Brudnäbben

Efter de senaste dagarnas tunga inlägg och upplevelser kommer här några idylliska men äkta bilder.

Det var kombinerat bröllop och barndop i kyrkan på andra sidan bygatan.

Närmre kan det inte bli.

Inte heller släktmässigt.

Äldste sonen gifte sig med sin älskade och deras son, mitt yngsta barnbarn, skulle döpas.

Kameran gick förstås varm.

Eftersom det fanns en vidtalad fotograf på plats, som skulle dokumentera dagen,  kunde jag fokusera på det jag själv ville ha som minnesbilder.

Och ta ut svängarna som jag ville.

Det blev många bilder på dagens lilla brudnäbb och tillika storasyster till dopbarnet.

Så med henne som gemensam nämnare är här några foton ur familjealbumet.

Så fick vi lära oss, att titta på fotografen och säga KACKERLACKA!

Höjdarklipp

Predatorer och hot

Några bilder och iakttagelser från gårdagen.

Fixade lite i trädgården när vi hörde skator och trastar kraxa våldsamt.

Någon kände sig uppenbarligen hotad.

Vi skyndade till platsen och tyckte oss se en liten uggla högt uppe i en gammal kastanj.

Hämtade raskt kameran och kunde konstatera, att det var en av de vuxna fåglarna.

Några ungar har vi inte sett i år.

På väg in igen hördes gälla skrin från andra sidan häcken.

Två glador bråkade om ett byte och jag hann precis få upp kameran igen innan de drog vidare.

Några timmar senare tog jag mig bort till dammarna.

Hundratals ällingar simmade omkring.

Jag slog mig ner och väntade på rätt ljus och motiv.

Svalorna jagade över vattenytan.

En häger kom flygande och satte sig i ett träd.

Timmarna gick och jag hoppades, att den skulle komma ner i skymningen.

Det gjorde den.

Jag hoppades, att den skulle komma fram till vattnet men det gjorde den däremot inte.

Den smög omkring och hukade i den höga vegetationen vid stranden.

Då och då kunde jag skymta den.

Ällingarna simmade precis framför.

Jag funderade över om hägern lurade på dem.

Gräs- och gravänder kom och flög.

När solen gått, ner gav jag mig hemåt.

På min väg mötte jag en jägare.

Han berättade, att han sköt predatorer, som hotar de utsatta fåglarna.

Så skönt!
Då kan de simma lugnt.

Tills det slutliga hotet kommer .....

Skärfläcka

För många år sedan såg jag en bild på en skärfläcka.

En vacker bild på en vacker fågel, som jag då ännu inte kände.

Jag vårdade minnet av denna bild och önskade innerligt, att jag någon gång skulle få se denna fantastiskt vackra fågel och kanske också själv fotografera den.

Så fick jag se den.  

Och fick också möjlighet att fotografera den.

Men den där första bilden satt fastetsad i minnet .

Ingen av mina bilder kom i närheten av den.

Så jag fortsatte och fortsätter fortfarande, att försöka få till Bilden med den där känslan, så som jag minns den.

En bild, som faktiskt inte existerar i verkligheten, för jag har sett den igen.

Och fast den inte var, som jag mindes den

fungerar den som en målbild för mig, även om den är ouppnåelig.

Hittills har jag inte kommit nära men under tiden har jag fått ta del av så många fantastiska upplevelser, att 'Bilden' bleknar.

Nu var det dags igen, att försöka hitta 'målbilden'.

Skärfläckorna har fått ungar och det är mycket, som distraherar i sökandet efter den där 'Bilden'.

Ungarna i sig

och

föräldrarnas omhändertagande av dem.

Den här mamman tycks ha 'adopterat' ett antal ungar och har nu svårt att hysa alla under sina vingar.

Skärfläckorna må se ytterligt spröda och sköra ut men när det gäller att skydda ungarna visar de, att de är precis så tuffa som behövs.

Vare sig det gäller en rödbena, gräs- eller gravänder markerar de tydligt, att de inte accepterar att någon kommer nära deras ungar.

Den mindre rödbenan girade skickligt undan och landade en bit bort, där den skakade av sig obehaget.

Inte ens när en  häger gled förbi tvekade de att visa, att de inte ansåg den vara önskvärd.

Hägern är avvisad och uppdraget slutfört.

Gravänderna var lite svårare att bli av med men de återkommer jag till.

Ingen vanlig sällskapsdans

Tiden räcker så här års inte till för det fotograferande, som det bjuds så många möjligheter till.

Den räcker ännu mindre till att ordentligt granska det, som jag ändå stjäler mig tid till att fotografera.

Tyvärr, ännu mindre till att göra ordentliga blogginlägg, baserat på de bilder jag tagit.

Här en bild från skärfläckornas barnkammare, där ingen annan tycks vara välkommen...

Hoppas hinna utveckla temat.