Hemester i Sverige 2020

På grund av corona-pandemin och att EU- och grannländer därför stängt sina gränser mot Sverige har många svenskar fått styra om sina semesterplaner och istället fått semestra på hemmaplan. 



Sedan den 13 juni är det tillåtet för dem som är symptomfria att resa inom landet. Detta beslut öppnade upp resandet och många började i alla hast att smida om sina semesterplaner. Ordet hemester blev snabbt ett modeord som spreds som en löpeld i tidningar och på sociala medier. Men hemester är inget nytt ord, det har i många år använts bland dem som valt att resa på klimatsmart semester med så lite klimatpåverkan som möjligt. I och med pandemin har ordet fått en bredare spridning. Hemester är ett så kallat teleskopsord som är sammansatt av orden hemma och semester.  



Det positiva med hemester är att fler upptäckt vårt vackra land. Men tyvärr upptäcker många varför många gärna bokar semesterresor till sydligare länder där det finns garantier för sol och värme. Sommarvädret i Sverige är minst sagt oberäkneligt. Även om det har bjudits på ett par dagar med sommarväder i juli har värmen och solen mestadels uteblivit, och himlen har stundtals stått vidöppen över alla soltörstande semesterfirarna.



Bilderna tog jag under min hemester i Båstad. Jag använde mig av en Fujifilm X-H1 och ett 18-135mm.




Text och foto: Mikael Good

Tennisfesten i Båstad är inställd

Förra året kokade Båstad av liv då tennisveckan inleddes, men i år har festen uteblivet på grund av Corona-pandemin och det är tyst och lugnt i staden.





I början av juli brukar topparna inom svenskt näringsliv, politik, sport och kändisar träffas under Nordea Open (tidigare Swedish Open) i Båstad för att titta på tennis, festa och knyta kontakter. Men på grund av Corona-pandemin har arrangörerna valt att flytta året tennisvecka till 2021.





Den första veckan av den populära dam- och herrtennisturneringen brukar kallas för Stockholmsveckan. Då åker Sveriges partyelit till Båstad för att festa på knökfulla nattklubbar. Det är inte ovanligt att de köper in dyr champagne som de sprutar på varandra. På grund av tillströmmingen av köpstarka kunder drar en del barer i staden in mer än hälften av sin årsomsättning under tennisveckan





Att tennisveckan flyttas till nästa år är ett hårt ekonomiskt slag mot affärsidkare i Båstad och på hela Bjärehalvön, många av dem är beroende av de extra pengarna som de drar in för sin överlevnad. Under tennisveckan kommer upp till 100 000 extra besökare till kommunen där det normalt sett bor drygt 15 000 personer.




Min familj brukar hyra en lägenhet centralt i Båstad och har varit här ett flertal gånger sedan 2010. Under tennisveckan har det stundtals varit svårt att ta sig fram i hamnen, och i områdena runt Båstad tennis på eftermiddagar och kvällar. Vägarna in till Båstad brukar vara igenkorkade och köerna till butiker och restauranger ringlar sig långa. I köerna talar de flesta Östermalmsdialekt med sitt distinkta i-ljud som mest påminner om ett spetsigt surrande i från en bohuslänsk fiskare.

Tidigare år har det varit knökafullt med folk på uteserveringarna. Speciellt på Pepe’s Bodega som ligger i gamla Varmbadhuset i närheten av Hotell Sand och Båstad tennis. Där brukar den inresta partyeliten dansa på borden och spruta dyr champagne på varandra. Men i år satt bara en tapper och lugn liten skara inne på Pepe’s. Och många av de små uteserveringarna nere vid hamnen gapade tomma.





Under mina vandringar i staden har det varit få människor ute. De dyra bilarna och motorcyklarna har lyst med sin frånvaro. Jag förstår inte riktigt varför så många har övergett Båstad trots att det inte blir någon tennis i år. Det är fortfarande en mysig liten sommarstad som är väl värd ett besök.




