER FLICKAN MED SNÖSKOVELN

***

Bredvid mig ligger Bruce Barnbaums bok The Art of Photography, en ganska tjock bok på 350 sidor. Trots att jag säkert haft den ett år redan, kanske två rentav, har jag bara läst de inledande sidorna. Där finns en syn på foto som tilltalar mig men som också gör att jag fastnar i läsningen och inte kommer vidare. Hans grundsyn är ju att foto är ett sätt att kommunicera med omvärlden. Och för att jag ska ha något att kommunicera måste jag både veta vad som intresserar mig och ha en åsikt om detta som intresserar mig. Det är mycket nära det jag själv innerst inne vill med mitt eget fotande, jag vill kommunicera det jag känner mer än det jag ser. Alltså, jag vill att mina foton mer ska berätta vad jag känner än vad jag ser. Det kanske låter anspråksfullt av en fotoamatör men jag vet ju att det är vad jag innerst inne vill

*

Det betyder nu inte alls att jag hela tiden går och funderar på vad nästa foto ska berätta, tvärtom. 99 % av mitt fotande går på något slags omedelbar känsla av vad som för mig är värt att fota, nånting som är värdefullt för mig. Men nu när jag skulle säga något om dom här två bilderna föll mig bokens inledning återigen i tankarna och jag började fundera kring varför jag tog bilderna och varför jag gör en blogg av dom. Det är ju inte direkt självklart att någon annan tycker att det är intressant med bilder på mina barnbarn

*

Som sagt, det var som vanligt inga bilder jag planerade och dom är minst av allt regisserade. L tog snöskoveln och satte igång ett eget miniprojekt vad det nu var och jag hämtade kameran. Men så här efteråt vet jag ju att nästan alltid när jag fotar barn så upplever jag intensiteten och totaliteten i det dom gör så starkt. Dom lever. Hela tiden. Och trots att jag bara ser på, eller fotar då, känner jag mig delaktig på något sätt. För mig står barn - alla barn - närmare det egentliga livet, livets grundvärden, än vi vuxna. Men det är ju bara mina barnbarn jag har tillgång till på nära håll. Så om jag får var lite känslomässig tror jag bilderna egentligen handlar om kärleken till livet. 

*

*

***

2017-01-24 01:10   Måns H

Fina bilder som kommunicerar det du skriver. För mig särskilt den övre.

Sen tror jag inte på "alla". Barn är personligheter en del utpräglade sådana. Undrar om man inte som äldre med möjlighet att titta bakåt på livet kan komma närmare grundvärdena. Som flera stora tänkare sagt, livet måste levas framlänges men kan bara förstås baklänges.

Men kommen så här långt i kommentarskrivandet börjar jag ana att det du menar inte har med "förstår" att göra utan något mer omedelbart, bara vara.

Besvara

Svar från Khalad 2017-01-24 21:54

Hej Måns, tack för intressant och trevlig kommentar! Och instämmer gärna i sista meningen :-) / Björn T

Svara

2017-01-24 15:52   Erik Madsen

Interessante funderinger og en virkelig god blogtekst Björn. Det er jo netop en af fordelene ved at være amatørfotograf eller hobbyfotograf som jeg vælger at kalde mig - at vi fotograferer, det vi har lyst til og fortæller den historie vi vil. Jeg er lige så fascineret af børns umiddelbarhed, åbne sind og nysgerrighed som dig. Og derfor bliver dine familiebilleder også seværdige for andre end dig selv - er jeg sikker på.
Med venlig hilsen fra Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2017-01-24 21:55

Stort tack Erik, jag tror mig ju redan förstå att du känner samma sak :-) / Björn T

Svara

2017-01-25 21:48   Gun-Inger Arvidsson

Men visst är det så att om man kan så tar man omedvetet
även dokumentära bilder
på ett sätt så de blir som du visar här så rätt placerade ..
Fantastiska bilder på alla att.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Khalad 2017-01-25 22:29

Tack Gun-Inger, uppskattas!/ Björn T

Svara