Fotorelaterade betraktelser

På vandring i Tien Shan (del 1 av 2)

Pang på rödbetan. Vi hinner knappt landa i Almaty, Kazakstan, förrän vi packar in bagage och oss själva i minibussen för en lång och skumpig färd mot Karkara Camp vid gränsen till Kirgistan. Hettan är olidlig. Det enda som står emot trötthet och jetlag är förväntan. Drömmen om Tien Shan.

Tien Shan – De himmelska bergen – är namnet på ett område norr om Taklamakanöknen, där Kazakstan, Kirgistan och Xinjiangprovinsen i Kina möts. Det bildar Himalayas svans i väster. Området är vidsträckt och vilt, med väldiga glaciärer och toppar som når över 7000 meter.

I två veckor ska vi vandra och tälta här, i ett landskap utan leder, skyltar eller hyttor.

Men innan vi når vildmarken tar vi del av kultur i form av byråkrati med ekon från de totalitära staternas nittonhundratalshistoria. Gränsövergången från Kazakstan till Kirgistan blir en utdragen ritual där pass vandrar från hand till hand, meningslösa frågor ställs med total språkförbistring som grund, och den ena stämpeln efter den andra dunkas in med överdriven auktoritet.

En liten bit i ett robust militärfordon, som också den andas sovjetisk ingenjörskonst, och sen är vi ute.

För den gemensamma utrustningen tar vi hjälp av hästar som packdjur. Vilket känns naturligt eftersom människorna i dessa trakter traditionellt är hästfolk, med etnisk härstamning från nomadiska mongoler och turkar.

Hästskötarna red utan sadel med en imponerande lätthet och skicklighet. Ibland användes djuren för lekar och tävlingar, som vanligtvis gick ut på att få motståndaren ner i backen.

Vandringen tar oss genom dalar och över höga pass, genom barrskog och över alpina ängar med rik flora.

Vi vadar över älvar och slår läger vid sjöar med smältvatten från berg och glaciär. Nedan sjön Karakol:

Innan vi når de riktigt höga höjderna stöter vi på någon enstaka familj. Det rör sig om nomader som bor i runda tält kallade jurtor (det kazakiska namnet är kiyiz som betyder ”filthem” och på kirgiziska heter det bojzoj, ”grå bostad”, efter dukens färg). Under den korta sommaren låter de sin boskap beta här. Får, hästar och nötkreatur.

* * *

Tien Shan är inte bara landskap utan även flora och fauna. Kazakstan har på senare år blivit ett allt populärare resmål för fågelskådare. Jag förstår varför även om fåglar inte var det jag primärt riktade kameran mot.

På bilden nedan har vi just tagit oss över det norra Ashutor-passet på 3800 meters höjd. Ett skolboksexempel på hur en glaciär dragit sig tillbaka och lämnat en kägla av morän och en krympande istunga.

Successivt når vi höjd och redan efter ett par dagar har vi lämnat trädgränsen. I takt med att miljön blir kargare och mer dramatisk så krymper vi själva. Människan blir liten och sårbar, i bästa fall också en aning mer ödmjuk inför naturen.

Titta noga så ser du två människor på isen, i bildens nederdel:

Med sublima vyer i alla riktningar är det lätt att glömma bort miljöns andra kvaliteter. Men landskapet uppvisar former och linjer, i stort och smått, som kan vara nog så visuellt intressanta som den grandiosa vyn.

Hur var vädret? Jo tack, allt från stekande sol och 30-gradig värme till regn, dimma, snö och hagel. Minusgrader de flesta nätter.

Dåligt väder är inte behagligt men har sina fotografiska fördelar, särskilt stunden när ovädret upphör och ljuset ger sig tillkänna.

* * *

I nästa del av min reseberättelse ger vi oss rakt in i hjärtat av Tien Shan, till de stora isarna och de höga bergen, för en final i tunn luft.

Inlagt 2014-09-08 08:43 | Läst 9435 ggr. | Permalink
Hej Björn. Fina bilder från din resa. Inte lätt att planera med klädseln om det är 30 grader dagtid och minusgrader på nätterna va? Vet lite själv från när jag vandrat här i Sverige bara och då var skillnaden inte lika stor.
Svar från Billingen 2014-09-08 09:04
Ja det känns lite konstigt att packa ner både shorts och dunjacka. Men stora väderomslag hör till fjällvistelsen, även här hemma. Tack för din kommentar!
Underbart äventyr, inte för vem som helst. Fina bilder och mycket intressant och välskrivet :) /Frode
Svar från Billingen 2014-09-08 10:41
Tack Frode, det uppskattas!
Mycket intressant Björn! Ska bli spännande att läsa mera.
Med vänlig hälsning, Christian
Svar från Billingen 2014-09-08 11:24
Kul att höra, del 2 kommer imorgon. Tack för kommentaren!
Så spännande. Tack för att vi får följa med och att du visar oss detta, som inte många får se. En dröm för dom allra flesta, även för mig
Marianne
Svar från Billingen 2014-09-08 11:25
Tack Marianne, roligt att du vill följa med på detta sätt :)
Kom precis hem från ett par veckor i Sarek så kontrasterna mellan dag och natt har jag känt på om än inte så drastiska. Dina berg verkar dock vara i en helt annan skala;) Häftig resa!

/Stephan
Svar från Billingen 2014-09-08 14:37
Kan tänka mig att nätterna i Sarek är kyliga så här i början av september. Vill du se ännu större berg kan du kika in på bloggen imorgon. Tack för din kommentar!
Vilken resa! Inte för alla, men njutbar läsning med fina bilder. Ser fram mot del 2!
Allt gott,
Arne
Svar från Billingen 2014-09-08 14:38
Kul att du vill följa min resa på detta sätt Arne. Imorgon går färden vidare :)
Åååh vilket härligt inlägg och vilka bilder! Dom kan man studera länge!
Ska bli intressant att följa fortsättningen!
Svar från Billingen 2014-09-08 14:39
Så roligt att du gillar! Tack för kommentaren Heléne!
Otroligt äventyr, spännande o intressant - fina bilder! LO
Svar från Billingen 2014-09-08 18:20
Tack så mycket Lars Olov!
Ett spännande inlägg med en fin blandning av pampiga vyer och jordnära dokumentation. Det här är det inte så många som får se. Vilket äventyr!
Hälsningar Lena
Svar från Billingen 2014-09-08 20:08
Tack Lena, jag känner mig privilegierad som fått vara med om detta äventyr!
Hej Björn! Tack för ett spännande inlägg med fantastiska bilder. Jag ser fram mot nästa avsnitt. Mvh Thomas
Svar från Billingen 2014-09-08 20:45
Roligt att höra - tack Thomas!