Upplevelserik fotoresa
Vi åkte till Hornborgasjön.
De flesta tranorna hade dragit vidare men det var inte i första hand för deras skull vi åkt dit, så jag blev inte speciellt besviken.
Vi tog oss istället till Fågeludden, där jag tillbringade några timmar i ett av gömslena.
Inte så långt därifrån höll ett skäggdoppingpar på att förbereda sitt rede.
De byggde och bevakade sitt bygge.
Men framför allt är detta skrattmåsarnas område.
De gnabbades, bråkade, vänslades och parade sig.
Luften var fylld av ett öronbedövande myller av skrin och skrän och fladdrande vingar.
Jag fyllde minneskorten med måsbilder och mestadels ganska trista eller undermåliga doppingdito.
Laddade över dem på den medhavda laptopen och kunde konstatera, att dess uppladdning var nästan noll när jag var klar, varpå den inte gick att ladda upp igen.
Dagen därpå åkte vi till en göl, där jag fotograferade svarthakedopping i fjor.
Paret var tillbaka och jag blev lika blöt nu som då men fick betydligt bättre bilder.
Därefter åkte vi vidare till en liten sjö, som jag letade efter redan förra året men inte hittade då.
Ett par svarthakedoppingar spelade och parade sig helt nära.
Emellanåt dök en tredje dopping upp och ville vara med i leken. Men han (?) blev bryskt ivägkörd.
Jag frossade i fototillfällen, som aldrig tidigare.
Kameran tycktes också bli överhettad.
Med jämna mellanrum upplyste den mig om att den var 'upptagen' med annat.
Och detta givetvis när det 'hettade till' som mest.
Gissade, att det minneskort jag använde, var av det långsamma slaget.
På nytt fyllde jag kortet. Nu med bilder, som fick mig att jubla.
Porträtt och actionbilder på doppingarna.
Riktigt bra bilder, verkade det som!
Tillbaka till vårt logi inventerade jag mina medhavda minneskort och såg, att ett av dem inte var formaterat.
Lika bra att göra det på en gång, så jag inte skulle behöva göra det på plats när jag behövde det.
Efter formateringen skulle jag kolla, att det var tomt men det var det inte.
De gamla bilderna var kvar!
Så vad i helsicke hade jag då raderat?
Som ni nog kan gissa, hade jag tömt kortet, som innehöll de där bilderna, som jag trott på!
(Det finns plats för två kort.)
Jag fattade ingenting men när insikten kom, höll jag på att falla ihop.
Jag blev alldeles tom.
Kände mig lika formaterad som kortet.
Jag försökte intala mig, att kanske, kanske skulle bilderna gå att rädda...
Till slut bestämde vi oss för att ändra våra planer och köra tillbaks till sjön.
Jag tog några nya bilder av doppingarna.
Efter en stund dök det upp en man, som tycktes bekant.
Det var Jan Gustavsson. Vi pratade ganska länge. Jag berättade om min fadäs med minneskortet och han gjorde fullständigt klart för mig, att bilderna var BORTA. Forever.
När han gick, skulle jag ta de bilder, som var avsedda att något kompensera bortfallet.
Då kom nästa bakslag. Efter kort stund hängde sig kameran.
Ingen kontakt mellan kamerahus och objektiv....
Jag stängde av kameran och satte igång den igen. En exponering sedan var den död på nytt. Tog av objektivet och försökte torka av kontakterna med en putsduk. Samma resultat.
Så medan doppingarna spelade och bråkade så vattnet yrde, kunde jag ta en ynka bild åt gången.
Jag hade redan huvudvärk av missödet med kortet och av att ligga spänd i en ställning, som inte passar min skröpliga kropp.
Nu kändes det som om huvudet exploderade.
Jag orkade helt enkelt inte mer, så vi for vidare.
Körde till närmsta stad och köpte fler minneskort.
Som jag inte använde. För min lust och inspiration var obefintlig.
Vi återvände i alla fall till Hornborgasjön och skäggdoppingarna.
Men nu hade det anlänt några andra fåglar också.
Och som lite plåster på såren fick jag se svarthalsade doppingar, som jag aldrig sett förut.
De simmade runt och dök på ganska långt avstånd. Så småningom kom en av dem lite närmre men inte ens det kunde få mig på bättre humör.
Så vi beslöt oss för att åka hem.
På vägen stannade vi till vid Store Mosse. Men tämligen omgående hände något med vår gamla hund. Hon började halta och kunde inte stödja på ena frambenet. Vi satte henne i bilen och tog själva en kortare promenad innan vi fortsatte hem.
Det, som kunde ha varit en toppentur med trevliga möten, fina upplevelser och kanonbilder med hem, kändes bara som en veritabel flopp.
Några av de bilder jag fick med mig hem verkade väl visserligen vara OK men jag fortsatte att grina illa.
Jag ringde sonen för att få råd och han kom till undsättning för att försöka hjälpa mig att rädda bilderna på kortet och... visst gick det mesta att rädda!
Det vete katten om de var så bra som jag mindes men några av bilderna känns ändå ganska häftiga.
Och jag är glad som en speleman.
Nu återstår att gå genom alla bilderna och fler kommer i följande inlägg.
