Fotoklotter. Ett slags fotografiskt skissblock, där mina infall är en inbjudan till diskussion.

Att träna skalor

Nu djäklar går inga bilder säkra i mitt arkiv.

 I min iver, att försöka åstadkomma något av det jag aldrig kom nära av i min ungdom, nämligen mörkrumsarbete, leker livet i mitt digitala mörkrum.

Alf konstaterade i sin blogg idag, att en tolvåring kunde tillägna sig konsten att åstadkomma en bra bildbehandling på några kvällar.

Må så vara.

Det kommer nog, att ta betydligt längre tid för en nästan fem gånger så gammal tant utan vare sig någon vidare datakunskap eller tekniskt sinne.

Men man är aldrig för gammal för att lära, så nu övar jag skalor för glatta livet

och leker som ett barn på Tivoli.

Blev resultatet falskt eller bara avslaget?

(Bild från Köpenhamn i december.)

Om ni bara visste hur många varianter på det temat jag spottat ut skulle ni storkna...

PS. Så får ni ännu en av versionerna ändå.

Det var Lars Olovs kommentar om att bilden inte var upprätad, som fick mig att efter frukosten kasta mig över bilderna.

Jag hade ju rätat upp den efter de vertikala linjerna i centrum av bilden.

Mer kunde jag väl inte göra?

Eller?

Nä, det kunde jag inte. Men nu kan jag!

För medan jag intog min frukost funderade jag över, om det kunde finnas någon upprätningsfunktion i mitt program.

Det fanns det!

I min iver fick jag tag på en lätt tonad variant av bilden överst,

så nu frågar jag dessutom vad ni säger om dylikt.

Mjukt och vackert eller bara effektsökeri?

Det senare är mitt eget omdöme om den nedersta versionen.

Kanske också lite lätt passé.

Men vansinnigt roligt, att hitta hur man gör.

Som ni kanske förstår känner jag mig som ett barn, som nyss fått  ett  helt nytt ritblock och en ask med kritor.

Det var det bästa jag visste när jag var liten.

