Hägern
När jag sist gick ut att vandra
mötte jag bland många andra
först en herre stolt och tvär.
Han agerade så här:
"Det var väldigt vad du glor.
Har du aldrig sett en häger förr?"
"Jodå. Men jag skulle vilja ta några bilder på dig, om du inte misstycker."
"På mig?
Varför då?"
"För att du är så vacker."
"Vacker? Jag? Lika vacker som en mulen novembergorgon. En grådaskig raggig figur, som mest liknar en gammal raggsocka.
Dessutom blir jag aldrig bra på bild."
"Nu är du dum.
Du ÄR vacker."
"Va?
Nu blir jag generad."
"Tidlöst skön. Elegant. Personlig."
"Löjligt!
Det tror jag nog inte riktigt på.
Du bara smickrar mig för att få som du vill."
"Verkligen inte.
Du är som en punkare och primadonna på samma gång.
Dessutom är du en fantastisk modell."
"Äsch, nu driver du med mig."
"Nej, du är strålande!
Men tyvärr börjar ljuset bli alltför skarpt och gör dig nog inte rättvisa.
Är det OK om jag kommer tillbaka en annan dag?"
"Det är helt OK. Trevligt att råkas."
Bakgrunden till bildserien är som följer.
Jag hade skjutsat maken till jobbet en tidig vårmorgon. På vägen passerade vi ett litet vattendrag, där jag tidigare sett häger, så jag stannade till på tillbakavägen för att se om jag skulle kunna hitta den och kanske få några bilder i det tidiga morgonljuset.
Jag fann hägern på ungefär samma ställe, som jag tidigare sett den. Kröp ihop och smög långsamt fram mot den. Intog position inne i ett litet buskage en bit bort från hägern, som naturligtvis hade full koll på mig. Tog några bilder och reagerade på 'slipsen'.
Jag funderade över om detta bara var en ovanlig teckning på densamma eller om fågeln möjligen använde halskråset till att signalera till mig, att den tyckte, att jag var väl närgången.
Som om den sa: Du, kom inte närmre. Vi är faktiskt två!
Så hängde vi där några timmar medan jag väntade på att solen skulle stiga så högt, att den skulle lysa längs vattnet och rakt på hägern, som hela tiden hade ett öga på mig. Det var ruskigt obekvämt och när hägern sackade ihop, passade jag på att slappna av för ett ögonblick, varvid jag missade morgonens event.
För hägern hade inte slappnat av.
Med fisken i näbben blängde den lite på mig, som om den ville påpeka det ofina i mitt närgångna intresse, varpå den spatserade iväg för att åtminstone få äta sin frukost i fred.
Jag kunde se den mellan buskarna en bit bort, just när solens strålar passerade längs bäcken.
Kort därefter flög den iväg och jag fick ännu en av alla dessa flyktbilder och antog, att tillfället var borta för den här gången.
Eftersom jag aldrig riktigt kollat av området, passade jag på att följa stranden en bit. På min väg såg jag en skugga över mig. Det var hägern som återvände.
Den slog sig ner i en trädtopp bara en kort bit bort. Tyvärr var det en massa vegetation mellan mig och hägern, så jag frågade lite försiktigt, om han inte skulle kunna tänka sig att flytta sig bara en liten, liten bit åt endera hållet. Det var upptakten till det samtal, som sedan utspann sig.
Resten är historia.
Eva
Ett arbete att beundra. En fin berättelse hur.
Närheten är fint hållen.
Vilken brännvidd använde du?
Ha det bra
Bob
Ha det bar ni ock!
Eva
Jättefina bilder. Är riktigt avundsjuk..
Roligt, att du tyckte om mina bilder. Tackar!
Jag har under flera år försökt fotografera häger med varierande rsultat. Min erfarenhet är densamma som din. Det är skygga fåglar, som oftast upptäcker mig innan jag ens sett dem och glider undan. Någon gång har jag lyckats vänta ut dem men det kräver tålamod. Den här var ovanligt ´samarbetvillig´ och, som du skriver, säkert tämligen van vid människor (bilderna är tagna vid gränsen till Malmö) om än inte helt orädd. Vid tidigare besök på platsen har den flugit iväg redan när jag närmat mig. Nu kom jag strax före soluppgången och halvlåg sedan i flera timmar inne i en buske för att kunna ta de tidsmässigt första bilderna och lämnade inte platsen förrän hägern flugit iväg. Vid de andra bilderna stod jag redan inne i ett högvuxet, risigt parti när jag såg skuggan. Jag lyckades lirka ut objektivet, så det blev en fri vinkel. Även där stod jag sedan stilla i flera timmar. Vågade inte ens kolla om bilderna blev OK. Det enda jag rörde var tummen och pekfingret. Hägern var givetvis fullt medveten om min närvaro men när jag i inlägget skrev, att den tittade på mig menade jag, att den tittade åt mitt håll. Hur mycker den såg av mig vet jag inte men den tyckte uppenbarligen inte, att jag utgjorde något hot. Vill också understryka, att jag inte var riktigt nära. Inte mycket närmre än jag varit andra hägrar vid flera andra tillfällen. Har också fotograferat ´halvtama´ hägrar i en park i Köpenhamn men det är en helt annan historia och helt andra bilder.