Summa summarum:
En händelserik resa med fantastiska upplevelser, trevliga möten och missöden, som lärde mig mycket....
Och som dessutom gav en bunt trevliga bilder.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Barn
- Intresse - Macro
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
Arkiv
Kategorier
- Bildjournalistik
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Barn
- Intresse - Bilddagbok
- Intresse - Bröllop
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Sport / Motorsport
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Makro
Men det fixade sig. Nästan alla bilder hittades och de flesta är OK, såvitt jag kan se. Vet inte om de förlorat något i kvalitet men jag är glad över att det gick så bra.
Tack för dina rader!
Eva
Hoppas hunden repar sig!
Men visst fick du många fina bilder och tur i oturen att det gick att rädda!
Med vänlig hälsning, Kenneth
Hunden verkar OK och bilderna likaså. Roligt, att du gillade de jag visar här. Fler kommer.
Tack för din kommentar!
Eva
Men de bilder du visar här är alldeles lysande bra. Full fart på de fåglarna och så har de ett ytterst charmerande utseende också.
Jag såg, att det ingick ett program på en av de nya minneskort, som vi köpte och laddade upp det.
Eftersom du varit med om det förut antar jag, att du vet, att man också kan rädda 'gamla' bilder. När sonen kom, testade jag med ett formaterat kort, som han hade med sig. Tog några bilder och så körde vi programmet. Ut kom inte bara mina nytagna bilder utan också bilder, som han tagit på resor åtskilliga år tillbaka..... Kortet var alltså både formaterat och överskrivet flera gånger.
Svarthakdoppingarna är nästan otroligt charmerande i både utseende och beteende. Fler bilder av dem kommer i ett eget inlägg, när jag hunnit gå genom bilderna lite bättre.
Ha det bra och tack för dina rader!
Eva
PS Jag skulle vara jättestolt om jag tagit bilderna du visar här...../DS
Ha det gott!
Eva
Hälsningar Lena
Jag blev oerhört lättad över att det gick att plocka fram bilderna. Ni hade möjligen finare ljus men det var en väldig aktivitet på doppingarna när jag var där.
Det var roligt, att få se svarthalsade dopingar men eg. var de inte alls lika upphetsande att beskåda som svarthakedoppingarna. Framför var de ganska tråkiga jämfört med den show, som de svarthakade bjöd på.
Ha det bra!
Eva
Bilder med stark karaktär, speciellt den första. Du har stil i ditt foto.
Ha det bra
Bob
Ha det bra ni ock!
Eva.
Det gläder mig, att du gillar bilderna och låter mig veta. Tack för kommentaren!
Med vänlig hälsning
Eva
Det blir nog en hel del svordomar inom dessa kretsar. Det är mycket som kan gå fel. Men är det egentligen hela världen ? Visst grämer man sig och det är väl typiskt att det händer missöden oftast vid "speciella" tillfällen.
Men du visar i alla fall upp ett helt gäng sköna bilder här !
Hoppas vovven blev återställd.
ing-marie
Roligt, att du gillar det jag visar här. Mer kommer.
Hunden är bättre men trampar fortfarande inte riktigt på ena benet.
Ha det bra!
Eva
Ha det gott du också!
Eva
Hoppas hunden är frisk.
Det där med minneskorten har jag också gjort. Raderade det med mest bilder på från en fotoresa till en fin ö.
En hel kväll och morgon gick förlorad.
Du fick fina bilder med dig hem, vad glad över dom.
Man ska inte gråta över spilld mjölk, sa alltid min pappa.
Men visst förstår jag hur du känner dig
// Marianne
Nu gick det ju, att rädda bilderna, vilket gjorde mig överlycklig. Som jag skrev till Margareta, kan det gå att 'återskapa' bilder på ett kort, som både är formaterat och överskrivet, även om rekommendationen att lägga undan kortet och inte skriva över det nog bör följas. Men om olyckan varit framme, så finns ändå hopp..
Hunden verkar OK. Hon trampade förmodligen fel och ådrog sig en sträckning. Men hon börjar bli till åren och vi är rädda om henne
Ha det bra!
Eva
Ha det gott!
Eva
Har den blivit bättre eller.
Det är underligt det där med minneskort men jag hade ett som de plockade fram allt på.
Nu till dina bilder som du helt klart är mycket nöjd med annars är det skamligt.
Vilken fin tur ni gjorde.
Jag har aldrig varit där.
Sov gott
Gun-Inger
Jag har aldrig råkat formatera fel kort idigare men så är jag normalt en försiktig general, som alltid brukar dubbelkolla innan jag kastar bort något. Det här gav mig också lite hopp om att försöka rädda de bilder, som ligger på en kraschad hårddisk...
Jag är väldigt nöjd både med att bilderna gick att rädda och också med bilderna i sig. Även om de givetvis kunde ha varit bättre..... :)
Vi har aldrig åkt någonstans tidigare mer än över dagen, eftersom vår trädgård inte tillät det. Nu har vi börjat se oss omkring och inser hur oändligt mycket fint det finns att se i vårt sköna land. Vi har 'fastnat' i trakterna runt Vänern och Vättern, som jag aldrig tidigare besökt.
Ha en skön Valborg och första maj!
Eva