Inlagt 2015-02-01 22:08 | Läst 2963 ggr. | Permalink

"Äntligen skall jag skriva igen. Vågar knappt berätta vad jag sysslar med som jag aldrig tidigare varit intresserad av. Jag köpte ett pussel innan jul som visar Barcelona som är det ställe jag älskade så mycket få vara i. Jag började med att ha de för att koppla av lite då och då. Det är små bitar mycket svårt att lägga. Så blev det som med allting jag gör. Jag blev manisk och har suttit där massor av timmar. Jag berättade lite om min man som tar enbart analoga bilder. Han är mycket duktig kopist i mörkrummet så har han sysslat med olika tekniker i ädelförfarandet. Vad jag än gör i svartvitt digitalt så är det inte bra nog till honom. Nu visar jag inte honom något. Svartvita bilder skall ha från svart till vitt och däremellan är det väl tio nyanser grått om jag minns rätt. Strunt i det för det gör jag för tillfället. Bild nummer två är vackert tonad. Liknar ett äldre foto så som de såg ut förr. Jag tycker mycket om dessa tonade bilder. Den tredje bilden är helt suverän. Så spännande och så lagom med färg så den är vacker titta på. En tavla av den vore inte dumt. Den skulle passa stor i ett väntrum där många kunde få njuta av den samtidigt ger den lugnt intryck. Jag har aldrig lärt mig arbeta i Lightroom tyvärr för jag har ett tidigt program. Jag köpte ett Photoshop för några år sedan. Måste berätta för dig om barnbarnen våra som de höll på med mig. "Man kan ladda ner programmet för det är ingen som köper det". Nu var det så att deras mormor/farmor köpte det för jag vill ha nyckeln så jag kan få hjälp. Ungdomar i dag är vana vid att enbart ladda ner. Förfärligt tycker jag. Jag tycker också mycket om att få känna mig som ett barn och leka fram bilder till nöje för mig själv. Skulle det mot förmodan vara någon annan som gillar dessa är det klart mysigt men intet krav från mig på något sätt. Gissar att RAW, Lightroom och Photoshop är ungefär detsamma. Jag sparar i TIFF istället för RAW vet att jag är ganska ensam om det men då har jag alltid originalbilden kvar. Lägger alla bilder på en extradisk där det är två diskar som sparar på samma gång. Det är så mysigt sedan jag börjat läsa dina bloggar och få se alla bilder du tar för många är så speciella på ett positivt sätt. Du har hittat din stil måste kännas härligt. Jag är i botten dokumentärfotograf. Då fotograferade jag på ett helt annat sätt. Hade för det mesta 35 mm på kameran. Följde en skolklass i fyra år. Där gällde det inte vänta på att något skulle blid bildmässigt för det var stunden som skulle dokumenteras. Jaha en liten novell blev det som det kan bli när jag börjar skriva (maniskt lite) men sådan är jag. Ha det gott på alla sätt nu skall kika på nästa blogg. ///Gun-Inger"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Fantastisk svartvit bild, underbar gråskala (inte grå, jag ser, men vet inte vad toningen heter) och så den där enda ljusa revan i molnen; super!
Fråga Har du bytt till nyare LR eller....?/ Björn T
Svar från Karuzzell 2015-02-02 11:48
Tack Björn. Mitt svar till dig försvann (tillsammans med hela Gun-Ingers kommentar) men jag försöker på nytt.
Väldigt roligt, att du tycker, att jag lyckades med gråskalan. Jag gjorde en väldig massa varianter och minns inte exakt vad jag hittade på med just den här versionen men tror, att den har en liten dos delad toning. Den nu tillagda andra bilden har det definitivt. Vad den tredje kallas, vet jag inte men det är en överdriven reducering av de flesta färgerna. Knappast något, som jag kommer att använda i denna extrema form men kul att se hur det fungerade och säkert användbar kunskap.
Nej, jag avvaktar tills nya 6:an kommer.
Bilden är en jpegfil, som jag lekt med i Camera Raw.
Eva
Ett annat stuk på monochrome, men spännande!
Svar från Karuzzell 2015-02-02 11:02
Jag har alltid tyckt om svartvitt. Det var ju det jag började med. Jag hade aldrig tillgång till mörkrum men i början lämnade jag in mina filmer till en liten fotoaffär, som framkallade bilderna till mig. Tyvärr har jag inte många bilder kvar men jag vill minnas, att de hade en ton, som påminde om den översta. En del bilder var också lätt bruntonade eller sepiafärgade, troligen ett förslag från far. När sedan butiken la ner sin egen framkallning och jag blev hänvisad till de stora labben tappade jag lusten. Högblanka kopior, som inte alls liknade det jag var van vid och definitivt inte tilltalade mig, gjorde mig bara ledsen, så jag gick över till färgfilm och ganska raskt till dia.
Så att nu börja leka med mina digitala bilder är på en gång både nyskapande och nostalgiskt.
Tack för dina ord och ha en skön dag!
Eva
En riktigt fin bild, men lite synd att du inte rätat upp den, det hade gjort den ännu bättre, men skön ton i den är det! Må gott, LO
Svar från Karuzzell 2015-02-02 11:13
Tack, tack, tack!
För att du gillade bilden och dess ton men också för påpekandet om att den inte var rak.
Jag såg naturligtvis också de sneda husen men hade kollat och justerat efter de vertikala linjerna i bildens centrum.
Mer kunde jag inte göra. Om du inte läst tillägget ovan, så vill jag berätta, att din kommentar fick mig att gräva lite djupare i programmets skattkista än jag gjort tidigare och så hittade ett verktyg, som gjorde jobbet. Så bra! Så lärde jag mig ännu något nytt. Stort tack!
Jag mår bättre än på länge och hoppas, att du gör detsamma:
Eva
Tror nog att du redan fixar det, ser det ut som. Det som skiljer 12 åringen från oss lite äldre är nog främst att de inte är så rädda för att testa olika saker, vi har fått med oss i ryggmärgen rädslan att vi skall förstöra något. ;) Men då är ju program som Photoshop eller Lightroom (som jag använder mycket mer) utmärkta eftersom man kan backa allt man gör och inte behöver vara rädd för att förstöra något (i Photoshop får man ta en kopia på originalfilen som man jobbar med, i Lightroom behöver man aldrig bry sig eftersom allt man gör aldrig påverkar ursprungsfilen).
-affe
Svar från Karuzzell 2015-02-02 11:20
Jag tackar för din kommentar. Jag känner mig som ett barn och jag beter mig tydligen som ett sådant. Det här är buskul! För rädd är jag verkligen inte när jag härjar bland verktygen. Jag är ju van vid Lightrooom och nu har jag börjat botanisera i Camera Raw, som har samma motor men större möjligheter. Men det är inte bara roligt, det öppnar också helt nya möjligheter inte bara till att rädda misslyckade bilder utan för kreativitet och möjlighet att hitta det uttryck jag önskar.
Eva
Gun-Inger!
Jag vet inte vad som hände men plötsligt var mina svar borta och hela din kommentar likaså.
Jag försökte gå baklänges, hittade den, svarade men när jag tryckte på OK försvann den på nytt. Det betyder, att jag inte kan läsa din långa, fina kommentar om tonskalor men mitt svar hade jag snabbt kopierat, så det får du här:

