Veckans
Veckans (paus)fågel får bli en väcka.
Några nya besök till mossen har det inte blivit.
Vädret har varit grått och trist.
Igår verkade det OK och jag var så sugen på att åka men hade annat, som behövde göras.
Tog ändå kameran och gick ut på gården, där jag blev stående i valet och kvalet.
Ville så gärna men visste, att jag egentligen inte borde.
Medan jag övervägde möjligheterna gav jag småfåglarna mat.
En nötväcka tackade med en liten kvidevitt, hämtade några frön och flög upp i toppen på den knäckta björken, där han stoppade ner dem med stor frenesi.
Därpå satt den förnöjt en stund och nöt av den bleka marssolen, innan den flög iväg för nästa omgång.
Då hade jag bestämt mig för att vara förståndig och gick in igen.
Nu verkar det bli fortsatt grått......
Nötväckan är något av favorit (tillsammans med en massa andra, förstås). Rolig att fotografera, inte alltför rädd och bjuder ofta på trevliga poser.
Trevligt, att du tittade in och ännu trevligare, att du tog dig tid att skriva. Tack för det!
Eva
Bra att du påminde också, mina småfåglar där ute behöver också påfyllning av mat.
Fina bilder på din lilla fågel.
Tack för din kommentar, som gör mig glad!
eva
Ha det bra!
Eva
Heter den nötväcka eller.
Goa bilder är set.
/Gun-Inger
Det var några år sedan nu men jag hade köpt ett litet fat att lägga mat till fåglarna på.. Knappt hade jag hängt upp det förrän de första gästerna kom. Exakt vad det var för något kunde jag inte se. Det var några små, gråblå fåglar. Talgoxar eller blåmesar? Jag såg hur de flyttade sig upp och ner på trädet bredvid, för att sedan snabbt göra en dykning ner på fatet, ta ett solrosfrö och sticka iväg. Det dröjde några minuter och så var de tillbaka. Jag funderade över tiden de tog på sig för att äta ett frö. De var snabba som blixten men så småningom fick jag några bilder.
När jag tittade på fotona på datorn, såg jag omedelbart, att något inte stämde. För kort stjärt och för lång näbb! Och kroppen var dessutom för ”kompakt”.
Min vana trogen googlade jag och kom snart fram till, att mina nya vänner var Nötväckor. En helt ny bekantskap för mig. Jag kunde också läsa, att de är de enda fåglar, som kan klättra både upp och ner för en trädstam! Och att de tar maten med sig och gömmer t.ex. under barken på träd för senare bruk, vilket jag för övrigt fick tillfälle att studera, när en av dem tryckte ner solrosfrön i murgrönan vid fönsterblecket utanför mitt arbetsrum. Sedan dess har det blivit många observationer och ännu fler bilder på dem.
Tack för din kommentar och ha en skön kväll!
Eva
Det är så intressant studera fåglar.
Skator kommer varje dag vid halv två de kikar om vi har potatis till dem.
Kokta skall de vara. Morötter duger inte.
Ha bra fortsättning på kvällen.
Jag har hört föredrag av Bengt Olsson i kväll.
Gun-Inger
Dubbelt roligt, att kunna dela med mig av vad jag upptäckt!
Ha det gott!
Eva
gia
Eva
Nötväckan är kul att fota, den har så många olika poser.
Sedan är man ju lite impad av hur den kan komma ihåg var den gömt all mat, men det kanske den inte gör :-)
ing-marie
De lär hitta det mesta av det, dom de gömmer undan men det är säkert en del, som ligger kvar. Kanske hittas det av andra fåglar istället. Jag har sett blåmesar (eller var det talgoxar...?), som knatade uppför stammarna och plockade ut något ätbart under barken. Kan förstås ha varit insekter men beteendet påminde om nötväckans och jag undrade om de snappat upp, att det fanns skafferi att länsa för dessa nötväckewannabes.
Ha det bra!
Eva