ENKLAST ÄR ATT FORTSÄTTA RAKT FRAM
***
Jag har tappat orienteringen
som jag gör då och då
Jag känner igen mig där jag är
men förstår ändå inte vart jag ska
Enklast är att fortsätta rakt fram
trots att jag insett att rakt fram
leder olika beroende på vart jag tittar
*
Ändå mindre begriper jag varför
Vaddå varför?
Varför jag är här
och varifrån sorgen kommer
Och vart jag ska ringa med mobilen?
Inte heller vet jag vem han, den gamle, är
som tittar på mig från fönster och hissdörrar
*
Jag har en kamera i handen
Vad ska jag göra med den?
Fota förstås men vaddå eller vem?
Och vem ska jag visa bilderna för
och varför ska jag göra det?
Möjligen behöver jag dom själv,
bilderna alltså, för att förstå
vem jag är
Och hur skulle jag annars kunna visa
att det var där jag var
och att det var den vägen jag gick
och att det var dit jag kom?
*
Nej förresten, inte dit men hit kom jag
Och varför är det skillnad på hit och dit
när det ser alldeles lika ut på båda ställena?
Förresten, med bildernas hjälp kan jag se
att det inte alls ser så lika ut
Men jag menar egentligen,
det kvittar ju lika hur det ser ut
när jag varken vet hur eller varför eller vart
*
Ett stycke till kan jag väl gå ändå -
jag tror det blir stjärnljust i kväll
*
*
***
/MA
Hörde du filosofiska rummet på P1 igår 11 sept 2016? Ämnet var att äga eller att vara, då tänkte jag på dig.
Men efter ett tag fick jag annat att göra än att lyssna på den kanske uberakademiska diskussionen. Iallafall nämndes en tyskamerikansk författare och filosof som skrivit en central bok i ämnet fast jag kommer inte ihåg namnet tyvärr!
(Det finns en banner högst upp på svenska wikipedia som man kan klicka sig fram från.)
Hälsningar, Bjarne