Jordugglorna igen
Jag återvände till mossen.
Jordugglorna var kvar.
Det blev flera turer.
Och många bilder....
Jag försökte hitta kvällar, när det verkade finnas förutsättning för fina solnedgångar.
Både för det fina ljusets och färgernas skull men också helt enkelt för att ljuset inte skulle räcka till om det var mulet.
Färgerna blev inte så fina som den första kvällen.
En kväll försvann solen just när ugglorna kom.
En annan kom de inte förrän det redan var för mörkt.
En tredje kväll flög de hela tiden allt för långt bort från mig.
Jag försökte variera min strategi och hitta den bästa positionen, vilken givetvis skiftade hela tiden.
Ugglorna var allt för ofta 'där borta', där man 'skulle ha stått'.
Men det fanns annat än ugglor på mossen.
Medan jag väntade upptäckte jag en kväll några tranor borta i det höga gräset.
Jag har redan nämnt de blå kärrhökarna, som delade bord med ugglorna.
En kväll syntes en räv komma i diskussion med en uggla och en blå kärrhök om rätten att jaga på platsen.
Och strax före skymningen svävade ugglorna fram över mossen i sin jakt på mat.
Bilderna blev successivt lite bättre.
Om än inte riktigt bra.
Jag är fortfarande inte riktigt nöjd.
Men betydligt mindre missnöjd.
Så jag fortsätter!
Ja, jag vet, att det blev många bilder.
Alldeles för många för ett blogginlägg.
Men det blev många bilder...
Och snart har de drunknat i mitt bildarkiv.
Eller ännu värre:
Försvunnit i något av det, som jag fasar för.
Härliga, tycker jag.
Jag måste nog ut och spana på ugglor
Marianne
Ser verkligen fram mot att få se din tolkning av ugglor.
Ha det gott!
Eva
Ha det bra!
Eva
De är så tuffa dessa ugglor det ser ut som de seglat rakt in i en vägg.
Som jag skrev tidigare kikade jag på alla ugglor som finns. Denna är nog
den mest ovanliga och tuffaste av dem alla.
Du måste vara nöjd annars känns det inte bra inom dig. Jag förstår verkligen inte
varför du inte skulle vara det? Jag som är mer än nöjd få se dina bilder de är
en upplevelse för mig.
Blev räven attackerad av fåglarna de brukar kunna flyga lågt och skrämma dessa.
Jag tycker mycket om räven mest för den är så listig. Min Jonen påstår jag har en
bakom varje öra hi hi.
Nu måste du har en stor ugglekram
sov gott
Gun-Inger
Visst är de härliga men jag gillar ugglor i största allmänhet. Den största fördelen med dessa är, att de flyger medan det fortfarande är ljust. Vi har kattugglor i trädgården men de sitter bara och slumrar på dagen och när de börjar röra sig, är de både skygga och omöjliga (för mig i alla fall), att fånga i skumrasket. Har dock en serie bilder på ungar, som är rätt trevliga. Tyvärr blev det nog inga ungar i fjor eller så upptäckte vi dem helt enkelt inte men nu hoppas vi, att vi ska få se de charmiga trollen i år.
Vi pratade tidigare om tendensen att bli fanatisk. Min lust att utvecklas och hela tiden försöka åstadkomma något, som är lite bättre, driver mig och uppfattas nog av somliga som överdrivet eller som uttryck för allmän gnällighet. Men jag vill alltid försöka göra det jag gör så bra jag kan, oavsett vad det gäller. Ständigt missnöjd eller ständigt sugen? För att se det positivt tycker jag, att det är spännande, att se vad som finns bakom kröken. Hur bra kan det bli? Men jag tror, att jag kommer att inse när min gräns är nådd och acceptera det. När det gäller fågelfotograferande är jag novis och det är det svåraste jag försökt mig på. Alla är vi barn i början och jag ser ingen anledning att tro, att mina alster inte kan bli bättre, för det inser nog de flesta, att de kan och det är en utmaning jag inte kan motstå! Kanske är jag något av tävlingsmänniska, även om jag bara utmanar mig själv.
Det var längesedan jag såg en räv. Tidigare fanns de i skogen i min närhet men troligen tog rävskabben (och möjligen jägarna) deras liv. Den här räven kom smygande och vips var fåglarna där. Det verkade, som om de körde bort räven, som lommade iväg medan ugglorna och höken fortsatte sitt jagande.
Ugglekram tillbaka!
Eva
Vara det duktiga barnet då
Är det som du beskriver.
Ha det gott i veckan
Gia
Ha det bra!
Eva
Bra naturbilder brukar kräva tålamod. Rätt ljus är ett krav, och några här har det. Flykt rakt emot dig ger dramatik.
Bra plåtat, fortsätt
Bob
Jag fortsätter att tacka för dina uppmuntrande ord. Ljuset är en förutsättning, som man inte kan styra över men där kan tålamodet och envisheten kanske kompensera. Rakt framifånbilderna är effektfulla men svåra, att få till. Missar ofta skärpan där. Men det kanske kommer.
Ha det bra!
Eva
För mig är det här med mossar och fåglar en helt annan värld än jag är van vid, och någonsin brytt mig om...men jag kan mer och mer fascineras av den...och absolut genom dina bilder!
Och det är nog lite som att gatufota; det kräver tålamod och ibland kan man fånga, ibland inte...
Trevlig söndag!
'Fåglandet' är tämligen nytt för mig också. Roligt om jag kan inspirera. Kanske hittar du också fascinationen så småningom. Svårt men vansinnigt roligt. Och (i allmänhet) njutbart under tiden.
Tack för din kommentar!
Ha en skön vecka!
eva
Ha det bra!
Eva
Tycker du har många fina bilder här - den sista och nummer 3 från slutet tycker jag särskilt mycket om.
Ser fram emot fler bilder!
Katarina
Roligt, att bilderna gillas. De två du nämner ingår i en serie, som jag är mest nöjd med och som är bland de senast tagna. Det ger blodad tand och jag kommer att fortsätta. Blir bilderna bra, kanske de hamnar på bloggen.
Ha det gott!
Eva
Hälsn!
Ha det gott!
Eva
Ha det riktigt bra!
Eva
Tycker inte det var för många bilder och vilken upplevelse det måste ha varit att möta allt detta. :)
/Lena
Tack för din fina kommentar!
Med vänlig hälsning
Eva
Ha en skön vecka!
Eva
du bad om kritik på någon här oxå då
du säger att du har problem med skärpan
svårt att vara konstruktiv då jag inte har nå
veto om vilken utrustning du andvänder och
framförallt hade jag velat se exif, för bilderna
några är bra och några är dåliga,en del ser
ut att vara väldigt hårt beskurna vilket tar på kvaliten
dock tycker jag den jag kommentera i poolen är riktigt fin
om du vill kan du maila
/micke
Först stort tack för att du öppet säger, att bilderna kunde ha varit mycket bättre. En stor del av förklaringen ligger nog i att de är för hårt beskurna men jag tror inte att det är hela sanningen. Att komma nära är både önskvärt och nödvändigt men inte desto mindre svårt om man inte sitter i gömsle med åtel, vilket oftast inte låter sig göras. Det är väl inte alltid förhållandena är optimala men nog vill jag, att det ska bli godkänt ändå. Så hur göra? Jag mailar!
Tack för att du tog dig tid och var ärlig i din bedömning!
Med vänlig hälsning
Eva
Med vänlig hälsning, Christian
Med vänlig hälsning
Eva
Med vänlig hälsning
Eva