Jag känner mig som en speleman...
Det här var riktigt roligt och jag drar hejvilt i reglagen för att se vad som händer. Sen gäller det förstås, att hitta de där små nyanserna, vilket nog handlar både om att träna ögat och lära sig det finstilta.
Tur, att vädret är trist!
Ha en skön måndag!
Eva
Heja på.....visst är det kul
Marianne
Svar från Karuzzell 2015-02-02 12:27
Buskul! Och spännande. Både själva bildbehandlandet och det där med att lära sig nya saker.
Eva
Äntligen skall jag skriva igen. Vågar knappt berätta vad jag sysslar med som jag aldrig tidigare varit intresserad av.
Jag köpte ett pussel innan jul som visar Barcelona som är det ställe jag älskade så mycket få vara i. Jag började med att ha de för att koppla av lite då och då. Det är små bitar mycket svårt att lägga. Så blev det som med allting jag gör. Jag blev manisk och har suttit där massor av timmar.
Jag berättade lite om min man som tar enbart analoga bilder. Han är mycket duktig kopist i mörkrummet så har han sysslat med olika tekniker i ädelförfarandet.

Vad jag än gör i svartvitt digitalt så är det inte bra nog till honom. Nu visar jag inte honom något.
Svartvita bilder skall ha från svart till vitt och däremellan är det väl tio nyanser grått om jag minns rätt.
Strunt i det för det gör jag för tillfället.

Bild nummer två är vackert tonad. Liknar ett äldre foto så som de såg ut förr. Jag tycker mycket om dessa tonade bilder.
Den tredje bilden är helt suverän. Så spännande och så lagom med färg så den är vacker titta på. En tavla av den vore inte dumt. Den skulle passa stor i ett väntrum där många kunde få njuta av den samtidigt ger den lugnt
intryck.

Jag har aldrig lärt mig arbeta i Lightroom tyvärr för jag har ett tidigt program. Jag köpte ett Photoshop för några år sedan. Måste berätta för dig om barnbarnen våra som de höll på med mig. "Man kan ladda ner programmet för det är ingen som köper det". Nu var det så att deras mormor/farmor köpte det för jag vill ha nyckeln så jag kan få hjälp.
Ungdomar i dag är vana vid att enbart ladda ner. Förfärligt tycker jag.

Jag tycker också mycket om att få känna mig som ett barn och leka fram bilder till nöje för mig själv. Skulle det mot förmodan vara någon annan som gillar dessa är det klart mysigt men intet krav från mig på något sätt.

Gissar att RAW, Lightroom och Photoshop är ungefär detsamma.
Jag sparar i TIFF istället för RAW vet att jag är ganska ensam om det men då har jag alltid originalbilden kvar. Lägger alla bilder på en extradisk där det är två diskar som sparar på samma gång.

Det är så mysigt sedan jag börjat läsa dina bloggar och få se alla bilder du tar för många är så speciella på ett positivt sätt. Du har hittat din stil måste kännas härligt.

Jag är i botten dokumentärfotograf. Då fotograferade jag på ett helt annat sätt. Hade för det mesta 35 mm på kameran. Följde en skolklass i fyra år. Där gällde det inte vänta på att något skulle blid bildmässigt för det var
stunden som skulle dokumenteras.

Jaha en liten novell blev det som det kan bli när jag börjar skriva (maniskt lite) men sådan är jag.
Ha det gott på alla sätt
nu skall kika på nästa blogg.
///Gun-Inger
Svar från Karuzzell 2015-02-16 13:41
Ett allt för sent svar på din långa kommentar, som jag tackar för. Men jag fastnade helt i bildbehandlandet och blev tvungen att stänga ner datorn innan jag blev alldeles snurrig och fyrkantig i huvudet.
Jag känner igen mig i ditt 'maniska' skrivande och nu börjar jag bli lika manisk med bilderna. Så helt kort: Roligt, om du gillar min blogg och mina bilder. Hur bilderna kommer att te sig när jag vänt upp och ner på dem i ett bildbehandlingsprogram återstår att se.
Ha det riktigt bra!
Eva
Gun-Inger Arvidsson 2015-02-16 22:33
Kul att ha en manisk vän.
///Gia