Bilderna i artikeln har jag tagit med en Leica M 240 och ett Summicron-M 35mm, samt en Fujifilm X-H1 med ett 18-135mm.

Text och Foto: Mikael Good

"Svartvitt är fotografins sanna färg!"

Bildredaktörer och kommunikatörer som köper in bilder till olika publikationer efterfrågar ofta allmänna bilder på människor och miljöer. Därför kan det vara bra att inte glömma bort att ta den typen av bilder när man är ute på reportageresor. 




Jag tycker om att berätta med bilder och tänker ofta bildreportage när jag fotograferar. Därför är jag noga med att få med mig alla typer av bilder när jag är ute, och jag söker med varsam blick efter sådant som är värt att dokumentera. Det finns ofta en stor efterfrågan på allmänna bilder till artiklar och reportage och genom åren har jag fått många sådana bilder publicerade i olika tidningar och medier.



Tyvärr är det allt för sällan som jag får leverera bilder i svartvitt i Sverige. Det beror främst på att många svenska redaktörer och kommunikatörer inte förstått att "svartvitt är fotografins sanna färg" som Robert Frank uttryckte det! När jag levererat bilder utomlands är det sällan som de frågar om jag har bilderna i färg.




Bilderna i inlägget tog jag i södra Serbien i slutet av september 2018. Jag använde en Fujifilm X-T2 och ett 18-135.





Text och foto: Mikael Good

En smidig reportagekamera från Fujifilm

När jag är ute på reportageresor vill jag inte bära runt på för mycket utrustning, jag föredrar att ha med mig smidiga kameror och objektiv som levererar bra bildkvalitet och som tål lite påfrestningar.



Min kravspecifikation är hög. Kamerorna ska vara tätade mot damm och väta, gå att använda på 6400 ASA, och det ska finnas ett bra vädertätat inte allt för stort superzoom som gör att jag slipper byta objektiv allt för ofta. Skakreducering i kamerahuset är önskvärd och riktiga rattar och reglage står högt på önskelistan. De får inte heller vara allt för dyra, att försäkra kamerautrustning kostar pengar och ju lägre värdet är desto billigare blir försäkringen.



De senaste åren har jag använt kameror från Fujifilm och Sony på reportageresor till Balkan och södra Asien, men de har fallerat på en punkt eller annan. Högst upp på önskelistan för en reportagekamera stod Fujifilm X-H1. Men jag tyckte att den kostade för mycket för att vara en ”andra” kamera till min Sony A9, så jag fick nöja mig med en Sony A6500 istället.  A6500 levererade både film och stilbilder av allra högsta klass. Men handhavandet var tyvärr inte det bästa, och jag retade mig hela tiden på att den bara hade en inmatningsratt. Till sist vägde bristerna över och jag sålde kameran. 



Härom veckan fick jag möjlighet att köpa en Fujifilm X-H1 till ett riktigt bra pris. Efter ytterligare ett par veckors väntan fick jag tag på ett Fujifilm 18-135. I dag är Fujifilm X-H1 ett riktigt begagnatkap. När den kom ut på marknaden 2018 kostade den 19 000 kronor. Idag har den sjunkit rejält i pris och går att hitta från 5000-7000 begagnad eller från 9000 kronor ny. 



Två reportageresor har redan blivit inställda på grund av corona-pandemin och det ser tyvärr inte ut som om det blir några resor till Balkan eller södra Asien i höst. Förhoppningsvis kommer jag att kunna resa dit nästa vår. Klimatet i södra Asien stället höga krav på kameror och objektiv men jag vet att X-H1:an och 18-135:an klarar höga temperaturer och damm med bravur.



Fram till att världen öppnar upp sig igen, får jag resa iväg i tanken. Ett bra sätt att göra det på är att gå igenom gamla bilder, och en sådan här dag då regnet öser ned är perfekt för både bildredigering och resor i tanken. Bilderna i inlägget tog jag med en Fujifilm X-T2 och ett 18-135 under en reportageresa till södra Serbien i september 2018.






Text och foto: Mikael Good