Midsommarvaka

Det passade osedvanligt bra för sonen med familj, att tillbringa midsommarafton hos oss det här året.

Bara ett hundratal meter hemifrån går svärdotterns hästar.

I pauserna mellan sill och jordgubbar kollades mobilen och via webkamera kunde vi följa hennes högdräktiga sto.

Hon förutsade, att nedkomsten var nära förestående och hon kan sina saker.

Bilden ovan, som fanns med i förra inlägget går händelserna i förväg, så låt oss gå tillbaka i tiden.

Efter kaffet promenerade vi bort till stallet.

Stoet var lugnt och efter några timmar gick vi hem igen.

Svärdottern åkte hem med sin familj och fortsatte vakandet hemifrån och jag väntade hemma.

Det dröjde inte lång stund innan mobilen larmade: Det är dags.

Jag hoppade i varmare kläder och gick dit.

Bra för att se en mörk skugga i halmen intill stoet.....

Jag kom för sent!

Men istället fick jag följa fölets vinglande första försök att resa sig på de rangliga benen.

och hennes sökande efter mat.

Det var tämligen skumt (=mörkt) trots en strålkastare i taket.

ISOt drogs upp till 25 000, bländaren var maximalt öppen men slutartiderna ändå evighetslånga och autofokus fungerade inte.

Bilderna blev därefter.

Några hyfsade men de flesta oskarpa.

Men många av dem med en känsla, som speglar det fantastiska som utspelades.

Här är en salig blandning av dem.

Framåt småtimmarna var eftervärkarna över och moderkakan släppt.

Stoet togs om hand och torkades, varpå alla inblandade fick vila ut.

Midsommardagen bjöd på någorlunda fint väder och därmed kunde mamma och barn släppas ut i hagen till resten av flocken.

De andra hästarna kom nyfiket framrusande men Mamma Sto tog sin telning och travade iväg.

Inom några minuter rådde åter Lugn i hagen.

Jag är mäkta imponerad.

Från nyfödd och fullständigt hjälplös till en individ, som inom mindre än ett dygn kan galoppera iväg med sin mamma och smälta in i  flocken.

Jag gillar hästar.....

Och jag gillar associationen till de vilda djuren.

2015-06-22 22:08   Ingemar Svensson

Något sådant här har jag aldrig upplevt. Det måste ha varit både intressant och spännande på samma gång. Dessutom 'slitet' med ISO, bländare och vinklar & vrår för att få till några bilder:) Några av bilderna blev bra ändå tycker jag. Tänk vilken förvandling inom ett dygn. Kul med de avslutande bilderna ute i hagen.

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-06-22 22:36

Definitivt inte vardagsmat för mig heller, även om jag är omgiven av hästar. Blev först väldigt besviken över bildkvaliten men efter hand inser jag, att jag mest gillar de bilderna, som eg. är 'misslyckade'. En häftig upplevelse var det helt klart!
Eva

Svara

Ingemar Svensson 2015-06-22 22:42

Eva, det finns stunder då kvalitén på en bild är underordnat något annat.

Svara

2015-06-22 22:43   tomazon

Vilken underbar berättelse! Du har upplevt något unikt!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-06-23 12:28

Varje liv som föds är ett mirakel och varje födelse är säkert också unik. Detta till trots är fölning, kalvning osv närmast vardagsmat för många men ändå lika fascinerande för oss andra, som inte är delaktiga.
Tack för din kommentar!
Eva

Svara

2015-06-22 23:28   Bob Bovin

Hej,
En mycket finstämt mirakel, som händer varje sekund.
Du är en ovanligt skicklig skildrare av livet.
Fölet är verkligen starkt utvecklat jämfört med människobarnet.
Vilken upplevelse för din sondotter, att se livets under så direkt.
Ha det bra
Bob

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-06-23 12:33

Jag tackar för ännu en fin kommnetar från dig. Jämförelsen mellan det nyfödda fölet och det knappt 4 månaders människobarnet, som låg hjälplös i sin insats utanför stallet var slående. Desto större likhet med de vilda djur, som måste kunna undkomma en fara genom att snabbt förflytta sig, även om de nyss fått ungar.
De två barnbarnen kommer att lotsas genom Livet och dess mysterier med både klokhet och känsla.
Ha en skön vecka!
Eva

Svara

2015-06-23 09:55   Marianne Bengtsson Rosander

O, så fint och ömt du skildrat det lilla fölets första stund på jorden.
Jag älskar hästar.
Har haft egen och mina barn har fortfarande häst
Marianne

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-06-23 12:34

Tack Marianne! Jag är defitivt ingen hästmänniska men jag tycker om hästar. Den trakt jag bor i består numera till stor del av hästgårdar och de flesta jag känner har (eller har haft) häst. Någon fölning har jag ännu inte upplevt i verkligheten men det lär nog komma fler tillfällen.
Ha det bra!
Eva

Svara

2015-06-23 10:21   Khalad

Vackra bilder av något mycket fint. Också lätt att fundera över att naturen sköter allt så lättvindigt, nej lättvindigt är fel ord men smidigt och utan stora åthävor. Lycka till!/ Björn T

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-06-23 12:36

Naturen är (vanligtvis) vis. Troligen finns ett mänskligt finger med i urvalet men dessa hästar tycks vara utrustade med de bästa förusättningar, att själva klara både fölning och hanterande av sin avkomma. Det lugna stoets omhändertagande var lika fascinerande att studera som allt det andra. Jag måste förstås imflika min beundran för svärdottern i hennes kloka synpunkter och handhavande av både sina djur och sina barn.
Jag känner mig mycket trygg i detta.
Eva

Svara

2015-06-23 19:10   Ewa Kirjavainen

Wow, härliga bilder! Måste vara en speciell känsla att få vara med.
Ha det gott!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-06-23 21:11

Ja, det var riktigt spännande och väldigt roligt att få vara med. Roligt, att höra att du uppskattade bilderna och lät mig veta. Tack för det!
Ha det bra du också!
Eva

Svara

2015-07-25 23:33   Gun-Inger Arvidsson

Så många känslor du beskriver här både hästens, fölets och din egen.
Jag tycker så mycket om hästar men har stor respekt för dem.
Vilken go liten parvel till barnbarn du har tillika.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-07-26 20:57

Jag tycker också mycket om hästar men delar också din respekt för dem. Barnet är en gudagåva.
Eva

Svara