Hemmakväll

Äntligen en kväll med solchanser.

Jag hade fotoabstinens efter att ha tillbringat alltför många timmar framför datorn med bilderna från Norgeresan och gick ut i trädgården.

Jag hittade 'bara' en liten gransångare (tror jag), som genast flög iväg, när jag kom med kameran.

Trots, att jag bjudit hem en av sönerna på middag, gav jag mig iväg.

Det första jag såg när jag kom fram var en grönbena, som skyndade iväg med långa steg.

Jag hörde andra vadare men lyckades inte identifiera dem.

Sedan fick  jag syn på en häger.

Lite långt bort, så jag vek ihop mig och kröp försiktigt närmre.

När jag kommit fram till en liten kulle och försiktigt reste mig upp igen, var hägern givetvis borta.

Jag fortsatte och på min väg skrämde jag upp ett rådjur.

När jag kom fram till det ställe, där  jag tänkt slå mig ner, visade det sig, att det vuxit igen ordentligt sedan jag var där senast.

Jag la ifrån mig stativ och ryggsäck, för att se hur det såg ut längre fram.

En havsörn kom rakt mot mig men såg mig och ändrade riktning innan jag fått upp kameran.

Därpå kom en häger rakt över mig och flög upp i ett träd.

Tyvärr behagade han sätta sig så, att huvudet doldes av en gren men ljuset var i alla fall fint...

Nåja, den kanske skulle kunna flyga ner till vattnet så småningom....

Jag satte mig ner och väntade.

Gräsänder och sothönor hördes men från min position kunde jag inte se dem.

En brun kärrhök svepte förbi.

Roligt, för det var det längesedan jag såg.

Kikade lite efter fler rådjur eller hjortar.

 Och efter en stund kunde jag ana, att något rörde sig i det höga gräset.

En dovhjortshind

och i hennes släptåg ytterligare två hindar och några kid.

Fast jag var ganska långt från dem, höll jag andan och njöt.

Så verkade den ena hinden lukta eller höra något.

Stannade, lyfte på huvudet, vädrade och spelade med öronen.

De andra hindarna anslöt, medan kiden var som uppslukade av vegetationen.

Jag undrade om det var mig, som de hade fått nys på men de stod hela tiden med baken mot mig, så jag tror, att det var något annat, som oroade dem.

De verkade i alla fall tycka, att det var var säkrast att dra sig in i skogen igen.

När jag tittade upp mot hägern, var den borta.

Jag gick tillbaka till det ställe där jag trodde, att jag släppt mina saker men kunde inte hitta dem.

Det hade börjat bli skymma och jag kände mig irriterad över att jag bara lagt ifrån mig ryggsäcken med mer kamerautrustning så vårdslöst.

Till sist hittade jag den och kunde andas ut.

När jag tagit på mig ryggan och svept upp stativet (som jag inte använt) på axeln, såg jag hägern närma sig trädet igen.

Men då var det defininitivt dags att åka hem till middagen, som ändå nästan blev 'nattamad'.

De flesta bilderna blev kanske inte så lyckade men jag lovar, att jag ändå tyckte, att det var en osedvanligt härlig kväll.

Och fast jag har en lång lista på platser jag vill besöka, så känner jag, att det finns så mycket fint 'hemmavid' att jag eg. inte behöver åka så långt, för få fina naturupplevelser.

2015-07-31 21:52   Mashavet

Första fotot tycker jag är en riktig fullträff!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-08-16 12:14

Ursäkta mitt sena svar men så roligt, att läsa att du gillade bilden på den förmodade gransångaren. Det gläder mig!
Tack för din kommentar!
Eva

Svara

2015-07-31 22:23   Khalad

Tillbaka i fågelvärlden igen, du måste ha otroligt fina omgivningar som hittar detta på en kväll. Hälften av fåglarna har jag aldrig sett över huvud taget! Inser att det i första hand beror på att jag inte "ser" vad som finns runt om mig eftersom jag inte vet vad jag kan se. Som vanligt gillar jag dom lite otydliga eller med mkt miljö bäst, den här gången med ett tydligt undantag, första bilden. Tycker om att den är tagen underifrån och vingarna ser nästan genomskinliga ut. Både vingar och stjärt är också så vackert utbredda.
Första bilden på grönbenan ger så mycket av miljön och det stora klivet med benet i flykten.
Likaså några av rådjursbilderna. Fantastisk kväll förstår, hoppas maten smakade gott och sonen var kvar!/ Björn T

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-08-16 12:23

Svaret har dröjt men jag tackar för din kommentar och hoppas, att du har överseende med att jag prioriterat bort datatiden. Min närmiljö är väldigt fin och det trots, att jag bor i en trakt, som kanske inte i första hand förknippas med så mycket natur. Även om det fanns mycket mer vilt för några decennier sedan, ser jag oftast klövvilt i någon form när jag går ut på kvällarna. Att se och känna igen fåglarna, gör jag numera tack vare kamerans hjälp. Tidigare kunde jag kanske se, att det var en rovfågel men knappast vilken och alla småfåglar såg likadana ut för mig. Det känns om ett litet under, att upptäcka denna värld om än sent i livet.
Bildmässigt är kanske många av de bilder jag tar av fåglar ofta inte riktigt vad jag eg skulle vilja men de fyller funktionen av att lära mig både mer om fåglarna och förbättra tekniken. Det räcker i och för sig långt men just nu längtar jag vansinnigt efter att släppa loss ....
Både sonen och maten väntade och jag var väldigt nöjd med och tacksam över min kväll.
Eva

Svara

2015-07-31 22:46   ehrsa

Fina bilder, och nog räcker detta och blir över, vad gäller upplevelser! Visst längtar man bort till nya fantastiska naturområden, men man får inte glömma vardagsnaturen hemmavid, den är ofta väldigt bra och lätt att ta sig till!
Hälsn!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-08-16 12:25

Om jag skulle välja, skulle jag helt klart prioritera vardagsnaturen. Den kan vara lätt att förbise men jag värderar den mycket högt.
Ett sent tack för din kommentar!
Eva

Svara

2015-08-01 08:19   Bob Bovin

Hej,
Man undrar lite varför det händer så mycket i naturen när du är ute. Varför har du en egen ton i bilderna?
Det är nog din personlighet som gör bra bilder.
Ha en fin solig helg
Bob

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-08-16 12:31

Tack Bob!
Det händer mycket i naturen, oavsett om jag är där eller ej men det är roligt, att kunna visa, att det finns natur även i vår landsända.....
Det där med 'egen ton' har jag svårt att bedöma eller kommentera men det gör mig väldigt glad att höra.
Jag har haft några fina veckor, delvis utan dator och hoppas, att du ursäktar mitt sena svar på en kommentar, som precis som vanligt gör mig väldigt glad.
Jag önskar er en skön fortsatt sensommar!
Eva

Svara