1 GATUFOTO MED HASSELBLAD OCH FERRANIA 28 (1958)
***
Under gymnasietiden i Ludvika jobbade jag extra på Stefans fotoavdelning då och då. Där fanns en Hasselblad 500C som användes vid fotouppdrag. Några fotouppdrag fick jag inte men väl låna kameran några gånger. Vid det här tillfället fick jag låna kameraväskan med dess tre objektiv 80, 150 och 250 mm. För att kunna utnyttja tillfället gav jag mig ut på stan såklart. Jag har två filmer från detta tillfälle. Magasinet på denna Hasselbladare gav bilder 4,5 x 6 cm. Från mina negativblad ser jag att filmen var Ferrania 280 som väl rimligen betyder 28 Scheiner, dvs 18 Din eller ASA 40, dvs ganska låg känslighet. På den här tiden valde jag sällan film efter motiv/syfte, jag köpte nog dom filmer som var billigast och dom här Ferraniafilmerna var nog på väg att passera bäst före. Vanligast hos Stefans var annars Kodak, Ilford, Adox och Perutz. Rodinal 1:100, 20 C i 22 resp 21 minuter säger negativbladen också. Skärpan varierar, jag var ovan både vid Hasselbladaren och med att använda tele, men jag kommer visa dom bilder som intresserar mig ändå.
*
Storgatan, taget från bokhandelshörnan västerut. Polisstationen till vänster, ASEA-kontoret i bakgrunden, typiskt tele 150 el 250
*
Såna var jag ju impad av såklart
*
Här kommer Ingemor cyklande, två år innan vi blev ihop. Var nog lite intresserad redan......
*
Här gör hon sällskap med några kompisar in på Rahléns bokhandel. Domus (nu Engelbrektsgallerian) närmar sig färdigt i bakgrunden till höger
*
Två "damer" på Storgatan, jag står och fotar på Engelbrektsgatan vid Hendebergshörnan
*
***
Sista bilden är inte dum den heller. Bra tajmat med damerna mitt i steget.
Tack för att du lade upp bilderna i din blogg.
Mvh
Fredrik
PS. Kul att du gatufotade din livskamrat innan de blev ihop. Kameran du lånade måste vara magisk – för mig har inget romantiskt hänt med alla de vackra kvinnor som jag fotat på gatan! 😢😁
Hasselblad var ju toppen på den här tiden. Man längtar tillbaka till ljudet av slutaren. Jag fick aldrig en chans att köra 500C. Jag hade en 1000F och jag gillade alla de brännvidder du nämner. Din sista bild är skön. Du liksom jag var svag för flickor på bilderna.
Ha en fin dag
Bob
Annars håller jag med Fredrik - den första bilden är bäst, men även bild fyra fångar tidsstämningen fint.
Snyggt!
MvH
Johnny
Rena tidsresan, tack för att du sparat dessa bilder och visar dom!
(Skärpa och sånt är ju borgerliga påfund. Näst sista bilden ser OK ut på bloggens visning men i "förstoring" som ibland verkar innebära att man ser bilden som den laddats upp syns lite, lite överskärpning på damerna.)
Jag var 4 år då och har endast fragmenterade minnen av tidens anda.
Bilder från 60-61 kan dock verka igenkännande från barndomen.
Sedan kom Instamatic 1963 vilken blev motsvarigheten till dagens mobilkamera.
MVH J O
Hälsningar Lena
"Scheiner" har jag aldrig hört. Är det en enhet för filmkänslighet?
Det finns en diafilm från Ferrania som har 19 Din = 64 ASA.
18 Din borde då vara 50 ASA.
Mvh Wolfgang
ASA var ett amerikanskt påfund som ännu var okänt då; misstänker att det var Kodaks kommande dominans som tvingade oss i Europa att använda denna fåniga, ickelogaritmiska skala...
(Tänk så enkelt, ett bländarsteg var alltid tre grader DIN, oberoende av var man var på skalan! Nu måste man fördubbla ASA(=ISO), vilket ju ger helt hysteriskt stora tal för de allt känsligare sensorerna. Men stora tal låter väl bra i annonserna...).
"The Scheinergrade (Sch.) system was devised by the German astronomer Julius Scheiner (1858–1913) in 1894 originally as a method of comparing the speeds of plates used for astronomical photography. Scheiner's system rated the speed of a plate by the least exposure to produce a visible darkening upon development. Speed was expressed in degrees Scheiner, originally ranging from 1° Sch. to 20° Sch., where an increment of 19° Sch. corresponded to a hundredfold increase in sensitivity, which meant that an increment of 3° Sch. came close to a doubling of sensitivity.[5][7]
100
19
3
=
2.06914...
≈
2
{\sqrt[{19}]{100}}^{3}=2.06914...\approx 2
The system was later extended to cover larger ranges and some of its practical shortcomings were addressed by the Austrian scientist Josef Maria Eder (1855–1944)[1] and Flemish-born botanist Walter Hecht [de] (1896–1960), (who, in 1919/1920, jointly developed their Eder–Hecht neutral wedge sensitometer measuring emulsion speeds in Eder–Hecht grades). Still, it remained difficult for manufacturers to reliably determine film speeds, often only by comparing with competing products,[1] so that an increasing number of modified semi-Scheiner-based systems started to spread, which no longer followed Scheiner's original procedures and thereby defeated the idea of comparability.[1][8]
Scheiner's system was eventually abandoned in Germany, when the standardized DIN system was introduced in 1934. In various forms, it continued to be in widespread use in other countries for some time.
Tommy S.
/B
Hasselblad - respekt. Du klarade det med några fina dokumentära motiv på ett snyggt sätt.
"Var nog lite intresserad redan" - Två år!!! Var du blyg eller vad. Jag var något snabbare i vändningen - vi blev "kærrester" samma år som vi träffades 1963 - förlovade oss 1965 och gifte sig 1967. Men jag ser nu , samtidigt som jag skriver att det också är några 2-årsintervaller då :-) Men jag väntade inte 2 år på att vi skulle "komme sammen", som det hette på danska på den tiden - i år är det 60-årsjubileum.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Annars har vi uppenbarligen många saker gemensamt.
Hälsningar, Bjarne
HaD/Gunte..