Tack för din kommentar!
Eva
Såg inte ditt svar förrän idag. Tack också för förklaringen. Det var alltså en arbetsseger. Det är kanske det som allt djurfotografering går ut på, tålamod och en plan. Första steget är att hitta var de brukar befinna sig.
Det är avklarat. Jag vet att en gråhäger brukar hålla till i Björlanda KIle. Fast det är en skygg rackare som flyr redan när jag befinner mig i viken före. Jag vet i vilket område hen mest verkar hålla till. Att smyga fram på våran kust är inte mycket nytta. Det är bara berg och ljung.
Så i bästa fall kan jag gömma mig i någon rönnbärsbuske.
Vår mest kände fågelfotograf Brutus Östling brukar ju alltid hävda att det gäller att mata fågeln med något gott så kan man också få bra bilder som betalning.
Har du själv provat? Vad äter en häger och vad skulle få den att återvända så snabbt som möjligt om den blev skrämd i första skedet?
De halvtama hägrarna i Danmark, som jag nämnde i en bisats, lär bli matade av en man med sill och samma gäller för hägrarna vid Råstasjön i Stockholm under vintern. Men de fåglarna är redan vana vid människor. Att bygga upp ett förtroende på kort sikt tror jag inte på.
Jag förstår, att det är svårt att smyga om det inte fins något att gömma sig bakom. Det är svårt även om det finns buskar. Mitt enda tips är, att ta dig ut till platsen i arla morgonstund, dvs före soluppgång. Om du har ett ställe, där du brukar se den är sannolikheten stor, att den kommer att dyka upp där. Hägern lär inte tillbringa natten vid strandkanten, där du sett den utan sitter säkert i ett träd någonstans. Om du kommer tidigt och döljer dig så gott du kan med hjälp av ett bärbart gömsle, kamoduk eller -nät, finns du redan på plats när den kommer. Sedan är det bara att vänta! Vilket tyvärr inte alltid ger utdelning. Hägern kan ha valt en annan plats den dag du är där. Då är det bara att försöka igen. Tänk också på, att inte röra en fena om den kommer och så länge den är kvar, för då drar den igen. Själv är jag också noga med att inte lämna platsen före fågeln/fåglarna.
Lycka till och berätta gärna hur det går!
Eva
PS nästa gång kan du väl länka den till vilda djur och fåglar? Jag tror det är många som skulle uppskatta dina bilder och texter där :-)
Det är bara, att tacka och ta emot när tillfället bjudes:) Och jag tackar för din fina kommentar. Det var inte helt lätt, att exponera i det skarpa solljuset. Försökte exponera efter fjäderskruden och lita på kamerans exponeringsmätare. Att kolla om det stämde vågade jag inte. Istället tog jag några serier med olika exponering och hoppades, att någon skulle bli bra. Tycker, att jag dragit upp kontrasten så mycket jag kunde utan att hägern skulle bli alltför hård i teckningen men det skulle säkert gå att göra bättre.
Jag är ännu inte med i gruppen men har sedan länge tänkt bli det. Kanske dags nu?
Eva
Eva
Ha det gott du också!
Eva
jag tycker de första ljusa bilderna med himlen som bakgrund är helt fantastiska. De är som akvareller med mycket fina detaljer. En trevlig historia har du också fått till och jag njuter av varenda bild. Den första och den fjärde blir klara favoriter. Mycket personliga hägerporträtt!
Hälsningar Lena
Eva
Ha en skön helg!
eva
Eva
Jag tokgillar hägrar, dom få jag sett här uppe är så skygga så det finns inte en chans att få en bra bild på dom.
Dom första bilderna är ju helt underbara, så läckra ! Som vackra målningar !
ing-marie
Jag delar din fascinaion inför hägrarna. Vackra, imponerande och lite mystiska i sitt undanglidande manér. Sedan jag började fotografera dem har jag insett, att de tycks finnas lite varstans i mina trakter. Skygga är de här också, även om just detta exemplar kanske var något mindre snabb att ta till flykten. Se gärna mitt svar till Mats ovan!
Tusen tack för din härliga kommentar!
Eva
Jag niger och tackar! Visst var han stilig och han imponerade på mig! Jag undrar fortfarande över slipsen. Skulle ha frågat!
Eva
Aha, du har sett en sådan slips tidgare. Intressant! Jag har frågat mången kunnig fågelmänniska men ingen har sagt sig ha sett eller ha hört talas om en dylik slips! Tackar!
Eva
Ha en härlig helg!
Eva
Eva
Hägern är så häftig, ser ut som något som forntiden glömt kvar då dinosaurerna försvann.
Jag är helt fascinerad av hägern. Vacker, imposant och med ett drag av mystik. Egenskaper, som kanske egentligen gör sig bäst i en annan sorts bilder.
Eva
Hälsningar/Kirsten
Ha det bra!
Eva
Tack snälla du!
Eva